Originalets titel: Wolf Winter (2015)
Författare: Cecilia Ekbäck
Översättare: Ing-Britt Björklund
Serie: Svartåsen #1
Antal sidor: 366
Utgivningsår: 2015
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 29/5
Första meningen: "Är vi inte framme snart?"
Handling
Året är 1717 och den kallaste vintern i mannaminne står för dörren. Maija, Paavo och deras två döttrar har flytt från Österbotten och bosatt sig i det kärva men vackra Lappland. I trakten finns en kyrka, en präst och några nybyggare. Alldeles intill dem tornar Svartåsen upp sig, ett berg vars dunkla historia kastar sin skugga över traktens invånare. Det dröjer inte länge förrän en av döttrarna hittar den illa tilltygade kroppen av en man uppe på berget. En vargattack, fastslår nybyggarna, men Maija är övertygad om att ett mord har begåtts. Samtidigt ger sig Paavo av till kusten för att söka jobb och Maija får ensam försöka överleva med sina två barn i det vinterlånga, lappländska mörkret.
När hon väl börjar nysta i mordet kliver hon rakt in i traktens mörka förflutna; hemligheter och svek som nybyggarna och prästen gjort allt för att begrava. Och allteftersom snön lägger sig inser hon också vad det kostar att leva i skuggan av Svartåsen - och den fruktansvärda sanningen om de människor som betalat priset.
Mina tankar
Detta är verkligen en intressant bok som fångar det historiska på ett mycket bra sätt. Miljön är väldigt levande och man kan verkligen se landskapet och känna mörkret när man läser den. Det är den rent utsagt ogästvänliga miljön och människornas öden som fångar mig. Hur de sliter bara för att få mat för att de ska klara sig över vintern.
Jag tycker om hur Ekbäck skildrar Maijas, Frederikas och Doroteas slit för att klara av livet uppe på Svartåsen. Det är tufft, speciellt när mannen är bortrest över vintern. Personporträttet är levande och det märks att författaren har lagt ner mycket tid på research.
Jag tycker det var intressant att läsa hur det var Maija som var den starka i relationen och såg till att allt blev gjort. Det var hon som fick föra familjens talan när det gällde frågor som rörde Svartåsen och att männen faktiskt verkade lyssna på henne.
Det historiska är också mycket bra. Det skildrar dels kyrkans och kungens makt över folket och hur det kunde vara att komma som nybyggare. Motsättningarna mellan nybyggarna och samerna skildras också på ett trovärdigt sätt.
Att jag tycker så pass bra om I vargavinterns land har nog att göra med hur miljön beskrivs. Tempot är ganska långsamt så det gör att det tar ett stund att läsa boken. Men å andra sidan så kan man sjunka djupt in i den.
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar