En smakebit på söndag:Nattfilm

Det är söndag igen och dags för en smakebit på söndag på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Utmaningen går ut på att man delar med sig av några meningar ur boken man läser just nu. 

Den här veckan har det inte blivit så mycket läst, det har varit fullt upp med praktiken och när jag väl slutat jobba så har jag varit väldigt trött. I helgen har det inte blivit så mycket gjort, igår åkte jag lite skidor och det blev nästan en mil skidåkning sammanlagt. 

I veckan har jag påbörjat Marisha Pessls Nattfilm. Jag har hört väldigt mycket om den på olika bokbloggar och av vad jag har läst hittills så verkar det riktigt bra. Dock tycker jag att boken är väldigt lång, den är på  nästan 650 sidor så det känns inte som jag kommit så långt i den. 

Smakebiten kommer från sidan 231-232.

Hopper och Nora hade försvunnit in någonstans på våningen högst upp. När jag började gå uppför nästa trappa, och sparkade undan en tom Tsingtaoburk, hördes plötsligt en smäll någonstans nedanför mig. 
Jag stirrade nerför stålräcket.
Ingen syntes till. Men jag kunde svära på att jag hörde andetag. 
"Hallå?" ropade jag. Min röst ekade genom trapphuset.
Inget svar.
Jag gick upp för resten av trapporna, drog upp dörren märkt med nummer 5 och fick syn på Hopper och Nora utanför nr. 16 i slutet av en lång dunkel korridor. När jag hann ifatt dem vände de sig om båda två, förskräckta, mot något bakom mig. 
En kvinna hade precis dykt upp i andra änden. 

Förlåt mig

Titel: Förlåt mig
Originalets titel: Forgive me (2013)
Författare: Lesley Pearse
Översättare: Britt-Marie Thieme
Serie:-
Antal sidor: 447
Utgivningsår: 2014
Förlag: Damm Förlag 
Utläst: 7/3

Första meningen:"Flora sparkade av sig skorna, drog klänningen över huvudet och slängde den på sängen.

Handling
Eva hittar sin mamma, Flora, livlös i familjens badkar. Hon har  begått självmord. Men en olycka kommer sällan ensam och kort efter tragedin avslöjar Evas pappa Andrew att han inte är hennes biologiske far. Det visar sig att Flora har testamenterat Eva en tidigare okänd ateljé i London. På begravningen får Eva även veta att hennes mamma varit en firad konstnär och en uppsluppen festprissa innan hon gifte sig med den stele Andrew och blev en resignerad hemmafru. Mystiken tätnar när Eva söker sig bakåt i sin mammas dunkla fotspår, fast besluten om att ta reda på vem som är hennes riktige pappa och vad som drivit mamman till att ta livet av sig. Samtidigt tycks någon vara beredd att gå till ytterligheter för att Eva inte ska lyckas.

Mina tankar
Det var min mamma som rekommenderade att jag skulle läsa denna bok. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den, men jag kan börja med det som jag tycker är bra. Boken är ganska lättläst och spänningen hölls uppe väldigt länge i boken. Floras historia var den som berörde mig mest och det var mest intressant att läsa om hur Eva följde i hennes fotspår för att ta reda på vem som var hennes biologiska pappa.

Jag irriterar mig verkligen på flera av karaktärerna i boken, framförallt Eva. Jag kan förstå att hon känner sig vilse och sorgsen efter sin mammas bortgång, men det blir nästan lite drama queen över henne. Jag irriterar mig också på hur de flesta männen framställs och att Eva är så fruktansvärt beroende av dem, det blir nästan så att hon går från en kille till den andra. Hon är inte självständig!

Jag tycker också att boken är för lång den hade lätt kunnat kortas ner minst 50 sidor. Efter att ha läst denna bok av Pearse, så känner jag mig också osäker på om jag ska ge henne en ny chans.

Betyg: 2/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Kaosutmaningen: Läs en bok med ett pronomen i titeln (19)

Shetland säsong 2

Handling
Serien Shetland bygger på Ann Cleeves böcker om polismästare Jimmy Perez som har återvänt till ön efter ett antal år på fastlandet. Shetland är ett litet samhälle där människor håller ihop och att anklaga någon för mord kan vara mer än ett praktiskt problem, vilket polismästare Perez snabbt inser.

I huvudrollerna ses bland annat Douglas Henshall, Steven Robertson och Alison O´Donnell.

Säsong 2 hade 6 avsnitt och sändes i SVT.

Mina tankar
Säsong 2 är baserade på böckerna Raven Black/Svart som natten, Dead Water/Dött vatten och Blue Ligthning/Blå gryning. Som jag har nämnt tidigare så har jag läst två av böckerna, men jag har inte läst dem i rätt ordning. 

Jag tycker i stort sett att serien fortfarande är bra, det som jag kanske gillar allra mest är landskapet som serien utspelar sig i. Det är väldigt vackert och nästan lite trolskt. Dock vet jag inte om jag själv skulle vilja bo på en sådan plats, känns så avlägset och man måste vara väldigt beroende av att båt- och flygtrafik fungerar. 

Jag tycker om karaktärerna som finns på öarna och det finns gott om originella karaktärer. Jag gillar språket och dialekterna, det bidrar verkligen till känslan man får när man ser serien. Nu har jag vant mig lite mer vid skådespelarna och jag tycker de gör ett riktigt bra jobb. Jag gillar också den humor som finns i serien. 

Av de avsnitt den här säsongen så tyckte jag nog allra bäst om Blue Lightning, det var verkligen spännande och att de i princip var avskurna från omvärlden och jakten på en mördare på en ö där alla känner alla. 

Jag hoppas verkligen att det kommer en till säsong! 

Beautiful Creatures bok 4

Titel: Beautiful Creatures bok 4: Den sista prövningen
Originalets titel: Beautiful Redemption (2013)
Författare: Kami Garcia & Margaret Stohl
Översättare: Carina Jansson
Serie: Beautiful Creatures #4
Antal sidor: 397
Utgivningsår: 2014
Förlag: Semic 
Utläst: 4/3

Första meningen: "Andra människor drömde om att flyga".







Handling
Ethan och Lena är allt för varandra. Men är deras kärlek stark nog att hålla för avståndet mellan två världar? Ethan har offrat allt. Han har lämnat sitt vanliga liv bakom sig. Och han har bara en sak i huvudet: att ta sig tillbaka till Lena. Trots hinder som verkar omöjliga kämpar Ethan för att kunna återvända hem mot alla odds. Allt ser mörkt ut, men Lena ger inte heller upp - hon gör allt för att återfå Ethan. Men kan man trots själva döden?

Mina tankar
I vanliga fall när jag har läst avslutat en serie så brukar det kännas ganska skönt, men också lite sorgligt att man har aldrig kommer få återse just den världen och karaktärerna. Den här gången känns det bara skönt, jag tror inte att jag kommer sakna Gatlin så mycket.

Boken har väldigt många karaktärer och jag har ganska ofta haft svårt för att komma ihåg alla namnen, den här boken är inte heller något undantag. Även fast det inte är speciellt länge sedan som  jag läste den förra delen så har jag hunnit glömma ganska mycket om hur själva världen är uppbyggd, allt det  här med mörka och ljusa besvärjare. Av bokens många karaktärer så är min favorit Link, hans känns mer äkta och jag tycker verkligen om att läsa om honom. Ibland kan jag bli lite irriterad över Lena och Ethans kärlek, det är så otroligt många hinder så att inte ens döden skiljer dem åt.

Den fjärde och sista boken i Beautiful Creatures-serien är uppbyggd av tre delar, i den första och sista delen är det Ethan som för berättelsen framåt. I den andra delen så är det Lena som berättar och jag tyckte det var intressant att få en större inblick i hennes tankar och få följa henne. Ethans och Lenas kamp för att han ska ta sig tillbaka känns för enkel, det blir aldrig den där riktigt stora finalen. Det blir aldrig svårt, SPOILER! Att de aldrig har kunnat vinna över Abraham, men helt plötsligt så dör han av att man bara sticker en häcksax genom honom. Andra saker som kändes väldigt enkla är Ethans resa till väktarnas fjärran fästning, grindvakten och mötet med Sarafine och senare Angelus. SPOILER! 

Jag skulle egentligen inte haft något emot att serien slutade vid den förra boken, allting måste inte vara rosenskimrande-gå på rosa-moln-lyckligt. Jag hade egentligen kunnat nöja mig med den tredje delen och sluta där.

Jag tycker att serien har tappat en hel del under tidens gång. Om jag minns rätt så tyckte jag ganska bra om den första boken, men sedan blev det så mycket förvecklingar och hinder.

Boken är, trots mina invändningar, väldigt lättläst och bitvis spännande men det blir inte den storslagna avslutet på en serie som man kanske hade förväntat sig.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Beautiful Creatures: mörka drömmar, livsfarlig kärlek
Beautiful Creatures: svåra val, magiska hemligheter
Beautiful Creatures: det högsta priset, det största offret 

Top Ten Tuesday 17 mars - Spring TBR List

Tisdag och dags för Top Ten Tuesday. Den här gången är ämnet Top Ten Books On My Spring TBR List. Jag brukar inte planera min läsning speciellt mycket, men jag kommer lista tio böcker som jag förhoppningsvis hinner läsa nu i vår.

1. En man som heter Ove av Fredrik Backman.

2. Hypnotisören av Lars Kepler.

3. En enda hemlighet av Simona Ahrnstedt.

4. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson

5. Svarthuset av Peter May

6. Legend av Marie Lu.

7. Svart som natten av Ann Cleeves

8. Jag är Malala av Malala Yousafzai.

9. Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen.

10. Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald.

5 frågor om Det hänger en ängel ensam i skogen

I helgen har jag jobbat, så därför har jag inte haft så mycket energi till att läsa något. Fast igår kunde jag faktiskt läsa lite under min middagsrast. Idag är jag ledig så då ska jag försöka läsa lite mer och sp funderar jag på att se lite Sherlock.

Hur många kapitel har du läst i boken?
Jag har läst 59 kapitel och är på sidan 315 av 454.

Vad var den första meningen i boken?
"Walter Henriksen satt vid köksbordet och försökte desperat få i sig lite av frukosten hans hustru ställt fram."

Vad var den sista meningen du läste i boken?
"Då är du redo".

Hur tycker du att boken verkar?
Jag tycker att boken är ganska bra, men det tog ett tag att komma in i boken. Det är väldigt många karaktärer, men det ska bli väldigt intressant att se hur det hela hänger ihop.

Vilken händelse är din favorit hittills?
När utredarna börjar förstå hur vissa saker hänger ihop och vem de letar efter.

Katherine-teorin

Titel: Katherine-teorin
Originalets titel: An Abundance of Katherines (2006)
Författare: John Green
Översättare: Kristoffer Leandoer
Serie:-
Antal sidor: 304
Utgivningsår: 2015
Förlag: Bonnier Carlsen 
Utläst: 2/3

Första meningen: "Morgonen efter att det erkända underbarnet Colin Singleton gått ut gymnasiet och för nittonde gången blivit dumpad av en flicka vid namn Katherine tog han ett bad."








Handling
När det kommer till förhållanden söker sig de flesta till en viss sort. Colin Singletons sort heter Katherine. Men de är tyvärr också en sort som gör slut med Colin. 19 gånger har detta hänt noga räknat. I kölvattnen av den senaste dumpningskatastrofen drar Colin, före detta barngeni, ut på en roadtrip med sin (enda) kompis Hassan. Är Colin fortfarande ett geni, vara lite äldre? Kommer han att gå till historien genom att skapa en dumpningsformel som förutser när ett förhållande ska ta slut? Kommer han att vara den som gör slut nästa gång? Vi får alla svaren i Gutshot, Tennessee.

Mina tankar
Denna bok är ingen ny The Fault In Our Stars, men den är fortfarande väldigt bra. John Green har nog blivit en av mina favoritförfattare och en stor del av detta har nog med att jag gillar hans karaktärer och hans språk. Av de böcker som jag läst tidigare, så är väl detta den  bok som jag tycker är mindre bra, den når inte riktigt upp i samma klass som de andra böckerna. Dessutom var det inte länge sedan som jag läste Pappersstäder och jag tycker att det finns en del likheter mellan böckerna, t.ex. det här med roadtripen.

Boken är verkligen lättläst och jag gillar faktiskt alla karaktärer och språket som verkligen är John Green. Jag tycker om hur karaktärerna skildras och vänskapen mellan Hassan och Colin. Jag kan inte heller hjälpa det att tycka lite synd om Colin, underbarnet, som ska bli ett geni. Han måste ha så oerhört stora krav på sig själv att bli något.

I boken finns en hel del fotnoter och även om det ibland kan bli lite besvärligt att kolla längst ner på sidan och läsa de, så tycker jag om dem. I fotnoterna så finns en hel del roliga fakta, t.ex. en minnesramsa för de 99 första decimalerna i pi. Colin själv älskar anagram så det finns en hel del anagram i boken.

Colin ska som sagt komma på en dumpningsformel och då blir det en hel del matte och utöver det så finns det också en hel appendix där en matematiker förklarar Colins formel. Jag är inte speciellt intresserad av just matte, så dessa bitar tyckte jag var lite jobbiga att läsa.

Detta är återigen en mycket bra bok av John Green som är läsvärd, fast den inte är i klass med hans tidigare böcker.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
The Fault In Our Stars
Pappersstäder 

HÄR kan ni läsa en smakbit ur boken.  

Bokbloggsjerka 13-16 mars

Det är fredag och dags för Annikas bokbloggsjerka. Idag är jag ledig från praktiken, men det betyder att jag kommer att jobba både lördag och söndag. Det känns lite ovanligt att jobba då, men förhoppningsvis ska jag ha tid till att läsa några bloggar i helgen. Idag är det strålande sol och jag ska försöka njuta av det härliga vädret så mycket som möjligt.

Helgens fråga är: Hur hinner du läsa så många böcker?

Jag tycker egentligen inte att jag läser så många böcker, jag har väldigt lätt att fastna framför datorn eller tv:n för att se serier. Jag antar att det handlar om att prioritera, vissa gånger så brukar jag läsa under reklampauserna på tv. Sedan försöker jag att alltid ha en bok igång och ta mig tid för att läsa minst en gång varje dag. En del böcker är så bra  att man bara slukar de, t.ex. Divergent, och då spelar det ingen roll hur mycket annat man egentligen ska göra.

I år har jag enligt mina mått mätt läst väldigt många böcker och jag har inte heller hamnat  nån svacka. Det som kanske har gjort att jag läst så pass många böcker är att flera av de har varit riktigt bra också.

Recensioner: Sagan om Isfolket bok 33-34

Titel: Nattens demon
Originalets titel: Nattens demon (1987)
Författare: Margit Sandemo
Serie: Sagan om Isfolket #33
Antal sidor: 252
Utgivningsår: 2010
Förlag: Schibsted förlag
Utläst: 20/2

Första meningen: "Midnatt i gamla Gråstensholms socken."







Handling
Han var Tamlin, nattens demon, sänd av Tengel den onde för att spionera på Isfolket. Han uppsökte dem i deras mardrömmar och luskade reda på deras planer för framtiden. Men Tamlin hade inte räknat med unga Vanja, som till och med efter Isfolkets mått hade mycket specielle gåvor. För även om Tamlin var osynlig för alla andra, kunde Vanja se honom - och förälska sig i honom.

Mina åsikter
Denna hänger väldigt mycket ihop med den tidigare delen och flera av händelserna går in litet grann i varandra. Jag tyckte bra om Hunger, främst för att jag gillade miljön den utspelades i. Nattens demon tycker jag inte är lika bra, jag tycker nästan det blev lite för otroligt och det  var väldigt mycket övernaturligt som jag kände mig lite tveksam till.

Betyg: 2/5
_________________________________________________________________________________
Titel: Kvinnan på stranden
Originalets titel: Kvinnen på stranden (1987)
Författare: Margit Sandemo
Serie: Sagan om Isfolket #35
Antal sidor: 252
Utgivningsår: 2012
Förlag: Schibsted förlag
Utläst: 28/2

Första meningen: "Många faror lurade på Isfolket".






Handling
André Brink var utsedd till att finna Isfolkets drabbade i sin generation. Jakten förde honom till Trondheim, där en olycklig kvinna fått ett dödfött, starkt missbildat barn. Kunde Isfolket ha andra ättlingar än de han kände till? André fann kvinnosaksförespråkaren Mali och den hjälpsamma Nette, och spåren ledde de tre till Sverige. Där väntande en ofattbar ondska på sin gruvliga hämnd ...

Mina åsikter
Denna bok tycker jag faktiskt är riktigt bra, den var spännande att se hur de tre vännerna listade ut vad som hade hänt. Själva sägnen i boken tyckte jag om. Dessutom tyckte jag om karaktärerna. Denna var betydligt bättre än den förra boken.

Betyg: 3/5

Andra recensioner
Sagan om Isfolket bok 23-24
Sagan om Isfoket bok 25-26
Sagan om Isfolket bok 27-28
Sagan om Isfolket bok 29-30
Sagan om Isfolket bok 31-32

Lån från biblioteket #2

Igår var jag ner till Vilhelmina en sväng för att göra några ärenden. Såklart hade jag några böcker som jag skulle lämna igen på biblioteket och egentligen hade jag inte tänkt låna något. Det slutande ändå med att jag lånade 5 böcker. Det är ju så svårt att hålla sig!

Leona: tärningen är kastad av Jenny Rogneby

Janusstenen av Elly Griffiths

Half bad: Ondskans son av Sally Green

Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård

Hypnotisören av Lars Kepler