Pappersstäder

Titel: Pappersstäder
Originalets titel: Paper Towns (2008)
Författare: John Green
Översättare: Ylva Stålmarck
Serie: -
Antal sidor: 363 
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 22/12

Första meningen: "Enligt mitt sätt att se det får alla uppleva ett mirakel.








Handling
Quentin har alltid varit hemligt kär i sin äventyrslystna och fantastiska granne Margo. En natt knackar hon på Quentins fönster och ber honom följa med som chaufför på ett minst sagt pulshöjande uppdrag. Morgonen efter är hon försvunnen, men inte alldeles spårlöst. Margo har lämnat en ledtråd, bara för Quentin, och budskapet är tydligt: Hitta mig om du kan!

Mina tankar
Jag vet inte riktigt var jag ska börja recensionen. Det måste sägas att denna är väldigt annorlunda jämfört med TFIOS, jag har åtminstone svårt att tro att det är samma författare. Det är en sån otrolig skillnad mellan böckerna, och båda är bra på väldigt olika sätt. Såklart känner man igen John Green i sättet han skriver på, men böckerna skiljer sig väldigt mycket om.

Jag tycker om väldigt mycket i den här boken. Jag gillar språket och framförallt karaktärerna. Språket är väldigt mycket John Green, om man får uttala sig om det efter att bara ha läst två böcker av honom. Karaktärerna tycker jag är bra, de är vanliga människor och de är mänskliga, de är inte superhjältar. Jag gillar speciellt Quentins vänner, de är väldigt schyssta och ställer verkligen upp för honom. Jag tycker också om alla bikaraktärer, de är så otroligt välporträtterade.

Det finns dock några saker som jag stör mig på i boken. Jag stör mig på Margo, Hon är egentligen bara med i början och i slutet av boken, men Quentin är ju helt besatt av henne! Det känns som det är lite obehagligt, nästan stalkeraktigt. Quentin är ju bombsäker på att Margo har lämnat alla ledtrådarna åt honom och att det bara är han som kan räkna ut var hon befinner sig. Visst, Quentin gör ganska mycket själv, men han hade ju aldrig klarat det utan sina vänner Radar och Ben. Samtidigt så är ju jakten på Margo väldigt spännande och det finns mycket referenser till litteratur, vilket jag tycker om.

Vissa saker i boken är ju väldigt osannolika och jag skrattar högt när jag läser det, och det är ju bra om en bok lockar en till skratt. Jag tycker också om skildringen av Radars föräldrar som är helt besatt av svarta tomtar och reser land och rike runt bara för att få tag i det. Jag tycker också om Quentins föräldrar och jag tycker att psykologjargongen är ganska rolig också. Jag tycker också om slutet, även om det är väldigt öppet och att jag väldigt gärna skulle vilja veta vad som händer sen

Allt som allt så är det en väldigt bra bok, det är inte TFIOS, men den är bra på ett annat sätt. Denna bok håller också på att bli film just nu och det är en films om jag kommer att vara intresserad av att se.

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
The Fault In Our Stars

HÄR finns en smakbit ur boken.