Film: Love by the book

Handling
A bookstore owner and hopeless romantic meets the man of her dreams and tries to save her business with the help of a business consultant. She discovers what she needs to make the fairytales she bases her love life on true in this romance story. Throughout the movie, she also tries to help her younger sister work through her recent engagement and prepare for the wedding.

Filmen är 90 minuter lång och regisserad av David S. Cass Sr. I huvudrollerna ses bland annat Leah Renee, Kristopher Turner och Cherilyn Wilson. Filmen hade premiär 3 december 2014.

Jag såg filmen 12 februari.

Mina tankar
Hade inga speciella förväntningar på den här filmen, annat än helt okej underhållning. Det var precis det som jag fick också. Av någon anledning har jag fastnat för en del av Hallmarks filmer, de är bra underhållning för stunden och filmerna lämnar en med en härlig känsla efteråt.

Love by the book är verkligen förutsägbar, men det är väl de allra flesta romantiska komedier. Det som först gjorde mig intresserad av filmen, var just det att den utspelar sig till stora delar i en bokaffär och handlar en hel del om böckers kraft. Sen finns det också flera referenser till litteratur, bland annat Jane Austen.

Emma är en väldigt romantisk person, nästan för romantisk för sitt eget bästa, men hon är en härlig karaktär och de scener som jag tycker är allra bäst är när hon och Eric försöker få hennes affär att bli ännu bättre.

Själva kärlekshistorian är väldigt uppenbar och man vet efter fem minuter ungefär hur filmen kommer att sluta, men vägen dit var i alla fall underhållande. Vissa stunder är den på gränsen till för sockersöt och klyschig, men det får man kanske förvänta sig när man ser en film som denna.

 

Four: A Divergent Collection

Titel: Four: A Divergent Collection
Originalets titel: -
Författare: Veronica Roth
Översättare: -
Serie: Divergent #0.1-0.4
Antal sidor: 304
Utgivningsår: 2014
Förlag: Katherine Tegen Books
Utläst: 19/2

Handling
Fans of the Divergent trilogy by #1 New York Times bestselling author Veronica Roth will be thrilled by Four: A Divergent Collection, a companion volume that includes four pre-Divergent stories plus three additional scenes from Divergent, all told from Tobias's point of view. 

The first three pieces in this volume—"The Transfer," "The Initiate," and "The Son"—follow Tobias's transfer from Abnegation to Dauntless, his Dauntless initiation, and the first clues that a foul plan is brewing in the leadership of two factions. The fourth story, "The Traitor," runs parallel with the events of Divergent, giving readers a glimpse into the decisions of loyalty—and love—that Tobias makes in the weeks after he meets Tris Prior.

Mina tankar
När jag nu hade läst Allegiant som ju var den sista delen i serien, bestämde jag mig för att även läsa de noveller som hörde till serien. För fans av Roths serie är den ett intressant komplement till de övriga böckerna och man lär känna Four ännu bättre och lär sig också mer om hans bakgrund.

Jag tycker speciellt om novellen som handlar om Four och hans relation till sin far och de händelser so leder upp till att Four väljer sin nya falang. Jag tycker också om att man lär känna Four innan han träffar Tris, eftersom novellerna utspelar sig före Divergent.

I The Traitor får man följa händelserna ur Divergent men som sagt ur Fours perspektiv, vilket jag tyckte var intressant.

Som sagt så tyckte jag om denna novellsamling och att man lärde känna Four bättre och den är ett bra komplement till de övriga böckerna.

3 bra saker med boken: lär känna Four bättre, ett bra komplement till serien, intressant

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Divergent
Insurgent
Allegiant

Tv-serie: Seinfeld säsong 2

Handling

Jerry Seinfeld is a very successful stand-up comedian, mainly because the people around him offer an endless supply of great material. His best friend is George, a bald, whiny loser who craves the kind of success Jerry has, but is never willing to do what it takes to get it. Jerry's neighbor Kramer often barges into his apartment and imposes onto his life. In the second episode Jerry's former girlfriend Elaine comes back into his life, and the four of them are able to form a friendship together.

Säsong 2 hade 13 avsnitt och i huvudrollerna ses Jerry Seinfeld, Jason Alexander, Michael Richards och Julia Louis-Dreyfus.

Jag såg klart säsongen 14 februari.

Mina tankar
Den andra säsongen tycker jag är ännu bättre än den första, dels har man lärt känna karaktärerna och de utvecklas också vidare. Speciellt Kramer utvecklas och just nu hör han till en av mina favoriter, dels på grund av att han är något galen men också på grund av hur Richards spelar honom och den fysiska komiken. Stand-up-scenerna är också riktigt roliga, trots att de har långt över 20 år på nacken så håller många av skämten och man kan relatera till dem på något vis.

I och med att jag äger hela boxen så finns det också en hel del extramaterial och jag kan också se avsnitten i rätt ordning. I USA ändrade de ordningen hej vilt och visade avsnitten i fel ordning, vilket gjorde att man tappade litet av sammanhanget. Sen är det också kul att kunna se bloopers, de måste onekligen ha haft väldigt roligt när de spelade in, och att kunna höra skådespelarnas tankar kring vissa avsnitt och hur avsnitten influerades av erfarenheter ur verkliga livet. Sen tycker jag också det är rätt skönt att avsnitten är så pass fristående som de är, även fast en del saker återkommer under säsongens gång.

Redan i den andra säsongen finns det några riktigt bra scener som jag tycker är minnesvärda och jag är väldigt imponerad över skådespelarna. Seinfeld bygger till stora delar på dialog och det gäller för dem att hålla lågan uppe. Visst finns det inslag av mer fysisk komik där det bara ser roligt ut, men till största delen bygger det bara på samtal om vardagliga saker.

Säsongen sista avsnitt  handlar om att Jerry och Elaine blir tillsammans igen och det gjorde egentligen bara på grund av tv-bolagets krav och för att det då gick rykten om att serien skulle läggas ned. Kan inte påstå att det är mitt favoritavsnitt, även om den första scenen är hysteriskt rolig. Hela den romantiska relationen mellan de två karaktärerna kändes bara forcerad och det hade aldrig hintats om det tidigare.

Seinfeld är en riktig klassiker och den är mycket roligare än vad jag hade förväntat mig, trots att serien börjar vara så pass gammal känns den unik i sitt slag och den underhåller än.

Seinfeld säsong 1

15 frågor om vårvintern

Johanna på Johannas deckarhörna har skapat en enkät för oss bokbloggare att göra nu under vårvintern. Jag hakar på och gör den jag också!

Semlor eller våfflor?
Jag tycker om både ock, men måste jag välja så väljer jag våfflor med egen hjotronsylt och grädde. Det är så otroligt gott! Brukar också äta semlor, men har kommit underfund med att jag inte är speciellt förtjust i kardemummasmaken.

På spåret eller Sveriges mästerkock?
På spåret alla gånger! Jag ser mycket hellre på frågesport än matlagning. Extra roligt är det också när man kan en del av frågorna!

Bokrea eller pocketkampanj?
Tycker aldrig att jag hittar något intressant på bokrean, pocketkampanj 4 för 3 däremot är farligare saker...

Längdskidor eller alpint?
Omöjligt att välja bara en! Jag älskar att se längdskidor, alpint och skidskytte på tv!

Bokaktuella Camilla Läckberg (Häxan) eller Birgitta Ohlsson (Duktiga flickors revansch)?
Måste erkänna att jag har  lite svårt för Birgitta Ohlsson, och jag längtar faktiskt efter att läsa Häxan.

Tulpaner eller snödroppar?
Kan typ inget om blommor, men jag tycker om tulpaner och att det finns så många olika sorter.

Vasaloppet eller Oscarsgalan?
Jag kan tycka det är jätteroligt att se på alla snygga klänningar på Oscarsgalan, men om jag måste välja så väljer jag Vasaloppet, det är verkligen en folkfest och jag tycker om att titta på det.  Skulle också vara väldigt kul att åka det någon gång under livet.

Långkok eller hämtpizza?
Har ingen större erfarenhet av långkok, men generellt sett är det ju godare med hemlagat!

Klassiker eller nyutkomna böcker?
Tycker det är roligt att läsa klassiker ibland, men jag läser nog mest lite nyare böcker.

Melodifestivalen eller P2-konsert?
Klassis musik är inte min grej, så då vinner nog Melodifestivalen även fast jag inte tycker om att hela tävlingen är så utdragen. Jag har inte sett några av deltävlingarna, men ska i alla fall se finalen med en kompis.

Pollenallergi eller blixthalka?
Har aldrig haft pollenallergi, men väljer nog hellre det än blixthalka när man ska köra bil.

Böcker som utspelar sig i Paris eller London?
Beror lite på i vilken tid boken utspelar sig, jag tar hellre andra världskrigets Paris än nutida. När det gäller böcker som utspelar sig i modern tid vinner London.

Ishockey eller bandy?
Helst inget, hatar bägge två. Men om jag måste välja nåt att se så är det nog ishockey.

Bokaktuella Jo Nesbø (Törst) eller Johannes Anyuru (De kommer att drunkna i sina mödrars tårar)?
Jag har bara läst en enda bok om Harry Hole, men väljer nog det bekanta alternativet.

Blåmesar eller domherrar?
Kan inte heller nåt om fåglar, men när jag var liten tyckte jag i alla fall om domherrar.

Länktisdag #40

1. 

2. 

3. Det har äntligen släppts en teaser till Deadpool 2. Jag längtar verkligen tills man får se den filmen.

Veckoplanering v.10

Den här veckan jobbar jag måndag till fredag, det är något som jag inte brukar göra så ofta men det händer ibland. Jag har i alla fall några lite kortare dagar, vilket känns skönt. Jag hoppas att jag ska hinna läsa en del, men jag vet att under veckan brukar jag inte hinna läsa så mycket. Förra veckan hann jag ändå med att läsa det jag hade planerat, vilket jag ändå får känna mig rätt nöjd med.

Idag tänker jag försöka börja med Carolines arv av Katherine Webb. Ser verkligen fram emot att läsa den, det låter så himla härligt med engelsk landsbygd och gamla gods och familjehemligheter.

Jag har också tänkt börja med novellsamlingen Brev till min dotter, tänker att det passar bra att läsa en novell här och där om jag bara har lite tid över och inte vill sätta mig med en bok.

Det är väldigt länge sedan jag läste en deckare, så om jag hinner tänker jag börja med Ninni Schulmans Flickan med snö i håret. Författaren ingår i min Boktolva och jag ser verkligen fram emot att läsa hennes bok, då jag hört väldigt mycket bra saker om hennes deckarserie.

En smakebit på søndag: Midnattssolens timme

Söndag och dags att vara med på en smakebit på søndag på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Det här ännu inte dykt upp någon smakebit hos henne, men  jag tänkte ändå dela med mig av en.

 I helgen har jag varit hemma och bara tagit det lugnt och sett en hel del på skidåkning på tv. Igår var vi dessutom på 60-årskalas och idag ska vi se Vasaloppet och senare femmilen fårn Lahtis, så det blir en heldag framför tv:n. Jag hoppas ändå att få en del tid över till läsning. 

Just nu håller jag på med Midnattssolens timme av Cecilia Ekbäck, det är en uppföljare till I vargavinterns land. Såhär långt är boken rätt bra, men jag tycker tempot är lite segt och att det kanske är lite för mycket beskrivningar. Något som jag däremot gillar är att den utspelar sig i Lappland. 

Smakebiten kommer från sidan 131.

Jag kammar håret och tovorna står rakt upp i luften så att min rosa hjässa syns. När jag var barn hade en av tupparna på vår lantegendom någon sjukdom och tappade en massa fjädrar. Jag minns det fula gropiga skinnet, och hur det ryckte i huden när han gick. Han visste hur han såg ut. Jag pressar handen mot hjässan i ett försök att platta till de spretiga hårtestarna, och smärtan i bröstet drar ihop mitt ansikte till något oigenkännligt. Det väser ut, säger jag till mig  själv. Ändå känner jag min inte bättre. 

Rosie Potters lyckliga liv efter detta

Titel: Rosie Potters lyckliga liv efter detta
Originalets titel: The Happy Ever Afterlife of Rosie Potter (RIP) (2014)
Författare: Kate Winter
Översättare: Gabriella Andersson
Serie: -
Antal sidor: 280
Utgivningsår: 2016
Förlag: Massolit
Utläst: 13/2

Handling
Rosie Potter vaknar upp med världens baksmälla. Men inte i sin vildaste fantasi kan hon gissa hur illa det faktiskt är: hon är död. I sin nya skepnad som spöke (och för evigt fast i sin fula flanellpyjamas) försöker Rosie lista ut vem det är som har tagit livet av henne. Snart inser hon att hennes älskade pojkvän är en otrogen skitstövel och lögnare. Är han kapabel till mord?

Rosie ger sig ut för att lösa mysteriet med sitt eget olyckliga slut. Men när hon inser att hon börjar få känslor för en viss person, känslor som inte har ett dugg med död och hämnd att göra, blir tillvaron om möjligt ännu krångligare. För hur kan man ha ett kärleksliv om man är död?

Mina tankar
Har varit väldigt sugen på denna bok rätt så länge, både omslaget och handlingen gjorde att jag trodde att det var en bok som skulle passa mig helt perfekt! Däremot så började jag känna mig stressad över att jag var tvungen att läsa den innan den skulle återlämnas till  biblioteket.

Rosie Potters lyckliga liv efter detta är en riktigt underhållande och rolig bok. Jag gapskrattar flera gånger och det är så lätt att se allting framför sig och de situationer som Rose och hennes anhöriga hamnar i när hon har dött. Det är inte direkt någon djup bok, men det är himla bra underhållning för stunden och den är svår att släppa ifrån sig.

Det finns som sagt gott om skrattframkallande episoder i denna bok, en av mina favoriter är när Rose börjar spöka för sin pojkvän som ju varit otrogen. Ibland blir den på gränsen till löjlig, men man får ha överseende med det. Det finns även stunder av lite mer allvar, när Roses familjemedlemmar börjar reflektera över hennes liv och vad hon betytt för just dem.

Rosie Potters lyckliga liv efter detta är ett riktigt litet lyckopiller och måste vara en perfekt bok när man vill muntra upp sig själv. Den är dessutom riktigt snabbläst och jag läste ut den på en dag, vilket var länge sedan jag gjorde med en bok sist. Måste också tillägga att jag älskar titeln, jag brukar gilla lite länge och omständliga titlar.

3 bra saker med boken: underhållande, lättläst, rolig

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Helgfrågan v.9

Jag har kommit hem för ett tag sedan, och sitter nu och kollar på finalen i På spåret. Till min förvåning har jag såhär långt kunnat några av svaren, vilket alltid är roligt.  Ska bli så skönt att vara ledig i helgen efter en lite körig vecka på jobbet, dessutom har vi en 60-årsfest att se fram emot i morgon. Tänkte i alla fall att jag skulle ta och svara på helgfrågan, som Mia håller i.

Vad får dina tårar att börja droppa/rinna/spruta (bokmässigt)?

Jag kan inte påstå att jag har speciellt lätt för att gråta när jag läser. Precis som många andra tycker jag det kan vara jobbigt och obehagligt att läsa om barn eller djur som far illa eller människor som dör i svåra sjukdomar eller på något annat chockande sätt.

Jag kan inte säga att det är något speciellt som kan få mig att gråta, men det är klart att det känns när ens favoritkaraktär dör i böcker eller de råkar ut för hemska saker. En del sorgliga böcker kan också få mig att gråta, men jag gillar inte riktigt när författare spelar på ens känslor och vill att man ska gråta, fast i och för sig så ska ju böcker få en att känna saker.

Som sagt så gråter jag väldigt sällan när läser, men några böcker som faktiskt framkallade tårar var John Greens The Fault In Our Stars, Livet efter dig av Jojo Moyes och Himlen börjar här av Jandy Nelson.

Helgens läsning

Den här helgen ska jag fara hem efter jobbet idag, för på lördagen ska vi fara på 60-årskalas, vilket ska bli roligt. Har inga andra speciella planer inför helgen, kommer nog bli en del sittande framför tv:n och skid-VM i Lahtis skulle jag tro. Ikväll är det ju också final i På spåret, vilket man ju måste se.

Jag har precis börjat med Midnattssolens timme av Cecilia Ekbäck, det jag gillade med hennes förra bok var bland annat att den utspelade sig i Lappland och det verkar även denna göra. Den är inte så väldigt tjock så jag hoppas att jag ska hinna läsa ut den under helgen. 

Om jag nu hinner läsa ut den så är nästa bok som står på tur Carolines arv av Katherine Webb och på papperet låter det som en bok som passar mig perfekt.