Den eviga elden

Titel: Den eviga elden
Originalets titel: A Column of Fire (2017)
Författare: Ken Follett
Översättare: Jens Ahlberg & Lena Karlin
Serie: Katedralserien #3
Antal sidor: 862
Utgivningsår: 2017
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 25/3

Handling
Det är jul och Ned Willard är på väg tillbaka till hemstaden Kingsbridge. Än har han ingen aning om att det kommande året, 1558, ska vända upp och ned på hans eget liv, och förändra Europa för all framtid. Stadens mäktiga katedral tornar upp sig över en befolkning delad av religiös extremism och hat, där högt hållna principer ständigt krockar med vänskap, lojalitet och kärlek. Ned finner sig plötsligt stå på motsatt sida i konflikten som kvinnan han drömmer om att gifta sig med, Margery Fitzgerald.

När Elisabet I kröns till drottning vänder sig hela Europa mot England. För att skydda sig från lönnmördare, uppror och invasioner grundar den sluga och beslutsamma unga monarken landets första underrättelsetjänst. I Paris bidar Maria Stuart sin tid. Hon har utropats till Englands rätta ledare och hennes anhängare gör upp planer för hur man ska kunna avsätta drottningen. Skyddad av en liten, lojal grupp av spioner och hemliga agenter klamrar sig Elisabet I fast vid tronen. Samtidigt jagar Ned Willard den gåtfulle Jean Langlais, utan att veta att det bakom det tagna namnet gömmer sig en gammal klasskamrat som känner honom alltför väl.

Tankar om titel och omslag
Gillar omslaget, och speciellt utsmyckningen runt om själva omslagsbilden. Gillar originaltiteln bättre, tycker den passar bättre överens med innehållet.

Mina tankar om boken
Jag hade ingen aning om att det skulle komma en tredje del i denna serie så jag blev rejält överraskad när jag fick en förfrågan om att få ett recensionsexemplar. Jag tackade ja direkt, men tyvärr dröjde det väldigt länge innan jag började läsa boken och ännu längre innan jag avslutade den. Det är länge sedan det tog så lång tid för mig att läsa ut men detberodde inte alls på att boken var dålig.

De tidigare delarna Svärdet och spiran samt En värld utan slut tyckte jag oerhört mycket om och Den eviga elden är inget undantag. Jag som är historieintresserad är riktigt fascinerad över hur Follett lyckas levandegöra historien och att så mycket av handlingen bygger på verkliga händelser och att det förekommer verkliga personer i böckerna.

Upplägget känns igen från hans andra böcker jag läst, en romans med förhinder, politik, krig och religion men det gör inte speciellt mycket. Det är bra underhållning och mitt intresse hålls vid liv hela tiden. Boken är massiv med sina 860 sidor, men är trots väldigt lättläst.

Man får följa en hel del karaktärer och det är bra att det finns ett persongalleri i början av boken. Med tanke på att det är så många man får följa under så pass lång tid, kan det gå ett tag emellan att man får följa dem. För mig så är den mest minnesvärda karaktären Sylvie som man får följa en hel del i de första delarna av boken.

Om man är intresserad av historiska romaner känns Follett som ett måste.

3 bra saker med boken: lättläst, sättet att levandegöra historien och Sylvie.

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Svärdet och spiran
En värld utan slut

Andra som bloggat om boken är Mest Lenas godsaker, Sladdertackans bokblogg och Literature connoisseur.

En värld utan slut - Ken Follett

Originalets Titel: World Without End
Författare: Ken Follett
Översättare: Kjell Waltman
Antal Sidor: 1207
Utgivningsår: 2009
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Första meningen: "Gwenda var åtta år gammal, men hon var inte mörkrädd".

"Många bad mig att skriva en fortsättning." Och nu är den här. i En värld utan slut återvänder vi till Ken Folletts oförglömliga skapelse i Svärdet och spiran (recensionen finns här ) - staden Kingsbridge och dess katedral.

Året är 1327. Det har gått 150 år sedan händelserna i Svärdet och spiran. Kingsbridge har blivit ett blomstrande handelssäte, vars välmåga nu hotas av digerdöd och långvariga krig. Vetgirighet och äventyrslusta ställs mot maktlystnad och inskränkthet i en mustig, underhållande och våldsam krönika över livet i en medeltida stad.

De fyra barnen Gwenda, Caris, Merthin och Ralph råkar bevittna ett brutalt överfall på en riddare, som övermannar sina angripare och svårt skadad söker skydd i klostrets hägn. Den mörka hemligheten flätar samman barnens liv. En drar ut till hundraårskrigets bloddränkta slagfält, en vandrar på kontinenten för att lära sig nya byggtekniker, en söker sig till läkekonstens förbjudna hemligheter och en försöker bara klara feodaltidens hårda bondeliv. Den trånga medeltida världen knakar hela tiden i sina fogar inför all ny kunskap och nya influenser som långsamt men obevekligt tränger in i staden, där de lever sina liv i katedralens skugga. De behöver allt sitt mod, sin fantasi och nyfikenhet för att Kingsbridge ska överleva krig, pest och religiös intolerans.

Denna tegelsten är mycket bra, men jag tycker ändå inte att den håller samma klass som Svärdet och spiran. Boken är fascinerande och jag kan se alla karaktärer och miljöer framför mig och det är magiskt! Men det finns en del saker som jag inte riktigt tycker om med den här boken.  För det första så är den väldigt, väldigt tjock och det blir ganska tungt att sitta och läsa 1200 sidor. För det andra så innehåller den oviktiga upprepningar om en viss typ av munkar och krig. Och så innehåller den förstås de där förbenade byggnadstermerna (fast det är inte lika många som i Svärdet och spiran). Dessutom tycker jag att jag känner igen vissa scener och händelser som påminner väldigt mycket om den föregående boken, vilket är synd. Om man bortser från de små saker som inte var bra så är den här boken helt fantastiskt! LÄS!

Boktipset estimerade att jag skulle ge En värld utan slut en 5:a.
Mitt betyg blir 5/5. 

Svärdet Och Spiran - Ken Follett

Originalets titel: The Pillars Of The Earth
Författare: Ken Follett
Översättare: Gunilla Lundborg
Antal Sidor: 1063
Utgivningsår: 2008
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Första meningen: "Småpojkarna var där i god tid före hängningen."

I 1100-talets krigshärjade England dras staden Kingsbrige motvilligt in i den blodiga konflikten mellan kungen och hans stormän. Allt invånarna vill är att leva sina liv, så gott det går i en tid präglad av hungernöd och krig. Allt prior Philip vill är att få bygga sin katedral. Med sig har han byggmästaren Tom, besatt av katedralbygge och kärleksdrömmar. Mot sig har de maktens män - brutala som riddar William eller baksluga som biskop Waleran. Det tar en mansålder att bygga kristenhetens högsta katedral. Men varken missväxt eller inbördeskrig kan hejda Philips och Toms drömmar om en bättre och tryggare värld för alla.

Med andlös spänning och stor kunskap återskapar thrillermästaren Ken Follett de medeltida byggmästarnas myllrande värld och skildrar krig och kärlek i en tid som kan te sig fjärran vår, men vars människor tärs av samma begär och behov som vi.

"Läs själva. Det här är en roman man riktigt förlorar sig i." (Cosmopolitan)

Jag bara älskar den här boken! Den har nästan allt: kärlek, svek, död, spänning och oförglömliga karaktärer. Först trodde jag att boken skulle vara svår att läsa, på grund av hur tjock den är, men det var den inte alls, den var lätt, rolig och spännande att läsa. Jag tycker att karaktärerna är spännande och färgstarka. Min favoritperson i boken måste vara Aliena, jag beundrar hennes mod och styrka.

Det enda som jag tycker är dåligt med boken är att Follett använder sig av en massa byggnadstekniska termer. Jag vet att de behövs för att beskriva katedralbygget, men jag tycker den blir lite småtråkig av att läsa klerestoriet, arkader, gallerier, stävpelare och allt vad det nu är.

Jag förundras av hur många starka och självständiga kvinnor det fanns under medeltiden. Jag måste säga att jag blev lite förvånad när jag läste om Ellen och Aliena, de var ju så starka! Jag bara förutsatte att det var männen som hela tiden styrde och ställde, men så var det ju inte alls!
   En annan sak som jag tänkte på var relationen/erna mellan Tom, Alfred och Jack. Jag förstår inte hur Tom hela tiden kan stå på Alfreds sida, när det (enligt mig) är Jack som hela tiden har gjort det rätta även om han har provocerat Alfred. Jag blir så irriterad! Men till slut känns det ändå som om Tom faktiskt inser att Jack är hans son mer än Alfred.

Mitt betyg: 10/10