Hägring 38

Titel: Hägring 38
Originalets titel: - 
Författare: Kjell Westö
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 299 
Utgivningsår: 2013
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 10/11

Handling
Året är 1938. Adolf Hitlers expansionspolitik väcker både vrede och beundran, inte minst i den så kallade Onsdagsklubben i Helsingfors. Det är ett informellt diskussionsforum, som består av några gamla vänner till advokaten Claes Thune. Forumet är lika mycket en ursäkt för att supa ihop som för att prata politik, men detta år är det tydligt att Europas splittring också är Onsdagsklubbens, och Claes Thune börjar ge upp om dess framtid.

Thune engagerar sig i utrikespolitiken även som skribent i dagspressen, men är inte engagerad i så mycket annat. Han är frånskild och uppgiven, och ägnar sin byrå ett förstrött intresse. Som tur är har han en duglig hjälp i sin nyanställda sekreterare, Matilda Wiik.

Men fru Wiik känner sig inte särskilt duglig. Hon jagas av minnen från inbördeskriget, då hon var sexton år gammal och tvingades uppleva saker hon försökt glömma sedan dess. En dag hinner minnena ikapp henne. När Onsdagsklubben har möte på kontoret så hör hon en röst hon hade hoppats aldrig behöva höra igen.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar titeln, den funkar bra. Omslaget tycker jag är helt OK och jag gillar att det på ett vis har en liknande stil som omslaget till Den svavelgula himlen.

Mina tankar om boken
Förra året läste jag Den svavelgula himlen och blev väldigt positivt överraskad av hur bra jag tyckte den var. Tilläggas ska också att det var en sådan bok som jag kanske inte skulle få för mig att plocka upp själv. Av den anledningen blev jag också intresserad av att läsa mer av Westö.

Hägring 38 är en helt annan typ av bok, men den är också väldigt intressant och jag lärde mig mycket nytt om Finland. När jag läser inser jag också hur lite jag egentligen vet om vårt grannland och vilken historia landet har. Jag hade exempelvis inte en aning om att Finland under inbördeskriget hade fångläger.

Precis som många andra länder i Europa var läget ganska spänt med många olika åsikter om hur landet skulle se ut och en nationalism som var mycket stark.

Jag tyckte karaktärerna var intressanta, men jag tyckte mycket bättre om att läsa om sekreteraren Matilda och jag hade gärna läst mer om henne. Jag tyckte att det blev lite tradigt att läsa om Thune som egentligen inte gjorde så mycket.

Mot slutet förvandlas Hägring 38 till en annan sorts bok och det var ett slut som jag inte riktigt hade räknat med heller och det höjer nog betyget i mina ögon.

Språket flyter på lätt och bra och på det viset är boken lätt att läsa. Sedan gillar jag också miljöbeskrivningarna, både av staden men också hur tidsperioden målas upp.

Boken var inte lika bra som Den svavelgula himlen, men jag är fortsatt intresserad av att läsa mer om Westö.

3 bra saker med boken: tidsperioden, språket och avslutningen

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Den svavelgula himlen