En smakebit på søndag: Caspian, prins av Narnia

Tänkte att jag skulle ta och vara med i en smakebit på søndag på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Utmaningen går ut på att man delar med sig av några meningar ur boken man läser just nu. HÄR kan ni läsa mer om hur man deltar.

Helgen ägnas åt jobb, men idag har jag en delad tur så jag är ledig några timmar mitt på dagen. Så därför tänkte jag passa på att vara med, men jag kommer kanske vänta tills på måndag med att läsa igenom alla andras smakebitar då jag jobbar kväll plus att jag jobbar på måndagen också.

Som sagt så håller jag på med flera böcker just nu, men den bok som jag tänkte dela med mig av är Caspian, prins av Narnia av C.S. Lewis som är den fjärde delen i hans serie om Narnia. Jag fick dessa böcker för väldigt länge sedan av mina morföräldrar, men det har aldrig blivit av att jag läst dem. Nu kände jag att det var dags och jag försöker att läsa någon bok ibland när jag känner att jag behöver något lite mer lättläst. Sen så uppskattar jag dem kanske på ett annat sätt när jag läser dem när jag är lite mer vuxen och kanske lägger man också märke till saker som man inte skulle ha gjort om man hade läst dem tidigare.

Smakebiten kommer från sidan 49.

Efter den natten hade Caspian och hans lärare många hemliga samtal på Stora tornets tak, och för var gång lärde sig Caspian mer om Gamla Narnia. Drömmarna om den gamla goda tiden och längtan efter att den skulle återvända fyllde nästan alla hans lediga tid. Men han hade förstås inte mycket ledig tid, för nu började hans uppfostran på allvar. Han fick lära sig fäkta och rida, simma och dyka, skjuta med pil och båge och spela flöjt och luta, jaga hjort och stycka det fällda villebrådet. Och dessutom undervisades han i kosmografi, retorik, heraldik, och verskonst och naturligtvis i historia och juridik, fysik, alkemi och astronomi. Trolldom fick han bara lära sig teoretiskt, för doktor Cornelius sade att det inte passade sig för prinsar att utöva det praktiskt.