En smakebit på søndag: En enda hemlighet

Det är söndag igen och dags för en smakebit på söndag på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Utmaningen går ut på att man delar med sig av några meningar ur boken man läser just nu. HÄR kan ni läsa mer.   

Den här veckan var väldigt annorlunda, det var lärarkaos på skolan och det ledde till att vi 5 lektioner på hela veckan och var lediga på fredagen. Men man ska inte klaga. I helgen har jag hållit på med min nya dator och läst en hel del. Just nu läser jag En enda hemlighet av Simona Ahrnstedt. Jag tycker det är en  riktigt bra uppföljare till En enda natt. Jag gillar hur karaktärer från hennes tidigare bok återkommer i den nya. 

Igår såg jag Eurovision och det blev väldigt spännande till slut. Jag visste att Sveriges låt var bra, men jag trodde inte att Måns skulle vinna. För både Italien, Ryssland och Australien hade riktigt bra låtar. 

Smakebiten kommer från sidan 248.  

Tiden flög fram när man var i fält, tänkte Isobel när hon mellan två patienter konstaterade att hon redan varit i Tchad i fem dagar. 
"Andas in", sa hon på franska till sin patient, en fyraårig pojke med blank blick och hög feber. Medpax barnsjukhus låg mitt ute i ingenstans. Patienterna kom framförallt från byarna runt omkring. Ibland kom det patienter från från någon av nomadgrupperna som bodde i öknen. Ofta hade de gått i dagar. Nästan alltid var barnen de kom med i mycket dåligt skick. Ett av de största bekymren var att folk väntade för länge och kom för sen till sjukhuset. I värsta fall dog barnen nästan så fort de kom till sjukhuset. Det hände att man som läkare fick skulden då. Det var så ofattbart outvecklat här, som en västerländsk medeltid ungefär, med all tillhörande vidskeplighet. Mycket av det långsiktiga arbetet handlade om att åka runt i byarna och  berätta om fördelarna med att ta sitt barn till doktorn istället för att besöka schamaner med direkt farliga metoder.