Hennes nya namn

Titel: Hennes nya namn
Originalets titel: Storia del nuovo cognome (2012)
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Serie: Neapelkvartetten #2
Antal sidor: 493
Utgivningsår: 2016
Förlag: Norstedts
Utläst: 18/3

Handling
Del två i Elena Ferrantes romansvit om de båda barndomsvännerna Lila och Elena tar vid där den första delen slutade. Lilas äktenskap med charkuterihandlaren Stefano Carracci visar sig redan på bröllopsnatten katastrofalt och Lila försöker att med alla medel ta sig ur det. När hon av hälsoskäl skickas till ön Ischia för en sommarvistelse övertalar hon Elena att följa med som betald sällskapsdam, men vistelsen får oanade följde för dem båda och inverkar drastiskt på deras framtida liv. Den minutiöst skildrade vänskapen mellan Elena och Lila pendlar mellan sårande nonchalans och djupaste samhörighet. 

Tankar om titel och omslag
Varken titel eller omslag säger mig något speciellt, tycker dock det är snyggt att omslagen är gjorda i samma stil genom hela serien.

Mina tankar om boken
Jag hade stora problem med den första delen, men jag hade hört från många håll att den andra delen skulle vara bättre. Jag sällar mig inte till hyllningskören, men jag tyckte ändå att Hennes nya namn var lite bättre än den första boken.

En fördel var nog också att jag läste den ganska tätt inpå den första och jag hade inte hunnit glömma så mycket. Mitt största problem är fortfarande att det är så  mycket karaktärer och att jag har svårt att hålla dem isär. Det blir så väldigt mycket namn, en del gånger nämns de vid förnamn, andra gången vid efternamn, tredje gången vid ett smeknamn och fjärde gången vid sitt yrke eller släktskap.

Jag har också svårt att första den stora vänskapen mellan Elena och Lila och jag har väldigt svårt att tycka om Lila. Jag tycker mest att hon är manipulativ och elak mot de flesta i sin omgivning. Jag har också svårt för männen i denna bok, de allra flesta är idioter och jag tycker det blir tröttsamt att läsa om Nino, Elena och Lila.

Jag irriterar mig på de allra flesta karaktärerna, speciellt Lila. Elena är ändå den karaktär jag tycker bäst om och som jag tycker är mest intressant att följa. Jag önskar att man hade fått läsa mer om hennes studerande och det sätt som hon tar sig ut i världen.

Hennes nya namn tycker jag är mer lättläst än den första boken, man har lite bättre koll på karaktärerna och man kommer in i handlingen lite mer direkt. Jag tycker fortfarande att tempot är segt och det är bara ibland som boken blir spännande och verkligen intresserar mig. Hela delen som utspelar sig under sommarsemestern tycker jag är för utdragen och mitt intresse falnar när man hela tiden läser om hur Lila behandlas och behandlar andra Sen förstår jag inte varför Ferrante måste avsluta boken med en cliffhanger?!

3 bra saker med boken: studerandet, slutscenen och miljön

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Min fantastiska väninna

Andra som bloggat om boken är Mitt bokintresse, Johannas deckarhörna och Enligt O.