Returning from South Africa the midwives find the grim Sister Ursula has taken over as superior from Sister Julienne and is intent on imposing a frugal regime and an unwelcome new system. The nurses are also concerned for put-upon mother-to-be Trudy Watts, whose ex-con husband Lester is bullying her and their five-year old son Mickey. Having escaped from him to give birth at the convent Trudy decides to stand up for herself but needs Phyllis's help to triumph. Getting caught up in the domestic violence does not help Sister Mary Cynthia's fragile mental health.
Den sjätte säsongen hade 8 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Jenny Agutter, Laura Main, Charlotte Ritchie och Helen George.
Jag såg klart säsongen 13 mars.
Mina tankar
Som sagt så har detta blivit en av mina favoritserier och det är otroligt svårt att försöka skriva om den här serien utan att spoila, så om ni inte har sett den sjätte säsongen tycker jag ni ska vänta med att läsa detta inlägg.
Jag är så fascinerad över den höga kvalitet som serien håller, varje avsnitt känns välgjort och varje scen är viktig. Den har ett väldigt gott öga till alla detaljer och den känns verklighetstrogen. Att avsnitten också är baserad på verkliga personer och händelser spelar också stor roll.
Det är en riktigdrama-serie och den sjätte säsongen känns verkligen som en berg-och dalbana! Man pendlar mellan att vara överlycklig för karaktärerna och sedan hålla på att grina ihjäl sig. Det är både som sagt mycket härliga och "feelgood-iga" stunder men också väldigt många sorgliga. Sen tycker jag också att serien bara har blivit bättre varje säsong ju mer man får följa och lära känna karaktärerna.
Gästskådespelare i denna serie har verkligen mycket att jobba med och det är intressant att varje vecka få följa nya personer. I den här säsongen tas det bland annat upp om könsstympning och hur det påverkar dels barnafödandet och vilket problem som det faktiskt är ännu idag. Under förra säsongen togs även neurosedyn-skandalen upp och i denna säsong fick vi återigen följa samma familj och framförallt mammans kamp för att försöka skapa ett bra liv till sitt barn.
Dessutom får vi också följa en av huvudkaraktärernas graviditet från början till slutet, i vanliga fall brukar man ju som sagt bara få vara med i slutet eller från födseln. Den resan är också riktigt intressant att följa och spänningen hålls vid liv ända till slutet. Man slets verkligen mellan hopp och förtvivlan! Dessutom pågår det också planering inför Barbara och Toms bröllop och allt som hör till det.
En karaktär som verkligen har växt i mina ögon under seriens gång är sjuksköterskan Crane. Hon må verka som en sur och hård äldre dam,men hon har ett hjärta av guld och i denna säsong får hon chansen att hjälpa många av sina kolleger och vänner. Något som i slutet av säsongen bär frukt.
Tycker det är så himla härligt att se en serie där kvinnornas liv verkligen står i fokus och man får följa med på alla deras vedermödor och kamper för sina familjer. Männen hamnar oftast i bakgrunden, förutom de tre manliga huvudkaraktärerna Dr. Turner, Fred och prästen Tom.
Jag brukar inte gråta när jag ser serier eller film, men Barnmorskan i East End är verkligen en serie som kan få mig att både skratta och gråta och det var verkligen en liten högtidsstund att få sätta sig ner och timme och se en oerhört välgjord och underhållande drama-serie. Nu är ju bara problemet att jag måste vänta så länge på att se fortsättningen, det dröjer ändå till jul då det är dags för det traditionsenliga julavsnittet.
Barnmorskan i East End Helgspecial 2013
Barnmorskan i East End säsong 3
Barnmorskan i East End Helgspecial 2014
Barnmorskan i East End säsong 4
Barnmorskan i East End Helgspecial 2015
Barnmorskan i East End säsong 5
Barnmorskan i East End Helgspecial 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar