Nattfåk

Titel: Nattfåk
Originalets titel: -
Författare: Johan Theorin
Översättare: -
Antal sidor: 386
Utgivningsår: 2008
Förlag: Wahlström och Widstrand
Läst: 23/5 - 27/5

Första meningen: "Det är här min bok börjar, Katrine, året då Åluddens gård byggdes."

Åluddens stora gård har stått öde och igenbommad vid en automatiserad fyrplats i många år. Det sägs att trähusen är byggda av timmer från skepp som gått under i fåken. Så  får gården till slut nya ägare. Katrine och Joakim Westin har fått nog av Stockholm och flyttar till Åludden med sina två små barn. Westins är erfarna husrenoverare och inte det minsta vidskepliga. Men på hösten när de har flyttat in får de höra den kusligaste sägnen om Åludden: att gården varje jul får besök av de döda. 

Jag hade inga förväntningar alls på den här boken, och jag var inte heller så förtjust i Theorin. Varför har jag ingen aning om, och jag har ju inte ens läst något av honom innan. I alla fall så är omslaget helt fantastiskt och jag känner nästan fåken omkring mig. 

Boken utspelar sig på Öland och jag vill verkligen besöka Öland snart och få se de fantastiska miljöerna i verkligheten. Hans miljöbeskrivningar var så levande att det verkligen kändes som jag var inne i fåken och kände snön yra och vinden vina. Det är en mörk historia, även om man inte anar det från början. Någonstans kände jag ändå under läsningen att spänningen byggdes upp. 

Detta är ingen bok att läsa om kvällen om man är mörkrädd och ganska lättskrämd. Igår läste jag boken på bussen, men jag kände att jag  var tvungen att pausa läsningen så jag kunde spara boken lite längre. Ville suga på karamellen lite till... 

Boken är helt fantastisk, men det tog ett tag för mig att vänja mig vid språket och de tvära kasten. Den är hoppig, men till slut kom jag in i det och störde mig inte speciellt mycket på det. 

Jag tycker att boken liknar I vargars följe lite grann. Särskilt landskapen och den krypande spänningen som håller en i ett fast grepp.

Boktipsets estimerade betyg var 4.0 men jag ger boken en 5:a.