Film: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Handling
Efter ett långt och händelserikt liv hamnar Allan Karlson på ett ålderdomshem i tron att det blir hans slutstation. Problemet är bara att hans hälsa fortfarande är utmärkt och dagarna blir därför alldeles för trista. När firandet av Allans hundrade födelsedag närmar sig, vilket Allan själv inte är det minsta intresserad av, tar han chansen och flyr sin tråkiga vardag.

En rad händelser drar istället in Allan på en galen och oväntad resa kantad av ett gäng kriminella, mördare, en väska full av pengar, en elefant och en inkompetent polis. För vem som helst hade detta varit ett livsäventyr, men med Allans bakgrund är det ungefär som vanligt. Inte bara har han bevittnat några av historiens viktigaste händelser, han har även spelat en nyckelroll i dem. Vi får följa Allans tidigare eskapader och dess otroliga påverkan på historien, hur han bland annat hjälpte till att uppfinna atombomben samt blev god vän med allt från amerikanska presidenter till ryska tyranner…

Filmen regisserades av Felix Herngren och är 109 minuter lång. I huvudrollerna ses bland annat Robert Gustafsson, Iwar Wiklander och Mia Skäringer. Filmen spelades in 2013.

Mina tankar
Jag tror att jag hade för höga förväntningar på den här filmen innan jag började se den. Den är inte dålig på något sätt, det är bara det att den inte var vad jag hade förväntat mig. Varje gång man ser en film som är baserad på en bok så jämför man ju. Jag tyckte att de hade ändrat ganska mycket i filmen och det var många karaktärer från boken som inte var med. Jag vet att man inte ska förvänta sig att allt är precis som i boken, men jag blev ändå lite besviken.

Visst fanns det delar som var bra. Till exempel tyckte jag mycket om både början och slutet på filmen. Skådespelarna tyckte jag gjorde ett bra jobb, men Benny var inte direkt som jag hade sett framför mig. De skådespelare som jag tyckte bäst om var nog dels Robert Gustafsson och framförallt Mia Skäringer.

Jag hade trott att Hundraåringen var en film som man skrattade åt hela tiden, men det enda som den lockade ur mig var några skratt någon gång ibland. Det fanns några scener som jag tyckte var riktigt roliga, t.ex. scenerna med elefanten Sonja och det som handlade om Allans karriär som spion.

HÄR kan ni läsa vad jag tyckte om boken.