De 10 bästa böckerna 2017

Jag tänkte ta och göra en topplista när det kommer till böcker jag läst under 2017. Jag har hunnit med en hel del böcker och det är alltid lika svårt att välja ut de bästa, men jag ska göra ett försök.

De blir helt utan inbördes ordning, och om ni vill läsa mer hänvisar jag till recensionerna.

1. En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie är en mäktig läsupplevelse som jag aldrig kommer att glömma.

2. Stora små lögner av Liane Moriarty. Boken är så mycket bättre än tv-serien och jag älskar sättet den är uppbyggd på.

3. Häxan av Camilla Läckberg är en riktigt aktuell deckare i dagens samhälle och en av de bästa Läckberg har skrivit.

4. Även Tårar i havet av Ruta Sepetys var en oerhört stark och gripande berättelse, som dessutom är baserad på sanna händelser.

5. Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson blev jag riktigt positivt överraskad av.

6. Öppet hav av Annika Thor, den avslutande delen i den fantastiska serien En ö i havet.

7. Allt eller inget av Simona Ahrnstedt, som för mig var riktig läsglädje.

8. Bokserien Barnmorskan i East End av Jennifer Worth var riktigt fascinerande och gripande läsning.

9. De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru, augustpris-belönad och skrämmande aktuell läsning.

10. Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie, en tidlös klassiker.

Jag är ju så jävla easy-going

Titel: Jag är ju så jävla easy going
Originalets titel: -
Författare: Jenny Jägerfeld
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 287
Utgivningsår: 2013
Förlag: Gilla böcker
Utläst: 3/12

Handling
Joannas hjärna är ett nöjesfält vid högsäsong, ett analogt twitter. Man kan också kalla det för adhd, och så länge hon äter sin medicin så är det inget större problem. I alla fall inte jämfört med att ha en mamma som förgäves försöker skriva en ny roman, och en pappa som apatiskt sitter framför teven. Och inte jämfört med att inte ha råd med ny medicin. Och därför lura en knarklangare på pengar. Och bli påkommen och mordhotad. Vilket inte är någonting alls, jämfört med att vara kär. I Audrey.

Tankar om titel och omslag
En titel som väcker uppmärksamhet är det i alla fall och jag gillar omslaget också.

Mina tankar om boken
Jenny Jägerfeld är en författare som jag varit nyfiken på väldigt länge och jag har alltid trott att hennes böcker skulle passa mig bra. Jag hade inte fel.

Man kommer direkt in i boken och jag fastnar verkligen för språket. Det är lättläst och hon lyckas också beskriva känslor riktigt bra och jag gillar alla liknelserna. Här och var smyger det sig också in en del engelska ord, men det är inget som stör läsning och det känns naturligt.

Något som jag reagerade på under läsningens gång är att språket bitvis är ganska grovt, och det är väldigt grovt för att vara en ungdomsbok. Det är inte något som stör mig egentligen, men kan kanske vara bra att veta om.

Huvudkaraktären Joanna har adhd, och jag uppskattar alltid att läsa om huvudpersoner som har någon form av problem som gör att de kan ha svårare för en del saker. Jag vet inte hur realistiskt det beskrivs, men det är beskrivet på ett sådant sätt att det är lätt att leva sig in i.

Jag gillade verkligen Jag är ju så jävla easy-going och sättet som boken är skriven på. Det är korta kapitel och ett högt tempo. Att boken handlar om tuffa och svåra saker är det ingen tvekan om, men den är så bra skriven och jag gillar speciellt att läsa om Joannas vänskap med sina andra vänner, om Audrey och hur hon handskas med pappans depression.

Detta var första boken jag läste av Jägerfeld och jag kommer definitivt att läsa fler.

3 bra saker med boken: lättläst, språket och karaktärerna

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

Andra som skrivit om boken är RomeoandJuliet,Fröken Christina och Enligt O.

Helgens läsning

Den här helgen kommer det bli kombinerat jul/nyårsfirande då jag jobbade hela julhelgen. Jag ser i alla fall fram emot att fara hem till mina föräldrar och jag hoppas jag ska hinna med lite läsning också.

Just nu håller jag på med Idag är allt av Nicola Yoon, väldigt lättläst och intressant såhär långt och jag gillar verkligen sättet som boken är upplagd på med korta kapitel med flera personers perspektiv.

Jag håller också på med Den eviga elden av Ken Follett, jag hoppas jag ska kunna göra ett litet ryck i den nu när jag är ledig.

Om jag skulle hinna läsa något mer så är det Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker som står på tur.

Grimmen

Titel: Grimmen
Originalets titel: - 
Författare: Åsa Larsson, Ingela Korssell & Henrik Jonsson
Översättare: -
Serie: Pax #2
Antal sidor: 189
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bonnier Carlsén
Utläst: 2/12

Handling
Det finns ett hemligt, magiskt bibliotek under kyrkan mitt i Mariefred. Två väktare har vigt sina liv åt att skydda böckerna och den kunskap som vilar däri, men på ålderns höst behöver de hjälp och bröderna Alrik och Viggo är de utvalda.

Del två i serien tar vid precis där Nidstången, den första boken i serien, slutade. Alrik och Viggo får fullt upp när en best attackerar djur och människor i staden. Är det en hamnskiftare eller en varulv som går lös? Hur ska sådana bekämpas? Och kan man lita på häxmästaren som plötsligt dyker upp i Mariefred för att söka råd i biblioteket?

Tankar om titel och omslag
Gillar verkligen omslaget och att kanten på sidorna har samma färg som texten på omslaget. Gillar också den enordiga titeln, den är lätt att komma ihåg.

Mina tankar om boken
Jag trodde att det inte var så länge sedan jag hade läst den första delen, men det visar sig att det är över 2 år sedan. Ovanligt nog kommer jag ihåg en hel del från den första och jag minns att det slutade med världens cliffhanger.

Dessa böcker är grymt spännande och det är svårt att sluta läsa den. Kapitlen är korta, det är fina illustrationer och det händer spännande saker hela tiden. Jag gillar också att få läsa om Alrik och Viggo, de är intressanta karaktärer och det är nog bra att få läsa om karaktärer som inte har en så lätt uppväxt.

Det är ett snabbt tempo i boken och man blir aldrig uttråkad. Det händer hela tiden något och spänningen hålls vid liv ända till slutet. Att få läsa om alla olika varelser är också riktigt kul och det är så fantasirikt!

Det är en perfekt bok för slukaråldern, den innehåller läskiga varelser och mycket spänning. Även vuxna kan uppskatta den och jag tror att det är en bra högläsningsbok.

Som sagt är Grimmen riktigt spännande och slutar med en riktig cliffhanger vilket gör att jag verkligen längtar till att läsa nästa del!

3 bra saker med boken: illustrationerna, spänningen och varelserna

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Nidstången
Solstorm
Det blod som spillts
Svart stig
Till dess din vrede upphör
Till offer åt Molok

Andra som skrivit om boken är Vargnatts bokhylla, Lexie läser och OARYA.

Julfilmer: Marry me at Christmas och A Holiday Engagement

Handling
Organizing a Christmas wedding is a true treat for bridal boutique owner Madeline Krug. She loves the challenge of finding the perfect dress for the bride and orchestrating an exquisite event. What Madeline didn’t expect was to be swept off her feet by the bride’s gorgeous brother, movie star Jonny Blaze. Jonny came to the quirky town of Fool’s Gold to support his sister — not to fall in love. Yet Madeline is the most extraordinary woman he’s ever met. Planning the perfect wedding leads to candlelit dinners and strolls through snow-covered streets. Madeline finds the real Jonny even more captivating than her celebrity crush. Will the action star be brave enough to take on the role of a lifetime? 

Filmen är regisserad av Terry Ingram och är 83 minuter lång. I huvudrollerna ses bland annat Rachel Skarsten, Trevor Donovan och Emily Tennant. Filmen hade premiär 28 oktober 2017.

Jag såg filmen 7 december.

Mina tankar
I december gick jag all in på Hallmarks julfilmer. De är lättsamma, mysiga och hjärtvärmande filmer som verkligen ger mig julkänsla. Av de julfilmer jag sett hittills är Marry me at Christmas den jag tyckt bäst om. Det beror nog mest på att det är en bröllopsfilm, något som jag alltid tycker om att se.

Skådespelarna gör stabila insatser, fast ibland tycker jag det blir lite för romantiskt och sötsliskigt. Men det är sånt man får ta. Jag fick också ordentliga julkänslor och jag tyckte om att se hur alla i staden kom överens och verkligen firade julen tillsammans.

Som i alla dessa typer av filmer så finns det missförstånd, men något som jag tycker är skönt är att det aldrig dras ut på speciellt länge och att det alltid är lyckliga slut.

Handling

Always struggling in life and love, Hillary Burns  constantly feels the pressure to marry from her demanding mother, Meredith. Finally, this holiday season, she thinks she finally has it right. Hillary assures her meddling mother that her handsome new fiancé is coming to the Burns’ family home for Thanksgiving weekend to finally meet her crazy clan. But when the workaholic lawyer suddenly breaks up with her, Hillary has to scramble to find a replacement or risk facing her mother’s wrath. After posting an ad online, she hires David, an out-of-work actor to pose as her fiancé in front of her mom, her dad and her snobbish sister Trish. Soon, her fake engagement starts to feel real when she begins falling for David. Can Hillary find a way to turn this replacement into the real deal? Or will her overbearing mother find out the truth before the holiday is through? 

Filmen är regisserad av Jim Fall och är 97 minuter lång. I huvudrollerna ses bland annat Bonnie Somerville, Jordan Bridges och Shelley Long. Filmen hade premiär 28 november 2011.

Jag såg filmen 11 december. 

Mina tankar 
Av de julfilmer jag sett hittills i år var detta definivt den roligaste och också den med mest kända skådespelare. I och för sig känner jag bara igen dem sån gästskådespelare från Friends, men ändå.

Detta är som en julig The Proposal, handlingarna liknar varandra i och med att Hillary skaffar sig en pojkvän på låtsas som ska göra så att hennes familj inte ska bli besviken på henne. Hillarys familj är en härlig blandning av karaktärer, men mamman gör mig verkligen galen. Hon vill säkert bara väl, men det blir lite fel.

Som andra Hallmark-filmer är A Holiday Engagement en lättsam och underhållande film, men det är knappast en film som kommer lämna några mer bestående intryck.

Mordet på Orientexpressen

Titel: Mordet på Orientexpressen 
Originalets titel: The Murder on the Orient Express (1934)
Författare: Agatha Christie
Översättare: Helen Ljungmark
Serie: Hercule Poirot #10
Antal sidor: 274
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bookmark
Utläst: 27/11

Handling
I en av litteraturhistoriens mest klassiska deckare reser en spektakulär skara tillsammans på den exklusiva Orientexpressen från Istanbul till Calais. För en av tågets passagerare ska resan bli den sista. När tåget fastnar i en snöstorm i bergen på Balkan uppdagas ett bestialiskt mord. Ombord i den luxuösa förstaklassvagnen finns lika många misstänkta som resenärer – men också Hercule Poirot.

Tankar om titel och omslag
Gillar verkligen nyutåvornas omslag, de är snygga och stilrena och jag gillar de guldiga detaljerna.

Mina tankar om boken
I ärlighetens namn har jag läst Mordet på Orientexpressen, men det för så länge sedan att det nästan inte räknas. Dessutom hade jag glömt nästan allt från boken, förutom att det fanns en svensk koppling så det kändes precis som att läsa boken för första gången. Hursomhelst bestämde jag mig för att lära om  boken nu när det har kommit en ny film och jag lyckades även pricka in när den diskuterades i Kulturkollo läser.

Det första som jag slogs av är hur mycket jag tycker om Poirot i den här boken. Det är riktigt underhållande att få läsa om någon som har gott självförtroende och inte är rädd för att visa det. Hans dialoger med både medhjälpare och misstänkta blir riktigt roliga ibland och får mig dra på smilbanden.

Själva mordmysteriet är en klassiker och jag gillar att läsa om denna typ av mysterier, där ett visst antal misstänkta är fast på samma plats och alla har olika motiv. Detta ökar verkligen på spänningsmomentet! Jag uppskattade också sättet som romanen är uppbyggd på, och att man i tur och ordning får ta del av förhör och senare även hur Poirot löser fallet.

Jag är imponerad över hur Christie lyckades skapa så levande karaktärer, det är trots allt ganska många att hålla rätt på, och att hon också lyckas presentera en lösning på under 300 sidor. Jag njöt bara av läsningen och funderade inte så mycket över vem som hade begått brottet, men när man väl får reda på det så känns det ju självklart.

Nu har jag bara kvar att se filmen. Funderar faktiskt på att se både den äldre versionen och den nya för att kunna jämföra, då både versionerna innehåller riktigt stora skådespelare.

3 bra saker med boken: lättläst, mordmysteriet och Poirot

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Poirots jul
Och så var de bara en
Badortsmysteriet
Fem små grisar
Mordet i prästgården

Andra som skrivit om oken är Johannas deckarhörna, Stories from the city och En blogg för bokugglor.

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

Läsplanering januari

Mina läsplaneringar är alltid överambitiösa, men den här gången har jag i alla fall försökt att hålla igen lite och lämna utrymme för oplanerade böcker. Förutom dessa böcker, har jag även tänkt försöka läsa de böcker som har kvar från min TBR för tidigare månader.

Först ut på min TBR är Kackerlackorna av Jo Nesbø, den andra delen om Harry Hole. Jag läste den första får några månader sedan och nu är jag sugen på mer. Dessutom verkar den utspela sig i Thailand, vilket låtar riktigt intressant.

Nästa bok ut är Stars above av Marissa Meyer, som är en novellsamling som hör till hennes serie The Lunar Chronicles. Jag älskade verkligen serien och jag är så sugen på att läsa de noveller som hör till för att verkligen få ett ordentligt avslut.

Månadens icke-skönlitterära bok är Glöm mig av Alex Schulman, en författare som jag inte har läst något av tidigare. Glöm mig vann dessutom årets bok, och det ska bli spännande att se vad jag tycker om den.

I december skulle jag ha läst Min fantastiska väninna av Elena Ferrante, men den hann jag inte med så den här månaden tänker jag försöka ta mig igenom den samt Hennes nya namn. Jag är verkligen spänd på vad jag ska tycka om dessa böcker, de det är en typ av böcker som jag inte läser så ofta.

Sista boken som blir planerad är Flora Banks förlorade minne av Emily Barr. Det låter riktigt spännande med en huvudkaraktär som har minnesförlust och det är aldrig heller fel med ungdomsböcker.

Tv-serie: Hawaii Five-0 säsong 5

Handling
Steve McGarrett, Danny “Danno” Williams och deras Hawaii Five-O-team står öga mot öga med några av de värsta förbrytarna någonsin. Chin Ho Kelly sätter sin egen karriär på spel för att hjälpa Danny rädda sin kidnappade bror, Steve tar sig an sin döde fars sista olösta fall, Kono Kalakaua och Chin tas till fånga när de går undercover på den svarta marknaden för stulen konst och Lou Grover accepterar till slut teamets metoder för att hålla öarna säkra.

Den femte säsongen hade 25 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Alex O'Loughlin, Scott Caan, Grace Park och Daniel Dae Kim.

Jag såg klart säsongen 27 november.

Mina tankar
Som sagt tillhör detta en av mina favoritserier när det kommer till action. Innehåller också en hel del humor och är perfekt att se när man bara vill slappa lite. En av seriens största styrkor är att fallen de arbetar med varierar vilket gör att man aldrig blir uttråkad.

Till denna säsong uppgraderas Lou Grover till en av huvudkaraktärerna och det tycker jag var ett riktigt bra beslut. Jag gillar speciellt dynamiken mellan honom och McGarrett. I den här säsongen får även Jerry ta större plats, vilket funkar bra en del gånger.

Fallen är ju som sagt riktigt varierande och sättet som avsnittet berättas på varieras också. En del av avsnitten handlar också mer om deras privatliv, i denna säsong läggs mest fokus på McGarrett och Danny. Jag tycker det är skönt att det handlar mindre om Kono och Adam den här säsongen.

Hawaii Five-0 nådde också sitt 100:e avsnitt i den här säsongen, ett riktigt bra avsnitt och det är ju alltid en milstolpe. Också skönt att historien kring Wo Fat är klar nu, men jag hoppas att historien kring McGarretts mamma också börjar ta ett slut, för jag är riktigt spänd på att veta mer om henne.

Som sagt var detta en riktigt stabil säsong och jag ser fram emot att se nästa säsong om ett tag.

Hawaii Five-0 säsong 1
Hawaii Five-0 säsong 2
Hawaii Five-0 säsong 3
Hawaii Five-0 säsong 4

Rör mig inte!

Titel: Rör mig inte
Originalets titel: Shatter Me (2011)
Författare: Tahereh Mafi
Översättare: Carina Jansson
Serie: Shatter Me #1
Antal sidor: 303
Utgivningsår: 2012
Förlag: B. Wahlströms
Utläst: 30/11

Handling
Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig. Och så länge hon sitter inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller. Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en 17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg. 

Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu. 

Juliette tvingas välja: bli ett vapen i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem.

Tankar om titel och omslag
Omslaget är helt ok, men de amerikanska originalomslagen är ju så mycket snyggare. Titeln funkar, men den engelska är bättre.

Mina tankar om boken
Mafis böcker har hyllats väldigt mycket på Booktube och jag har varit nyfiken på hennes Shatter me-serie längre, men inte kommit mig för att läsa den förrän nu.

Rör mig inte! är riktigt lätt att komma in i, fast jag saknar lite av världsbygget från början, även fast man mot slutet får veta lite mer. Den är även lättläst och sidorna flyger verkligen förbi och det är svårt att inte sluta läsa.

Det tog en stund att vänja sig vid språket, men när jag väl gjorde det så blev och också förtjust i det. Språket speglar så tydligt hur Juliette mår, det finns överstrykningar och jag upplever språket som väldigt intensivt och drabbande.

Världsbygget verkar vara intressant, men man får inte veta så mycket om hur det ser ut. Anledningen till att världen ser ut som den gör köper jag, men jag tycker inte man får veta så mycket om hur maktsystemet ser ut.

Det känns tyvärr inte som att man får lära känna karaktärerna så väl på djupet, Rör mig inte! är väldigt driven av handlingen och inte så mycket av karaktärernas inre. Däremot ju mer man läser, desto mer får man veta om karaktärernas bakgrund längre fram i serien.

Jag förfäras verkligen av hur Juliettes liv har varit och jag lider verkligen med henne. Tycker det också är så snyggt gjort hur det bitvis avhuggna språket visar på hennes mående och hur hon har varit isolerad och saknat mänsklig kontakt. Det känns också väldigt ovanligt att en psykiskt sjuk karaktär har en så stark egen röst. Dessutom är kemin mellan henne och Adam väldigt stark, jag gillar de tillsammans även fast jag tycker utvecklingen gick lite för fort.

Rör mig inte! var riktigt spännande och jag ser fram emot att läsa fler delar i denna serie.

3 bra saker med boken: lättläst, Juliette och tempot

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Denna författare ingår i min Boktolva.

Veckoplanering v.52

Nu är vi framme vid årets sista vecka! Det här året har verkligen gått fort, känns som att det var nyss som det började.

Läsningen förra veckan gick väl inget vidare om jag ska vara ärlig, men med tanke på att det är jul och att jag jobbar så är det inte så konstigt. Jag hoppas att den här veckan ska bli bättre, läsmässigt vill säga. Jag är ledig till nyår, vilket känns fantastiskt skönt! Då ska jag också passa på att fira jul, lite i efterskott.

Jag hade hoppats på att jag skulle ha hunnit med att läsa ut Medan mörkret faller av Anna Lihammer men jag får helt enkelt läsa ut den den här veckan istället. Har inte ens hundra sidor kvar så det borde jag hinna i början av veckan.

Min läsningen av Folletts Den eviga elden blir sporadisk minst sagt, då jag har en del böcker jag vill hinna påbörja innan året är slut. Men jag läser ur den lite nu och då, som tur är är det inga problem att komma ihåg vad som hänt.

En bok som jag har tänkt läsa i veckan är Idag är allt av Nicola Yoon, det är en bok som jag varit nyfiken på länge och jag har hört många bra omdömen. Den verkar dessutom lättläst och det är sådana böcker jag behöver.

Jag hoppas också att jag ska hinna påbörja Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker, en bok som en kompis har övertalat att äntligen börja läsa.

Om jag mot all förmodan skulle hinna med mer läsningen så är det Ferrante och Min fantastiska väninna som står på tur.

Julhelgens läsning

Jag hoppas att ni alla får en riktigt fin jul, hur ni än väljer att fira den. Jag själv kommer att jobba hela julhelgen och kommer inte ha så mycket tid över till firande så det kommer bli lite senare.

Hursomhelst tänkte jag visa upp de böcker jag tänker försöka läsa nu under julen. Läsningen den här veckan har gått riktigt trögt, har haft en del annat att göra och jag har inte heller haft speciellt mycket läslust men jag hoppas att det ska vända.

Jag håller just nu på med Medan mörkret faller av Anna Lihammer och jag gillar den verkligen! Den är riktigt spännande och trots att den utspelar sig på 30-talet finns det många obehagliga likheter med dagens samhälle.

Läsningen av Ken Folletts Den eviga elden går ganska så trögt just nu och den största anledningen är bristen på tid. Om jag hade mer tid skulle jag sätta mig ner och läsa ur den, men just nu blir det bara några sidor här och där.

Om jag skulle hinna läsa ut Lihammers bok så står Min fantastiska väninna av Elena Ferrante näst på tur.

GOD JUL!

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Titel: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar 
Originalets titel: -
Författare: Johannes Anyuru
Översättare: -
Serie: --
Antal sidor: 301
Utgivningsår: 2017
Förlag: Norstedts
Utläst: 24/11

Handling
En vinterkväll kliver tre individer som svär trohet till den sönderfallande terrorstaten Daesh in i en bokhandel. En kontroversiell konstnärs framträdande avbryts av ett pistolskott, panik utbryter och samtliga i lokalen tas som gisslan. Men en av de tre angriparna, en ung kvinna som har som uppgift att filma våldet, bär på en hemlighet som kan ändra allt. Under attacken vänder hon sig till en av de andra och viskar: Allt är fel. Vi borde inte vara här. Vi borde sticka.

Två år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik. Hon har läst hans böcker och ger honom en bunt papper, där hon har skrivit ner en sällsam berättelse. Hon menar att hon kommer från framtiden.

Tankar om titel och omslag
Jag brukar gilla långa och lite krångliga undantag så detta är inget undantag och jag blir nyfiken på boken också. Ett väldigt enkelt men effektfullt omslag.

Mina tankar om boken
Detta är kanske inte en bok som jag skulle ha valt att läsa själv, om än boken verkade intressant hade jag känslan av att det var för "fin" litteratur och att det skulle vara svårt att läsa. Därför var det en rolig överraskning när den var lätt, om än tung, att läsa och att jag tyckte bättre om den än vad jag trodde att jag skulle göra.

Fast den är lättläst så krävs det en hel del av läsaren. Det gäller att vara uppmärksam ändå från början och jag tror också att det är till bokens fördel om man inte vet så mycket om den innan och att man får upptäcka boken i takt med att man läser.

När jag har läst en del recensioner av De kommer att drunkna i sina mödrars tårar har flera påpekat att de tycker att språket är poetiskt, vilket kanske inte vore så konstigt då han även är poet. Jag upplevde inte språket som särskilt poetiskt. För mig kändes det som att han verkligen lekte med språket, stilfigurer och varje ord kändes också väl avvägt.

Jag vill inte prata alltför mycket om handlingen, men bilden av Sverige som målas upp är riktigt skrämmande, det är intensiv upplevelse att läsa och det känns lite som att andan fastnar i halsen. Ju mer man läser och ju mer man förstår desto mer skrämmande blir det. Och det värsta av allt är att det tyvärr inte känns alldeles otroligt heller.

Det som gjorde att  jag hade lite svårt för  De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, var att jag från början var väldigt förvirrad och det var också svårt att få grepp om karaktärerna. Jag vill egentligen inte nämna slutet, men känner också att jag nästan måste göra det. I takt med att förvirringen lättade och berättelsen klarnade så sögs jag in i boken och det oväntade slutet fick mig ur balans.

Det finn säkert mycket mer som kan sägas om denna bok, men jag vill inte heller spoila allt för mycket. Jag är också övertygad om att det finns massor i berättelsen som jag missar, men det är ändå en mäktig läsupplevelse som jag kommer att komma ihåg länge.

Jag är i alla fall riktigt glad över att ha läst den, trots att det är en bok som inte är i min komfortzon.

3 bra saker med boken: lättläst, bilden av Sverige och slutet

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

Andra som bloggat om boken är bland annat Just nu-Just här, C.R.M. Nilsson och Stories from the city.

Julfilmer: 12 Gifts of Christmas och Christmas at Holly Lodge

Handling
When Anna, an unemployed painter, is unable to make ends meet, she is hired to become a personal Christmas shopper for Marc, an uptight corporate exec. As they work together, Marc learns that Christmas giving has less to do with the amount of money spent and more to do with the importance of the gift, while Anna discovers she might find success as an artist in a way she never expected.

Filmen är 83 minuter lång och regisserad av Peter Sullivan. I huvudrollerna ses bland annat Katrina Law, Aaron O'Connell och Melanie Nelson. Filmen hade premiär 6 november 2017.

Jag såg filmen 27 november.

Mina tankar
Förra året fastnade jag verkligen för Hallmarks julfilmer och jag tänkte fortsätta med att se en del nu också. De är så lättsamma, mysiga och juliga filmer att det är svårt att motstå. Det finns en hel uppsjö av filmer att välja bland, så denna gång valde jag film helt på måfå.

Jag får verkligen julkänslor av denna film, den är kanske inte speciellt sannolik men det behöver den inte heller vara. Jag gillar karaktärerna, även om det ibland blir lite för pinsamt för mig. Budskapet om familjens betydelse kommer också fram  tydligt och att man kanske inte behöver en massa extravaganta presenter, ibland räcker det bara att vara tillsammans.

Den bjuder också på en hel del humor och roliga scener.

Som sagt är 12 Gifts of Christmas otroligt mysig och hjärtvärmande film, och jag ser fram emot att se fler julfilmer.

Handling
When a major developer sends Evan to evaluate the value of Holly Lodge, he and lodge owner Sophie have an instant attraction. But when Sophie realizes the reason for Evan’s stay, she must convince him the lodge is a bad investment -- while trying not to fall in love. 

Filmen är 83 minuter lång och regisserad av Jem Garrard. I huvudrollerna ses bland annat Alison Sweeney, Jordan Bridges och Sheryl Lee Ralph. Filmen hade premiär 3 december 2017.

Jag såg filmen 5 december.

Mina tankar

När jag väljer de julfilmer jag ska se från Hallmark brukar jag välja på måfå. Jag tyckte denna lät så himla mysig så då föll valet på den. Den är inte heller speciellt lång, vilket jag uppskattar. 

Om jag ska jämföra Christmas at Holly Lodge med den föregående så tycker jag bättre om 12 gifts of christmas. I denna film tyckte jag tempot var lite för snabbt och relationen mellan Evan och Sophie kändes inte så trovärdig, det gick för fort fram. Det enda jag kunde tänka på när jag såg Sophie var hur lik hon var Leslie Knope från Parks & Rec.

Däremot är filmen riktigt mysig, och jag tycker bättre om bikaraktärerna än om huvudkaraktärerna så den var ändå sevärd. Jag fick verkligen julkänslor av filmen och Holly Lodge verkade som ett jättehärligt ställe. 

Filmen är förutsägbar, men det behöver inte nödvändigtvis vara en dålig sak. Ofta är vägen dit mest intressant.

Film: Ocean's Twelve

Handling
Danny Ocean och hans polare fixade 160 miljoner dollar med deras förra kupp. Men man kommer inte lika långt på 160 miljoner som man brukade. Och Vegas-pampen Terry Benedict är ute efter att få tillbaka sina slantar. Och en mystisk person förföljer Danny och hans team. Det är dags att sätta ytterligare en stöt i verket - eller stötar. I städer som Amsterdam, Paris och Rom.

Filmen är 125 minuter lång och regisserad av Steven Soderbergh. I huvudrollerna ses bland annat George Clooney, Brad Pitt och Julia Roberts. Filmen hade svensk premiär 17 december 2004.

Jag såg filmen 26 november.

Mina tankar
Jag såg den första filmen förra året och nu blev jag sugen på att se den andra. Att se en uppföljare är alltid lite speciellt, då har man oftare lite mer förväntningar på filmen och tyvärr blir jag lite besviken på denna film.

Skådespelarna är fortfarande bra, det är ju många kända med, men det är något som saknas för att den ska nå upp till samma nivå som den första filmen. Det kanske är något med själva storyn, det blir inte lika spännande eller underhållande, det är först mot slutet som det verkligen tar fort.

Jag upplever Ocean's Twelve mer som en komedi, det är gott om komik och det blir lite kul när Julia Roberts börjar spela sig själv. Dessutom dyker även Bruce Willis upp, vilket jag har ganska roligt åt.

Jag gillar ju heist-filmer, men jag tycker det är lite för lite action i denna och som sagt är det först i slutet som det blir bra.

Ocean's Eleven

Kretsen

Titel: Kretsen
Originalets titel: The Raven Boys (2012) 
Författare: Maggie Stiefvater
Översättare: Carina Jansson
Serie: The Raven Cycle #1
Antal sidor: 318
Utgivningsår: 2014
Förlag: Ponto pocket
Utläst: 19/11

Handling
Fyra pojkar på en prestigefylld internatskola har bildat ett hemligt sällskap i syfte att finna en historisk, mytomspunnen kungagrav. En flicka med övernaturliga förmågor har nyligen mött en av pojkarna - fast som död. Snart kommer deras vägar att korsas igen, med förödande konsekvenser.

Enligt en uråldrig legend ligger en walesisk kung begravd någonstans i Amerika. Gansey, elev på en privatskola för pojkar, har blivit besatt av att finna kungagraven. Enligt myten ska man leta längs särskilda energilinjer, s.k. "leylinjer" som sägs sammanlänka besjälade platser, och att "den sovande kungen" kan uppfylla ens önskningar.

Blue är sexton år och dotter till en spåkvinna. Hennes egna synska förmågor är begränsade, men för inte så länge sedan förutsåg hon en ung mans färd mot dödsriket. Dessutom bär hon på vetskapen om ett annat förebud: om hon någonsin kysser sin sanna kärlek så kommer han att dö. Så möts Blue och Gansey, och hon förstår vem han är.

Ungdomarna slår följe i en tyst övertygelse om att de på något sätt behöver hjälpa varandra i jakten på kungagraven. Kärlek spirar, men en fiende närmar sig också.

Tankar om titel och omslag
Gillar typsnittet  och fågeln på omslaget. Jag förstår titeln, samtidigt som jag tycker den känns lite tråkig. Originaltiteln är bättre.

Mina tankar om boken
Jag har i princip bara läst idel hyllningsord om Kretsen, både på bloggar och på Booktube. Därför var nog mina förväntningar lite för höga, men att det är en bra bok kan jag inte förneka.

Det tog ett tag för mig att komma in i boken, det var rätt så många karaktärer som introducerades väldigt fort och det tog också ett tag att vänja sig vid språket. För att vara en ungdomsbok har den ett väldigt rikt språk och det krävs att man hänger med i handlingen.

Det jag föll för i Kretsen var handlingen och all mystik. Det gäller inte bara Blues spådom eller jakten på den begravda kungen utan också själva stämningen i boken. Miljöerna är väldigt skickligt gjorda och gör att jag dras med i berättelsen. Karaktärerna är intressanta, men det känns som man vet väldigt lite om deras bakgrund och det antyds hela tiden saker. Jag hoppas man får veta mer om deras bakgrund längre in i serien.

Boken bjuder hela tiden på oväntade vändningar, vilket gjorde att när man väl läste var det svårt att sluta. Innan jag började jag läsa boken trodde jag också att det hela skulle kretsa kring Blues kärleksval, men till min stora glädje handlade det inte alls så mycket om den i den här boken.

Kretsen var en spännande och mystisk första del i en serie, och det ska bli intressant att läsa de andra delarna.

3 bra saker med boken: de oväntade händelserna, mystiken och magin.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

HÄR kan ni läsa en smakbit ur boken.

Andra som bloggat om boken är t.ex. Boktycke, Zellys bokhylla och Bokhuset.

Nyfiken på: Torka aldrig tårar utan handskar

Handling
En skildring av 1980-talets Stockholm, sjukdomen aids och de människor som drabbas. Här finns Rasmus som 1982 lämnar den lilla bruksorten Koppom och kastar sig ut i de homosexuellas Stockholm, Benjamin som är Jehovas vittne och en dag ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen som Gud någonsin skapat.

Varför jag vill läsa den
Det är några år sedan dessa böcker kom ut, men jag har fortfarande inte läst dessa böcker. Har däremot sett något avsnitt av tv-serien, men jag vill ju läsa böckerna först. Det känns som så viktiga böcker och att läsa om homosexuellas situation på 80-talet när AIDS började spridas verkar riktigt intressant.

Veckoplanering v.51

Veckorna går så himla fort, det är så svårt att fatta att det är julafton på söndag! Den här veckan tror jag inte att jag kommer ha speciellt mycket tid till läsning, men jag hoppas på att jag ska hinna läsa en del i alla fall.

I år så kommer jag att jobba hela julhelgen och jag misstänker att jag kommer vara rätt slut på efter det, men jag hoppas jag ska hinna med lite läsningen mellan varven.

Jag kommer att fortsätta med Den eviga elden av Ken Follett, läsningen av den boken går som lite trögt just nu då jag prioriterar de böcker som är lite  mindre tjocka. Får kanske spara denna till nyår, vi får se.

I helgen började jag med Medan mörkret faller av Anna Lihammer, riktigt spännande, och jag hoppas jag ska läsa ut den i veckan.

Jag har också planer om att jag ska hinna påbörja några fler böcker, bland annat Min fantastiska väninna av Elena Ferrante och Idag är allt av Nicola Yoon. Det är böcker som jag verkligen ser fram emot att läsa!

En smakebit på søndag: Medan mörkret faller

Idag tänkte jag vara med på en smakebit på søndag som nu arrangeras av Astrid Terese. Jag har inte hunnit med att läsa speciellt mycket i helgen,men några sidor har det blivit. Igår läste jag ut Let it snow och senare den dagen var vi på tre-rätters middag och senare idag ska jag köra ner till stan igen, men jag hoppas att det ska bli några sidor idag också.

Nu har jag tänkt börja med Medan mörkret faller av Anna Lihammer, som är den sista jag har kvar i boktolvan för året. Ser fram emot att läsa denna bok, har hört så mycket bra om den och jag gillar ju historia.

Smakebiten kommer från början av boken, sidan 7.

Runtomkring honom var allt svart. Inte svart som mörker, utan bara svart och ogenomträngligt. Efter vad som kändes som en evighet bröts svärtan upp av ljusare fläckar. Ljuset och mörkret rörde sig allt fortare, sorterades och fixerades. 
När blicken till slut klarnade och han kunde urskilja taket ovanför förstod han ögonblickligen var han befann sig. Han kände igen varenda märke, varenda fläck, bjälke och färgflaga. Han kunde till och med historierna bakom de flesta av dem. Men ju fler detaljer han kände igen, desto mindre förstod han. Vad gjorde han här? Var det något slags dåligt skämt? Eller hade han svimmat och av någon anledning lyfts upp på ett av dissektionsborden? För det rådde ingen tvekan om var han befann sig. Han hade tillbringat nästan hela sitt vuxna liv i den här likkällaren och den var mer hemma för honom än någon annan plats.

 

De öde fälten

Titel: De öde fälten
Originalets titel: The Ghost Fields (2015)
Författare: Elly Griffiths
Översättare: Gunilla Roos
Serie: Ruth Galloway #7
Antal sidor: 331
Utgivningsår: 2015
Förlag: Forum
Utläst: 15/11

Handling
Det är värmebölja i Norfolk när en grävskopa på en byggarbetsplats stöter på något hårt i marken: ett flygplansvrak från andra världskriget – med piloten kvar vid spakarna. Ruth Galloway inser dock snart att kvarlevorna rimligen inte kan vara så gamla. DNA-tester visar att mannen är Fred Blackstock som rapporterats saknad till havs. Polisen, med Harry Nelson i spetsen, kopplas in och utredningen fortsätter.

Strax intill byggarbetsplatsen driver nu den anrika familjen Blackstock en grisfarm. En mystisk man ses smyga omkring på området varefter en rad obehagliga incidenter sker. Och när kvarlevorna av ytterligare en kropp hittas ställs saker och ting på sin spets. Vad är det som pågår på släktens ägor? Och hur ska man egentligen tolka de anhörigas reaktion?

Tankar om titel och omslag
Gillar originaltiteln mer, den känns mycket mer passande och mystisk än vad den svenska gör. Tycker att omslaget egentligen är ganska tråkigt och intetsägande, dessutom har omslagen bytt design vilket är lite störande, men antar att det beror på att det är ett annat förlag.

Mina tankar om boken
Det är alltid lika härligt att få återse Ruth, Nelson & Co. De känns verkligen som gamla vänner och jag gillar att det inte bara är samma karaktärer som får ta plats. Persongalleriet börjar nu vara ganska stort och i den här boken får Clough och Judy en hel del utrymme. Dessutom återkommer en del andra karaktärer.

Elly Griffiths är verkligen mysläsning för mig, jag kan slappna av och veta att jag kommer tycka om boken redan innan jag börjat. Att få följa karaktärerna i både deras yrkesliv och privata gör att man kommer dem nära och jag gillar att det finns en hel del mellan raderna också som aldrig skrivs ut. Jag har också vant mig med hennes skrivsätt, som skiljer sig en del från andra kriminalromaner, och numera tycker jag det är en av böckernas styrkor.

Det som drog mig till böckerna först var nog blandningen av historia och kriminalhistoria. en perfekt blandning för en sån som  mig. I den här berättelsen är definitivt den historiska aspekten mest intressant och där upplever jag att miljön har en stor del i berättelsen. Jag hade t.ex. ingen aning om de spökfält som fanns under andra världskriget och det är så lätt att föreställa sig dem framför sig, alldeles övergivna.

Jag tycker mycket om att läsa om familjehemligheter, och detta är inget undantag. Att läsa om familjen Blackstock är riktigt obehagligt och man undrade hela tiden vad som gömde sig under ytan.

De öde fälten är riktigt lättläst och kapitlen är alldeles lagom långa för att man hela tiden bara ska läsa ett kapitel till. Sedan är boken omöjlig att släppa ifrån sig, man dras verkligen in i boken och vill veta vad det är som har hänt.

3 bra saker med boken: lättläst, karaktärerna och mysig.

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Flickan under joden
Janusstenen
Huset vid havets slut
Känslan av död
En orolig grav
De utstötta

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

Andra som bloggat om boken är t.ex. Johannas deckarhörna, Bokföring enligt Monika och Enligt O.

Helgens läsning

Tänkte att jag skulle göra en liten läsuppdatering och visa vad jag tänker läsa nu i helgen. Jag är ledig till helgen, men har en del saker att göra speciellt nu före jul så vi får se hur mycket jag hinner med. På lördagen ska jag nog också fara bort och äta tre-rätters vilket jag ser fram emot.

I veckan har jag inte haft speciellt mycket ork till att sitta och läsa, men jag har tagit mig ungefär halvvägs i Let it snow där tre kända YA-författare medverkar och har skrivit varsin julnovell. Den är riktigt mysig att läsa och som bonus får jag också julstämning.

Den eviga elden av Ken Follett började jag med för några veckor sedan, det är den bok som jag läser lite ur när jag känner att jag har lite tid över. Jag hoppas att jag ska hinna läsa lite ur den i helgen i alla fall.

Om jag har tid över har jag tänkt börja med Min fantastiska väninna av Elena Ferrante och Medan mörkret faller av Anna Lihammer.

Film: Små citroner gula

Handling
Agnes är kock och hon älskar att laga mat. Hon har ett bra jobb, en pojkvän som älskar henne och en bästa vän som alltid ställer upp. Plötsligt en dag blir hon både sparkad från lyxrestaurangen och dumpad av sin kille. Därför har hon inget att förlora när en kompis hör av sig och undrar om hon vill vara med och starta en restaurang.

Filmen är 99 minuter lång och regisserad av Teresa Fabik. I huvudrollerna ses bland annat Rakel Wärmländer, Sverrir Gudnason och Josephine Bornebusch. Filmen hade premiär 20 feburari 2013. Den är baserad på boken med samma namn (recension).

Jag såg filmen 12 november.

Mina tankar
Jag läste boken för några månader sedan och nu har jag även sett filmen. Som alltid har det gjorts en del ändringar till filmversionen, men till det bättre. Jag skulle nästan vilja säga att filmen är bättre än boken.

Det är en mysig och smårolig film och oväntat bra för att vara en svensk komedi. Den handlar ju mycket om mat så man ska inte vara hungrig när man ska se den. Jag gillar också Rakel Wärmländer i huvudrollen, fast jag blir verkligen irriterad på hennes karaktär och hur hon gör allt för att vara vissa personer till lags.

Den som bär upp hela filmen är Jospehine Bornebush, som spelar Jossan. Det är hon som står för de flesta skratten och har också en bra timing. Jag hade hoppats på att hon skulle ha en större roll i filmen, då hon har en egen historia i boken. Nu tas hennes problem aldrig upp, vilket jag kan tycka är synd.

Det är mysigt att se alla bilderna på mat, fast ibland tycker jag det blir lite långdraget och vissa scener är rent utav pinsamma och det är lite skämskudde-varning. Däremot är det en perfekt längd på filmen, drygt 1,5 timme.

Små citroner gula är en underhållande film som bjuder på en del skratt och det var en positiv överraskning.

Orange is the New Black

Titel: Orange is the New Black: Mitt år i ett kvinnofängelse
Originalets titel: Orange is the New Black: My Year in a Women´s Prison (2010)
Författare: Piper Kerman
Översättare: Jan Hultman & Annika H. Löfvendahl
Serie: -
Antal sidor: 346
Utgivningsår: 2014
Förlag: Norstedts
Utläst: 13/11

Handling
Piper Kerman lever ett lyckligt hipsterliv i Brooklyn. Hon njuter av sin tillvaro som creative director och är förlovad med en tidskriftsredaktör. Hon har ganska lite gemensamt med den tjej hon var tio år tidigare, då hon under sina "vilda år efter college" hjälpte sin (dåvarande) flickvän att smuggla drogpengar till Europa. Men hennes förflutna hinner ikapp henne. Hon döms till ett femton månader långt straff på Club Fed", ett ökänt kvinnofängelse i Danbury.

I Orange Is the New Black skildrar Piper Kerman livet innanför murarna med djup medkänsla och många gånger stor komik. Vi får möta stenhårda affärsuppgörelser, raffinerat maktspel och drömmar som gått i kras. Men även en oväntad mänsklighet hos en grupp kvinnor som alla tagits ur sitt sammanhang. Vid mikrovågsugnarna samsas fredsaktivister med den ryska maffian, Yoga Janet erbjuder en stunds inre frid och den kreativa syjuntan börjar sticka dildos. När Piper åkte in var hon inte beredd på de nära relationer hon så småningom knyter med sina medfångar och inte heller på hur oerhört mycket hon har att lära av dem.

Tankar om titel och omslag
Gillar verkligen omslaget, det är alltid kul att se en människa på det och jag gillar den tecknade stilen.

Mina tankar om boken
Jag har länge hört talas om tv-serien och  varit nyfiken på den, men som så många andra gånger förut så vill jag ju läsa boken först som är basen för serien. Av vad jag hade sett innan hade denna bok dessutom fått väldigt blandade recensioner.

Orange is the New Black var förvånansvärt lättläst, det var något som jag inte hade förväntat mig och intresset hålls också upp genom hela boken, och det var också slutet som jag tyckte var mest intressant att läsa då Kerman fick vara i ett annat fängelse än det i Danbury.

Det blir väldigt många namn och karaktärer att hålla rätt på, det var tyvärr till bokens nackdel. Jag upplevde den dessutom som väldigt hoppig i kronologin och likaså när det gällde karaktärerna.

Det var intressant att få en inblick i hur det kan se ut i fängelser, men samtidigt var det också svårt att föreställa sig att det är många kvinnors vardag. Det är så oerhört svårt att tänka sig in i deras situation. Att få lära sig fängelselivet tillsammans med Piper var intressant, och jag gillade att få läsa om vänskapen som växte fram mellan henne och de andra kvinnorna.

Som sig bör innehåller den också en del kritik mot hela fängelsesystemet, bland annat att de verkar göra alldeles för lite för att ge frisläppta en chans att klara sig ute i verkligheten igen och vilka friheter vakterna kunde ta sig med fångarna. Jag kan också tycka att kritiken kunde ha varit mer hård.

Orange is the New Black var en riktigt intressant och tänkvärd biografi och nu kan jag äntligen ta tag i och se tv-serien också.

3 bra saker med boken: lättläst, inblicken i fängelsesystemet och karaktärerna man fick möta.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Andra som bloggat om denna bok är Litteraturmagazinet och Lottens bokblogg.

Tv-serie: The Americans säsong 2

Handling
A pair of deep-cover Soviet spies masquerades as a typical DC couple whose children, neighbors, coworkers & friends are completely unaware of their activities. At home, they're the stereotypical parents of stereotypical kids; at work, they pose as travel agents; but at night, they weave a web of confidants, lovers, dupes, and historical figures from the Reagan-era Cold War. The startlingly realistic plot twists force the viewer to consider the real cost of an undeclared war, what it takes to protect one's beliefs, if it's worth it, and if it actually worked for either side.

Elizabeth comes back from her injury and straight into what should have been a routine mission - but it goes awry, leaving her and Philip in fear not only for themselves but for their whole network... and family. Paige's suspicions have only grown in her mother's absence. Meanwhile, Stan continues to fall for the Russian agent who has started to play him.

Den andra säsongen hade 13 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Keri Russell, Matthew Rhys, Noah Emmerich, Holly Taylor och Annet Mahendru.

Jag såg klart säsongen 9 november.

Mina tankar
Jag blev riktigt imponerad av den första säsongen av The Americans och jag fortsätter bli det i den andra säsongen. Säsongerna av denna serie är relativt korta, vilket jag kan tycka är ganska skönt.

Man kastas direkt in i handlingen igen och jag uppskattar att det alltid görs en kort resumé om vad som har hänt tidigare. Som sagt så gillar jag verkligen att få följa huvudkaraktärerna och i denna säsong får dessutom parets dotter Paige en större del, vilket är intressant och jag tror det kommer handla ännu mer om henne i nästa säsong. Jag gillar också blandningen mellan deras arbete som spioner och hur de också försöker att vara en vanlig familj, fast det är svårt att skilja de två världarna åt.

Att deras granne dessutom tillhör FBI gör ju inte saken lättare, och jag upplever att även Beeman utvecklas som karaktär och ställs inför nya utmaningar både i jobbet och privat. Man får dessutom följa flera andra karaktär, och en karaktär som verkligen griper tag i mig är den unga Nina som jobbar på den ryska ambassaden och blir indragen i spionlivet.

Som jag nämnde när jag skrev om seriens första säsong så är jag lite förvånad över hur pass icke-amerikansk serien är. Varken USA eller Sovjet utmålas som det bättre landet, utan serien försöker bara visa upp vad som hände under kalla kriget och tar inte parti för någon sida.

Jag är riktigt imponerad av skådespelarna, speciellt Holly Taylor (Paige) som är ganska ung och ändå har en stor roll i serien och Matthew Rhys (Philip) som alltså är en skådespelare från Wales som spelar en amerikansk karaktär som är en ryss.

The Americans är en riktigt spännande dramaserie som har karaktärerna i fokus. Jag gillar spänningen som gradvis stegras under säsongen gång och skapar en riktigt spännande och gripande säsongavslutning.

Jag ser riktigt mycket fram emot att fortsätta se serien och det ska bli intressant att se hur familjen Jennings kommer att påverkas.

The Americans säsong 1

Veckans topplista v.50: Röda bokomslag

Johannas deckarhörna håller i veckans topplista där vi varje vecka ska lista topp fem på ett givet tema. Den här veckan är temat röda bokomslag.

Jag tycker det är ganska kul det här med boksomslag. Tycker ju att själva innehållet är det viktigaste, men det är alltid kul med en fin framsida och det är ju oftast det första man dras till. Den här gången försökte jag hitta fem böcker som jag hade läst och tyckt mycket bra om.

'

Nyfiken på: Gatukatten Bob

Handling
När James Bowen hittade en skadad, röd gatukatt hopkrupen i huset där han nyss fått en träningslägenhet hade han ingen aning om hur stor betydelse katten skulle få i hans liv. James levde ur hand i mun på Londons gator och det sista han behövde var ett husdjur.

Ändå kunde James inte låta bli att hjälpa den slående intelligent hankatten, som han snart döpte till Bob. Inom kort var de två oskiljaktiga och deras skiftande, lustiga och emellanåt farliga äventyr skulle komma att förändra deras liv och långsamt läka såren från det förflutna.

Varför jag vill läsa den
En kommentar om varför känns ganska överflödig här om jag ska vara ärlig. Jag är en kattmänniska, och därför är jag riktigt nyfiken på den här. Djur kan verkligen förändra människors liv, och jag tror detta är ett utmärkt exempel på ett sådant scenario.

Veckoplanering v.50

Läsningen förra veckan gick riktigt bra, trots att jag jobbade helg så hann jag ändå med att läsa en hel del. Den här veckan väntar jobb som vanligt, men är ledig till helgen och på lördag blir det att fara iväg på tre-rätters middag.

Läsningen av Den eviga elden har gått lite trögt i veckan, har inte haft ork att sätta mig ner med en så tjock bok. Jag hoppas jag ska kunna läsa lite mer ur den i veckan.

Jag har också  tänkt påbörja Let it snow av bl.a. John Green. Känns så himla mysigt att läsa en bok som utspelar sig kring jul. Den passar ju som extra bra den här tiden på året.

Jag har också planer på att påbörja Medan mörkret faller av Anna Lihammer så att jag kan avsluta min Boktolva. Ser fram emot att läsa den då den utspelar sig i en väldigt intressant tidsperiod.

Om jag hinner något mer har jag tänkt börja med en riktigt stor snackis, Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. Är rätt spänd på att läsa den, då jag spontant känner att den inte tillhör min komfortzon.

En smakebit på søndag: Återstoden av dagen

Jag är precis hemkommen från jobbet och tänkte vara med på en smakebit på søndag som arrangeras av Astrid Terese.

Läsningen den här veckan har gått riktigt bra ändå, trots mycket jobb. Just nu läser jag Återstoden av dagen av Kazio Ishiguro. Den är över förväntan och jag får lite Downton Abbey-känslor av den, fast jag tycker det händer lite för lite och att det blir lite segt emellanåt. Jag måste försöka läsa ut den ikväll, då den ska diskuteras i en bokcirkel på Facebook nu ikväll också. 

Resten av kvällen ska jag ägna åt läsning och att se Nobelbanketten. 

Smakebiten kommer från sidan 107.

När jag kom ned fann jag köket på gränsen till kaos och kände att stämningen bland personalen överlag var ytterligt spänd. Jag påminner mig dock med glädje att min stab inte uppvisade någonting annat än effektivitet och yrkesmässigt lugn när middagen serverades någon timme senare. 

Innan floden tar oss

Titel: Innan floder tar oss
Originalets titel: -
Författare: Helena Thorfinn
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 444
Utgivningsår: 2012
Förlag: Norstedts
Utläst: 29/10

Handling
Sofia och Janne packar väskorna för att bosätta sig utomlands. Sofia har höga ambitioner för sitt nya jobb som biståndschef på svenska ambassaden i Dhaka, huvudstaden i Bangladesh. Janne ställer motvilligt in sig på att vara medföljande man och ta hand om hem och barn.

Samtidigt mördas en ung kvinna, Mukta, av sin man i en liten by långt ute på landsbygden. Hennes småsystrar flyr till Dhaka för att undvika att giftas bort med åldrande män.

Mötet med verkligheten i Dhaka blir lika omtumlande för svenska Sofia och Janne som för flickorna från byn och deras tillvaro vävs snart samman med de unga systrarnas. Deras förutsättningar är helt skilda men var och en drivs av sin övertygelse, sina mål och drömmar. Sofia stöter snart på hinder i sitt arbete med jämställdhetsfrågor och byflickorna upptäcker att de kan tjäna egna pengar.

Tankar om titel och omslag
Titeln anspelar på landet och vad som kan komma att hända det, så det är en kreativ och intresseväckande titel. Omslaget är lagomt exotiskt och grindarna får mig att bli nyfiken.

Mina tankar om boken
Det tog väldigt lång tid för mig att läsa klart boken, en hel del kan bero på att jag har haft tankarna på annat håll, men också på att det var en bok som jag stundtals fick kämpa med. Själva temat och miljön är riktigt intressant, men det är bitvis en tung bok att läsa och det är mycket om politik och bistånd att försöka sätta sig in i.

Innan floden tar oss har flera olika trådar, dels den som handlar om Sofia och Janne som par som lämnar Sverige för Dhaka, dels Sofias arbete som biståndsråd på ambassaden och dels om de två unga flickorna Mina och Nazrin. Personligen tyckte jag det blev lite tråkigt i längden att läsa om Sofia och Janne, det var betydligt mer givande att få läsa om de unga flickorna och hur kvinnors situation kan se ut i Bangladesh. Att läsa om hur de behandlas som slavar och anses vara männens egendom är skrämmande och det fick mig också att tänka en del på jämställdheten och hur ofta är något som vi tar för givet.

Jag kan också ha läst denna vid fel tillfälle, men jag tycket den var lite för tung och seg för min smak. Man får absolut en trovärdig inblick i hur livet i Bangladesh kan se ut för olika grupper av människor, men det blev för mycket politik för att jag verkligen skulle uppskatta den. Som sagt tyckte jag det var riktigt intressant att läsa om flickorna, och jag tror att om en större del av boken hade handlat om dem så hade jag kanske också tyckt att boken var mer intressant.

Innan floden tar oss ger en intressant inblick i ett främmande land och den problematik som finns där, och jag är öppen till att läsa fortsättningen också.

3 bra saker med boken: belyser kvinnornas situation, livet i Dhaka och karaktärerna Nazrin och Mina.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Andra som skrivit om boken är Lottens bokblogg, Feministbiblioteket och Litteraturmagazinet.