En smakebit på söndag: Vid din sida

Nu är det söndag igen och som vanligt är det dags för en smakebit på söndag hos Flukten fra virkeligheten. Utmaningen är att man ska dela med sig av några meningar ur boken man läser. HÄR hittar du mer information samt fler smakebitar.

I helgen hade jag nästan inget skolarbete, tycker det är ganska skönt så jag har kunnat slappna av mer i helgen, men jag har ändå inte hunnit läsa så mycket. Istället blev det till att gräva upp potatis, men nu är i alla fall det bortgjort för i år. Just nu läser jag "Vid din sida" av Anne Cassidy. Det är den andra delen av fyra i serien "En mördares anteckningar". Jag gillade verkligen den första boken och den här är inte så tokig den heller, men fokuset på deras försvunna föräldrar har minskat lite grann och handlar mer om Rose. Den är spännande så jag ska försöka läsa ut boken i början av veckan om det finns tid.

För fem år sedan försvann Rose och Joshuas föräldrar spårlöst. Polisutredningen har inte lett någonstans och fallet har nu lagts ner. Rose och Joshua har vaggats in i tron att deras föräldrar är döda, man innerst inne känner de på sig att de fortfarande är vid liv. Joshua är fast besluten att gå vidare med sin teori och försöker tyda de kryptiska anteckningsböckerna som de hittat. Kanske kan de leda honom till föräldrarna - eller mördaren ...

Under tiden får Rose det ena märkliga, desperata meddelandet efter det andra från sin gamla klasskompis på internatskolan. Rachel behöver Roses hjälp och ber henne ringa tillbaka. Men Rose kan inte glömma hur taskig Rachel var mot henne när de var yngre, och svarar därför aldrig på breven. Så plötsligt får hon veta att Rachel har hittats drunknad i skolans sjö. Är Rachels död ytterligare en ledtråd i jakten på sanningen bakom föräldrarnas försvinnande?

Smakebiten kommer från sidan 85, när Rose återvänder till sin gamla skola.

Efter ungefär tio minuter dök skolbyggnaden upp framför henne. Den var höstfärgad, roströd och fyra våningar hög, herrgårdsliknande. Det låg nyare byggnader omkring den, men de flesta av dem doldes av träd. Fönstren på de tre lägre våningarna var imponerande, nådde nästan från golv till tak, men på fjärde våningen, där elevernas rum låg, fanns bara vindskupor. Rose kastade en blick åt höger, mot dammen och båthuset. Hon skyndade på stegen.