Titel: Häxan
Originalets titel: -
Författare: Camilla Läckberg
Översättare: -
Serie: Fjällbackaserien #10
Antal sidor: 607
Utgivningsår: 2017
Förlag: Forum
Utläst: 7/5
Handling
När fyraåriga Linnea försvinner från en gård utanför Fjällbacka väcks tragiska minnen till liv. Trettio år tidigare försvann en liten flicka från exakt samma gård och hittades senare mördad. Den gången anklagades två trettonåriga flickor för att ha fört bort och dödat flickan. De befanns skyldiga i domstol men slapp fängelse på grund av sin ålder. Den ena av dem har efter det levt ett stilla liv i Fjällbacka. Den andra har just återvänt för första gången sedan händelsen, nu som firad skådespelare för att porträttera Ingrid Bergman i en film som ska spelas in i trakten.
Fjällbackaborna ställer mangrant upp i sökandet efter Linnea, och till slut finner man henne. Naken, invid samma skogstjärn där den första flickan hittades. Skräcken sprider sig i det lilla samhället. Kan fler flickor vara i fara? Trots att Patrik Hedström tycker att det verkar långsökt börjar han och hans kolleger vid Tanumshedepolisen utreda om det finns något samband mellan de två fallen. Till sin hjälp får de Erica Falck, som sedan länge arbetar med en bok om det gamla mordet. Utredningen river upp många sår, drevet går och invånarnas rädsla för det okända får fruktansvärda konsekvenser.
Mina tankar
Det blev en lång väntan på att läsa uppföljaren till Lejontämjaren, men i slutet kan jag bara säga att "den som väntar på något gott..."
Det första som slog mig när jag skulle börja läsa boken var hur tjock boken var och jag hade nog lite funderingar på om boken inte skulle bli lite för lång. I mitt tycke så behövdes varje sida för att dels hinna lära känna de nya karaktärerna och samtidigt lösa mordet på barnet. I början hade jag lite svårt för att hålla reda på alla karaktärerna, men när alla väl hade introducerats så gick det väldigt lätt att hålla isär dem.
Jag gillar att man får följa poliserna i Tanumshede, och jag har verkligen blivit förtjust i Gösta Flygare. Jag minns bara hur han var i de första böckerna och det är stor skillnad nu. Mellberg är en karaktär som jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag ska ogilla eller inte, just nu övervägar de positiva sidorna och det var härligt att det ibland kom med en del humor i boken, det behövdes i en annars väldigt mörk och tragisk historia
Häxan känns oerhört aktuell och skrämmande med tanke på den tid vi lever i. Hur flyktingar behandlas när de kommer till Sverige och hur vi tar emot dem, och hur lätt det är att det sprids misstänksamhet, osämja och hur svenskar så lätt börjar skylla på de som sticker ut och inte passar in.
Det finns många människor att tycka synd om i Häxan, men de öden som speciellt griper tag i mig är Sam och Jessie som bara är tonåringar, men också Karim och Helen. Under läsningen förfärades jag verkligen av hur vissa ungdomar betedde sig mot varandra, och det hemska är att det här skulle kunna hända och händer säkert också i verkligheten. Det är en väldigt tragisk och mörk historia som målas upp och lämnar mig väldigt berörd och känslosam.
Precis som i Läckbergs tidigare böcker så finns det flera historiska trådar, i Häxan är det dels om fallet Stella men också om ett kvinnoöde från 1600-talet och jag är riktigt imponerad över hur alla trådar på slutet vävs ihop.
I en del tidigare delar har jag klagat lite på hur lätt det är för Erica att bli inblandad i utredningen och att hon ofta hamnar i fara, men till min stora glädje hade hon en lite mindre roll i denna bok samtidigt som hon ändå hjälpte polisen och spelade en viktig roll i utredningen.
Häxan är en stark berättelse och lämnar ingen oberörd. Det är helt klart den bästa delen hittills och med tanke på hur boken slutade, hoppas jag att det inte dröjer alltför länge innan vi får läsa nästa del.
3 bra saker med boken: samhällsaktuell, spännande och människoödena
Betyg: 5/5
Tidigare läst av denna författare
Isprinsessan
Predikanten
Stenhuggaren
Olycksfågeln
Tyskungen
Sjöjungfrun
Fyrvaktaren
Änglamakerskan
Lejontämjaren
HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.
Instämmer i allt du skriver. Intressant att du har samma reflektion kring Erica ;-)
SvaraRaderaTycker det är bättre när hon inte behöver riskera livet :)
RaderaHåller också med dig i det du skriver. Jag tyckte också så synd om de personer du nämner, ja faktiskt om de flesta i boken, men i just deras fall alldeles extra mycket.
SvaraRaderaJa man blev verkligen berörd!
Radera