De dödas sång

Titel: De dödas sång
Originalets titel: Sing, Unburied, Sing (2017)
Författare: Jesmyn Ward
Översättare: Joakim Sundström
Serie: Bois Sauvage #2)
Antal sidor: 253
Utgivningsår: 2018
Förlag: Forum
Utläst: 31/8

Handling
Jojo är tretton år och växer upp i en trasig familj i ett fattigt Mississippi. Mamman Leonie orkar inte med ansvaret för Jojo och hans lillasyster utan flyr in i knarkets dimmor. Pappan är vit och hans familj har aldrig accepterat vare sig den afroamerikanska Leonie eller barnen, så sedan han hamnade i fängelse har de bott på morföräldrarnas lilla bondgård. Men när barnens pappa ska släppas fri väcks hoppet om en bättre framtid till liv. Leonie tar med barnen på en dramatisk bilresa som är nära att sluta i katastrof.

Tankar om titel och omslag
Tycker den engelska originaltiteln är mycket bättre, fångar bättre vad boken handlar om. Tycker även här att omslaget är lite tråkigt.

Mina tankar om boken
Jag blev först nyfiken på De dödas sång när jag fick en rekommendation av Camilla för ganska så länge sedan. Först nu har den blivit läst.

För att vara så kort bok så innehåller den väldigt mycket. Beskrivningen av familjen och livet i Mississippi är drabbande och väldigt tragisk. Det är lätt att se miljön framför sig med fattiga familjer och mycket motsättningar mellan afroamerikaner och vita.

Karaktärerna är intressanta och även om det egentligen inte händer så mycket i boken förrän mot slutet är det intressant att få följa bokens händelser ur både mammans och barnets perspektiv. Bitvis blir den ganska sorglig och tragisk om man tänker på hur deras liv ser ut.

Det är dock något med boken som gör att jag inte fångas totalt av den. Bitvis tycker jag den var lite seg att läsa och de övernaturliga inslagen hade jag lite svårt för. Om man bortser från detta är De dödas sång läsvärd.

3 bra saker med boken: intressanta karaktärer, bra miljöbeskrivningar och sorglig

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.