En smakebit på söndag: Du glömde säga hej då

Nu är det söndag och idag är jag hemma så jag kan vara med en smakebit på söndag hos Flukten fra virkeligheten. HÄR hittar du fler smakebitar.

I helgen började jag läsa "Du glömde säga hej då" av Sarah Dessen och jag har hunnit läsa ungefär halva boken. Jag har tyvärr inte haft så mycket lästid i helgen då vi har hållit på att måla en stuga uppe på fjället. Idag är det lite regnigt som tur är för då kan man sitta inne och läsa, så förhoppningsvis hinner jag läsa ut boken idag.

Hittills tycker jag att boken är väldigt bra, den känns lite feel-goodaktig och på något viss ganska somrig. Jag tycker också att omslaget är väldigt vackert.

Ännu en ny stad och ännu en ny skola. Inte för att Mclean har något emot det. Tvärtom, hon tycker att det ska bli ganska skönt att gå vidare, att börja om, att bli någon ny. På ett nytt ställe kan hon vara vem hon vill: den klämkäcka hejarklacksledaren, den svåra tjejen som klär sig i svart eller hon som känner alla och går på alla fester. Mclean är van att byta roll, för hon och hennes pappa flyttar ofta. Väldigt ofta.
Men när de kommer till Lakeview blir allt annorlunda. Mclean har redan bestämt vem hon ska vara, men det hjälper inte. Plötsligt står hon där utan förklädnad, och den enda hon kan vara är sig själv. Men vem är egentligen den riktiga Mclean? Kanske kan grannkillen Dave hjälpa henne att ta reda på det?



Min smakebit kommer från sidan 220.

Jag följde med sköterskan i mottagningsrummet och slog mig ner på britsen medan hon stängde dörren efter oss. Vilken konstig dag, tänkte jag när hon rullade fram en pall och tecknade åt mig att ta bort ärtorna. När hon böjde sig fram för att undersöka skadan tittade jag genom glasrutan ut mot rummet bredvid. Glaset var suddigt och tjockt för att man inte skulle kunna kika in, så det gick inte direkt att urskilja några detaljer. Trots det kunde jag ana konturerna av en person som satt där, någon som väntade. På mig.