Titel: Återstoden av dagen
Originalets titel: The Remains of the Day (1989)
Författare: Kazuo Ishiguro
Översättare: Annika Preis
Serie: -
Antal sidor: 258
Utgivningsår: 1995
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 10/12
Handling
Romanen om mönsterbutlern Stevens som ger sig iväg i sin husbondes bil på sitt livs första semester har blivit en modern klassiker. Författaren låter med ojämförlig mästerlighet den korrekte butlern ta läsaren med på en resa genom den engelska landsbygden 1956. Och genom sina egna minnen. Återstoden av dagen är en sorglig och humoristisk betraktelse över den vanliga människans demokratiska ansvar och en skarpsinnig och ironisk berättelse om missriktad idealism.
Tankar om titel och omslag
Jag fick tag på ett äldre exemplar av boken, de nya omslaget är betydligt snyggare. Sen så brukar jag sällan tycka om filmomslag. Titeln känns passande till boken, lågmäld.
Mina tankar om boken
Tidigare var jag från början mest intresserad av att läsa Never let me go, men när Återstoden av dagen skulle diskuteras i en bokcirkel på Facebook och då valde jag att läsa den istället. Jag visste inte så mycket om handlingen och hade inte heller några speciella förväntningar på boken och jag njöt av att upptäcka den.
Det är en lågmäld och fin berättelse, fast jag i början hade lite svårt för att komma in i den då jag tyckte den var lite för händelselös men när man väl kom in i boken så tänkte jag inte på det längre. Istället blev jag hänförd av berättelsen och sveptes med till 50-talets England.
Jag får också lite Downton Abbey-känslor av denna bok, tycker att Stevens har vissa likheter med Carson och det är också han jag ser i mitt huvud när jag föreställer mig karaktären.
Jag tyckte om att läsa både om Stevens resa genom England, men allra bäst tyckte jag om att läsa om hans arbete på Darlington Hall och om Miss Kenton. Jag gillar verkligen skildringen av godset och om de möten som sker där, och hur mycket av det som jag tycker om med boken finns mellan raderna.
Jag tycker också att Återstoden av dagen känns lite sorglig och vemodig, Stevens som rannsakar sitt arbete under Darlington och alla "tänk om" och funderingar om han hade gjort andra val och hur hans liv hade kunnat se ut. Han satte alltid arbetet i främsta rummet på bekostnad av annat.
Jag tyckte också mycket om att läsa om hans relation till miss Kenton. Den är melankolisk och lite sorglig, och även jag funderar på hur hans liv hade kunnat se ut om han hade gjort andra val.
Det var en tankeväckande bok och jag tror att det är en bok som jag kommer komma ihåg länge och fundera över.
Återstoden av dagen var en trevlig överraskning och jag kan mycket väl tänka mig att läsa mer av honom i framtiden.
3 bra saker med boken: lågmäld, den historiska miljön och vemodig
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Andra som bloggat om boken är bl.a. Stories from the city och Endast e-böcker.
Här kan ni läsa en smakebit ur boken.
Visar inlägg med etikett bokcirkel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bokcirkel. Visa alla inlägg
11 januari 2018
7 januari 2018
Let it snow
Titel: Let it snow
Originalets titel: Let it Snow: Three Holiday Romancec (2008)
Författare: John Green, Maureen Johnson & Lauren Myracle
Översättare: Ylva Stålmarck
Serie: -
Antal sidor: 333
Utgivningsår: 2016
Förlag: Bonnier Carlsén
Utläst: 16/12
Handling
När Jubilees föräldrar inte kommer hem efter en shoppingtur före jul, sätter sig Jubilee på tåget till morföräldrarna i Florida. Samma kväll drar en snöstorm av guds nåde in och tåget blir stående mitt ute i ingenstans. Det här ska komma att bli en annorlunda jul för Jubilee: mötet med Jeb i kafévagnen, mannen i folie inne på Waffle House - och så Stuart. Stuart som öppnar upp sitt hem och sitt hjärta …
Tobin och hans kompisar The Duke och JP sitter djupt nersjunkna i soffan med ett Bond-maraton på teven när Keun, som jobbar på Waffle House under julhelgen, ringer. Hans önskan är lika tydlig som desperat: Kom till Waffle House NU. Och ta med Twister-spelet. Det ska visa sig bli en lång och äventyrlig färd – i snöstorm.
Addie deppar. Hon har dumpat sin pojkvän Jeb och nu ångrar hon sig. Det är jul och snö i massor och det bakas julkakor i köket, men Addie stannar på rummet. Tjejkompisarna försöker muntra upp henne men någonstans inne i Addie gror en självinsikt, och den är inte speciellt vacker. En såld minigris, en peppande pensionär på Starbucks och turkos snagg verkar vara vad som behövs för att få Jeb tillbaka.
Tankar om titel och omslag
Älskar det juliga omslaget med snön och julgranskulorna. Bara omslaget gav mig julstämning och jag tycker om att de har behållit originaltiteln.
Mina tankar om boken
Denna bok skulle vi läsa i december i Goodreadsgruppen We love books. Ett passande val med tanke på att det var december och jag tycker det är kul att läsa böcker som hör högtiden till.
Alla novellerna är lättlästa och oerhört mysiga, jag får verkligen en härlig julstämning och det förekommer mycket snö. En liten detalj som jag gillar med böckerna är att alla noveller vävs ihop och att en del karaktärer också återkommer, det är väldigt snyggt gjort. Alla novellerna är lagom romantiska och det finns också en stor dos humor.
Den första novellen, Jubilee-expressen, är riktigt mysig och jag fick ordentlig julstämning. Dessutom en härlig huvudkaraktär och jag tyckte verkligen om att läsa om henne och hur hon firar sin jul med okända människor.
John Greens novell Cheerleaderstormen tyckte jag också bra om, även fast jag hade svårt för speciellt huvudkaraktären. Jag gillade däremot att läsa om deras äventyr och hur de försökte ta sig till Waffle House så det var riktigt underhållande ändå.
Den sista novellen, Grisarnas skyddshelgon, tyckte jag tyvärr inte var lika bra som de två första. Den främsta anledningen var att jag aldrig riktigt fastnade för Addie som huvudkaraktär, hon kändes bara väldigt självupptagen och ältade en massa saker hela tiden. Däremot var det kul att läsa om kunderna på Starbucks och den urgulliga tekoppsgrisen Gabriel.
Let it snow är en härlig samling julnoveller och som jag gärna återkommer till vid den högtiden för att komma i rätt stämning.
3 bra saker med boken: den juliga stämningen, mysig och att novellerna är sammanhållna
Betyg: 3/5
Tidigare läst av dessa författare
The Fault In Our Stars
Pappersstäder
Katherine-teorin
Efter Alaska
Andra som bloggat om boken är Eli läser och skriver, Just nu - Just här och Nellons bokblogg.
Originalets titel: Let it Snow: Three Holiday Romancec (2008)
Författare: John Green, Maureen Johnson & Lauren Myracle
Översättare: Ylva Stålmarck
Serie: -
Antal sidor: 333
Utgivningsår: 2016
Förlag: Bonnier Carlsén
Utläst: 16/12
Handling
När Jubilees föräldrar inte kommer hem efter en shoppingtur före jul, sätter sig Jubilee på tåget till morföräldrarna i Florida. Samma kväll drar en snöstorm av guds nåde in och tåget blir stående mitt ute i ingenstans. Det här ska komma att bli en annorlunda jul för Jubilee: mötet med Jeb i kafévagnen, mannen i folie inne på Waffle House - och så Stuart. Stuart som öppnar upp sitt hem och sitt hjärta …
Tobin och hans kompisar The Duke och JP sitter djupt nersjunkna i soffan med ett Bond-maraton på teven när Keun, som jobbar på Waffle House under julhelgen, ringer. Hans önskan är lika tydlig som desperat: Kom till Waffle House NU. Och ta med Twister-spelet. Det ska visa sig bli en lång och äventyrlig färd – i snöstorm.
Addie deppar. Hon har dumpat sin pojkvän Jeb och nu ångrar hon sig. Det är jul och snö i massor och det bakas julkakor i köket, men Addie stannar på rummet. Tjejkompisarna försöker muntra upp henne men någonstans inne i Addie gror en självinsikt, och den är inte speciellt vacker. En såld minigris, en peppande pensionär på Starbucks och turkos snagg verkar vara vad som behövs för att få Jeb tillbaka.
Tankar om titel och omslag
Älskar det juliga omslaget med snön och julgranskulorna. Bara omslaget gav mig julstämning och jag tycker om att de har behållit originaltiteln.
Mina tankar om boken
Denna bok skulle vi läsa i december i Goodreadsgruppen We love books. Ett passande val med tanke på att det var december och jag tycker det är kul att läsa böcker som hör högtiden till.
Alla novellerna är lättlästa och oerhört mysiga, jag får verkligen en härlig julstämning och det förekommer mycket snö. En liten detalj som jag gillar med böckerna är att alla noveller vävs ihop och att en del karaktärer också återkommer, det är väldigt snyggt gjort. Alla novellerna är lagom romantiska och det finns också en stor dos humor.
Den första novellen, Jubilee-expressen, är riktigt mysig och jag fick ordentlig julstämning. Dessutom en härlig huvudkaraktär och jag tyckte verkligen om att läsa om henne och hur hon firar sin jul med okända människor.
John Greens novell Cheerleaderstormen tyckte jag också bra om, även fast jag hade svårt för speciellt huvudkaraktären. Jag gillade däremot att läsa om deras äventyr och hur de försökte ta sig till Waffle House så det var riktigt underhållande ändå.
Den sista novellen, Grisarnas skyddshelgon, tyckte jag tyvärr inte var lika bra som de två första. Den främsta anledningen var att jag aldrig riktigt fastnade för Addie som huvudkaraktär, hon kändes bara väldigt självupptagen och ältade en massa saker hela tiden. Däremot var det kul att läsa om kunderna på Starbucks och den urgulliga tekoppsgrisen Gabriel.
Let it snow är en härlig samling julnoveller och som jag gärna återkommer till vid den högtiden för att komma i rätt stämning.
3 bra saker med boken: den juliga stämningen, mysig och att novellerna är sammanhållna
Betyg: 3/5
Tidigare läst av dessa författare
The Fault In Our Stars
Pappersstäder
Katherine-teorin
Efter Alaska
Andra som bloggat om boken är Eli läser och skriver, Just nu - Just här och Nellons bokblogg.
7 december 2017
Problemet med får och getter
Titel: Problemet med får och getter
Originalets titel: The Trouble with Goats and Sheep (2016)
Författare: Joanna Cannon
Översättare: Klara Lindell
Serie: -
Antal sidor: 350
Utgivningsår: 2016
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Utläst: 26/10
Handling
En återvändsgata i en förort i East Midlands i England, 1976. Mrs. Creasy har försvunnit och hela gatan surrar av viskningar och rykten. Grannarna skyller hennes plötsliga försvinnande på den intensiva värmeböljan, men tioåriga Grace och Tilly är inte lika övertygade, utan bestämmer sig för att ta saken i egna händer.
Den energiska, livfulla Grace och den tystlåtna, tankfulla Tilly inspireras först av den lokala kyrkoherden till att söka Gud efter svar, och knackar sedan dörr på jakt efter ledtrådar. Det visar sig att alla på gatan tycks ha något att dölja, skäl till att inte riktigt passa in. Men efter hand börjar de avslöja sina hemligheter, sådant som de två amatördetektiverna aldrig hade kunnat föreställa sig.
I det eviga sommargasset börjar så grannarnas liv stegvis uppdagas, och en egendomlig historia, full av svek och lögner, kommer i ljuset.
Tankar om titel och omslag
En väldigt ovanlig och fantasifull titel som gjorde mig väldigt nyfiken. I efterhand måste jag säga att det är en riktigt passande titel.
Mina tankar om boken
I en grupp på Goodreads skulle vi läsa den här boken i oktober och jag bestämde mig för att haka på. Jag hade inte alls hört mycket om den i förväg, men under läsningens gång såg jag fler och fler inlägg om den och blev mer och mer nyfiken.
I mitt tycke är detta en bok som man inte ska veta alltför mycket om innan man börjar läsa den, jag tror att den är bättre om man får upptäcka allt i takt med att man läser. För det första så gillar jag verkligen huvudkaraktärerna Grace och Tilly, de är riktigt modiga och jag gillade helt enkelt att läsa om dem. Det är ganska så många karaktärer att hålla rätt på, och det tog ett tag innan jag räknade ut hur alla hörde ihop, men läsningen flöt hela tiden på bra och jag gillar sättet den var uppbyggd på och hur vissa händelser hakade i varandra. Jag hade däremot uppskattat en karta över hur karaktärerna bodde i området, tror att det hade hjälpt en del, speciellt i början.
Problemet med får och getter är riktigt snyggt skriven, och framförallt hur man redan från börjar anar att människorna döljer sina egna hemligheter och hur de sakta börjar föras upp till ytan på grund av att Margaret Creasy försvinner.
Det är också lätt att leva sig in i den miljö som Cannon målar upp och se allting framför sig. Det är trivsam bok att läsa och för min del var det omöjligt att räkna ut hur allt hängde ihop, och jag uppskattar att man på slutet inte heller skrivs på näsan, utan får räkna ut det själv.
Problemet med får och getter är en svår bok att genrebestämma, det är dels en uppväxtskildring och dels en kriminalroman men det handlar om så mycket mer också.
3 bra saker med boken: uppbyggnaden, karaktärerna och tempot
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Här kan ni läsa en smakebit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Stories from the city, Mitt bokintresse och Just nu - just här.
Originalets titel: The Trouble with Goats and Sheep (2016)
Författare: Joanna Cannon
Översättare: Klara Lindell
Serie: -
Antal sidor: 350
Utgivningsår: 2016
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Utläst: 26/10
Handling
En återvändsgata i en förort i East Midlands i England, 1976. Mrs. Creasy har försvunnit och hela gatan surrar av viskningar och rykten. Grannarna skyller hennes plötsliga försvinnande på den intensiva värmeböljan, men tioåriga Grace och Tilly är inte lika övertygade, utan bestämmer sig för att ta saken i egna händer.
Den energiska, livfulla Grace och den tystlåtna, tankfulla Tilly inspireras först av den lokala kyrkoherden till att söka Gud efter svar, och knackar sedan dörr på jakt efter ledtrådar. Det visar sig att alla på gatan tycks ha något att dölja, skäl till att inte riktigt passa in. Men efter hand börjar de avslöja sina hemligheter, sådant som de två amatördetektiverna aldrig hade kunnat föreställa sig.
I det eviga sommargasset börjar så grannarnas liv stegvis uppdagas, och en egendomlig historia, full av svek och lögner, kommer i ljuset.
Tankar om titel och omslag
En väldigt ovanlig och fantasifull titel som gjorde mig väldigt nyfiken. I efterhand måste jag säga att det är en riktigt passande titel.
Mina tankar om boken
I en grupp på Goodreads skulle vi läsa den här boken i oktober och jag bestämde mig för att haka på. Jag hade inte alls hört mycket om den i förväg, men under läsningens gång såg jag fler och fler inlägg om den och blev mer och mer nyfiken.
I mitt tycke är detta en bok som man inte ska veta alltför mycket om innan man börjar läsa den, jag tror att den är bättre om man får upptäcka allt i takt med att man läser. För det första så gillar jag verkligen huvudkaraktärerna Grace och Tilly, de är riktigt modiga och jag gillade helt enkelt att läsa om dem. Det är ganska så många karaktärer att hålla rätt på, och det tog ett tag innan jag räknade ut hur alla hörde ihop, men läsningen flöt hela tiden på bra och jag gillar sättet den var uppbyggd på och hur vissa händelser hakade i varandra. Jag hade däremot uppskattat en karta över hur karaktärerna bodde i området, tror att det hade hjälpt en del, speciellt i början.
Problemet med får och getter är riktigt snyggt skriven, och framförallt hur man redan från börjar anar att människorna döljer sina egna hemligheter och hur de sakta börjar föras upp till ytan på grund av att Margaret Creasy försvinner.
Det är också lätt att leva sig in i den miljö som Cannon målar upp och se allting framför sig. Det är trivsam bok att läsa och för min del var det omöjligt att räkna ut hur allt hängde ihop, och jag uppskattar att man på slutet inte heller skrivs på näsan, utan får räkna ut det själv.
Problemet med får och getter är en svår bok att genrebestämma, det är dels en uppväxtskildring och dels en kriminalroman men det handlar om så mycket mer också.
3 bra saker med boken: uppbyggnaden, karaktärerna och tempot
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Här kan ni läsa en smakebit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Stories from the city, Mitt bokintresse och Just nu - just här.
Etiketter:
bokcirkel,
Joanna Cannon,
läst 2017,
Recensioner
16 november 2017
Mitt namn är Lucy Barton
Titel: Mitt namn är Lucy Barton
Originalets titel: My Name is Lucy Barton (2016)
Författare: Elizabeth Strout
Översättare: Kristoffer Leandoer
Serie: Amgash #1
Antal sidor: 170
Utgivningsår: 2017
Förlag: Forum
Utläst: 11/10
Handling
Lucy Barton återhämtar sig långsamt från vad som borde ha varit en enkel operation. När hennes mamma, som hon inte har talat med på många år, kommer på besök verkar det som om deras trevande samtal om människor från förr skulle kunna få dem att hitta tillbaka till varandra. Men strax under ytan finns all spänning och frustration som genomsyrat deras relation. Och som tagit sig uttryck i Lucys flykt från den trasiga familjen, hennes önskan att bli författare, äktenskapet och kärleken till de två döttrarna.
Tankar om titel och omslag
Jag gillar titeln, den väcker mitt intresse men sedan så är jag svag för titlar som innehåller personnamn av något slag. Gillar även den gröna tonen på omslaget, fast jag tycker den skulle ha varit mörkare med tanke på innehållet.
Mina tankar om boken
För ett tag sedan blev jag medlem i en bokcirkel på facebook och då skulle denna bok läsas i oktober. Jag var egentligen inte så intresserad av att läsa denna, men när jag såg att den hade under 200 sidor så tänkte jag varför inte och ändrade mig. I efterhand kan jag säga att jag är glad att jag gjorde det.
När jag började läsa hade jag hela tiden inställningen att jag inte skulle gilla den, men jag kan inte förklara varför heller. Tidigt drogs jag med i berättelsen, som är mycket mörkare än vad jag trodde den skulle vara. Den handlar mycket om psykisk ohälsa, Lucy och hennes syskons uppväxt i fattigdom och utanförskap samtidigt som de har föräldrar som själva bär på djupa ärr.
Som sagt är den mycket mörkare än vad jag trodde den skulle vara, samtidigt som det ryms mycket hopp och ljus i den. Lucy är en stark karaktär som trots sin jobbiga och annorlunda uppväxt har lyckats skapa sig ett vuxet liv långt från misären, samtidigt som hon har hamnat utanför familjen på grund av att hon tog sig därifrån.
Jag blev så pass förtjust i den här att jag är öppen för att läsa den andra boken i serien, som av vad jag förstår ska vara noveller om en del av personerna som förekommer i boken. Låter mycket intressant tycker jag.
När det gäller längden så är den precis lagom, den berättar det som krävs och om den hade varit längre tror jag att den hade varit betydligt segare att läsa. Mitt namn är Lucy Barton är oväntat lättläst, men samtidigt tycker jag det är en bok som bör få tas tid att läsa då det är en berättelse som kräver koncentration.
3 bra saker med boken: lättläst, längden och en stark huvudkaraktär
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Andra som bloggat om boken är Stories from the city, Just här - just nu och Och dagarna går.
Originalets titel: My Name is Lucy Barton (2016)
Författare: Elizabeth Strout
Översättare: Kristoffer Leandoer
Serie: Amgash #1
Antal sidor: 170
Utgivningsår: 2017
Förlag: Forum
Utläst: 11/10
Handling
Lucy Barton återhämtar sig långsamt från vad som borde ha varit en enkel operation. När hennes mamma, som hon inte har talat med på många år, kommer på besök verkar det som om deras trevande samtal om människor från förr skulle kunna få dem att hitta tillbaka till varandra. Men strax under ytan finns all spänning och frustration som genomsyrat deras relation. Och som tagit sig uttryck i Lucys flykt från den trasiga familjen, hennes önskan att bli författare, äktenskapet och kärleken till de två döttrarna.
Tankar om titel och omslag
Jag gillar titeln, den väcker mitt intresse men sedan så är jag svag för titlar som innehåller personnamn av något slag. Gillar även den gröna tonen på omslaget, fast jag tycker den skulle ha varit mörkare med tanke på innehållet.
Mina tankar om boken
För ett tag sedan blev jag medlem i en bokcirkel på facebook och då skulle denna bok läsas i oktober. Jag var egentligen inte så intresserad av att läsa denna, men när jag såg att den hade under 200 sidor så tänkte jag varför inte och ändrade mig. I efterhand kan jag säga att jag är glad att jag gjorde det.
När jag började läsa hade jag hela tiden inställningen att jag inte skulle gilla den, men jag kan inte förklara varför heller. Tidigt drogs jag med i berättelsen, som är mycket mörkare än vad jag trodde den skulle vara. Den handlar mycket om psykisk ohälsa, Lucy och hennes syskons uppväxt i fattigdom och utanförskap samtidigt som de har föräldrar som själva bär på djupa ärr.
Som sagt är den mycket mörkare än vad jag trodde den skulle vara, samtidigt som det ryms mycket hopp och ljus i den. Lucy är en stark karaktär som trots sin jobbiga och annorlunda uppväxt har lyckats skapa sig ett vuxet liv långt från misären, samtidigt som hon har hamnat utanför familjen på grund av att hon tog sig därifrån.
Jag blev så pass förtjust i den här att jag är öppen för att läsa den andra boken i serien, som av vad jag förstår ska vara noveller om en del av personerna som förekommer i boken. Låter mycket intressant tycker jag.
När det gäller längden så är den precis lagom, den berättar det som krävs och om den hade varit längre tror jag att den hade varit betydligt segare att läsa. Mitt namn är Lucy Barton är oväntat lättläst, men samtidigt tycker jag det är en bok som bör få tas tid att läsa då det är en berättelse som kräver koncentration.
3 bra saker med boken: lättläst, längden och en stark huvudkaraktär
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Andra som bloggat om boken är Stories from the city, Just här - just nu och Och dagarna går.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)