Mordet på Orientexpressen

Titel: Mordet på Orientexpressen 
Originalets titel: The Murder on the Orient Express (1934)
Författare: Agatha Christie
Översättare: Helen Ljungmark
Serie: Hercule Poirot #10
Antal sidor: 274
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bookmark
Utläst: 27/11

Handling
I en av litteraturhistoriens mest klassiska deckare reser en spektakulär skara tillsammans på den exklusiva Orientexpressen från Istanbul till Calais. För en av tågets passagerare ska resan bli den sista. När tåget fastnar i en snöstorm i bergen på Balkan uppdagas ett bestialiskt mord. Ombord i den luxuösa förstaklassvagnen finns lika många misstänkta som resenärer – men också Hercule Poirot.

Tankar om titel och omslag
Gillar verkligen nyutåvornas omslag, de är snygga och stilrena och jag gillar de guldiga detaljerna.

Mina tankar om boken
I ärlighetens namn har jag läst Mordet på Orientexpressen, men det för så länge sedan att det nästan inte räknas. Dessutom hade jag glömt nästan allt från boken, förutom att det fanns en svensk koppling så det kändes precis som att läsa boken för första gången. Hursomhelst bestämde jag mig för att lära om  boken nu när det har kommit en ny film och jag lyckades även pricka in när den diskuterades i Kulturkollo läser.

Det första som jag slogs av är hur mycket jag tycker om Poirot i den här boken. Det är riktigt underhållande att få läsa om någon som har gott självförtroende och inte är rädd för att visa det. Hans dialoger med både medhjälpare och misstänkta blir riktigt roliga ibland och får mig dra på smilbanden.

Själva mordmysteriet är en klassiker och jag gillar att läsa om denna typ av mysterier, där ett visst antal misstänkta är fast på samma plats och alla har olika motiv. Detta ökar verkligen på spänningsmomentet! Jag uppskattade också sättet som romanen är uppbyggd på, och att man i tur och ordning får ta del av förhör och senare även hur Poirot löser fallet.

Jag är imponerad över hur Christie lyckades skapa så levande karaktärer, det är trots allt ganska många att hålla rätt på, och att hon också lyckas presentera en lösning på under 300 sidor. Jag njöt bara av läsningen och funderade inte så mycket över vem som hade begått brottet, men när man väl får reda på det så känns det ju självklart.

Nu har jag bara kvar att se filmen. Funderar faktiskt på att se både den äldre versionen och den nya för att kunna jämföra, då både versionerna innehåller riktigt stora skådespelare.

3 bra saker med boken: lättläst, mordmysteriet och Poirot

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Poirots jul
Och så var de bara en
Badortsmysteriet
Fem små grisar
Mordet i prästgården

Andra som skrivit om oken är Johannas deckarhörna, Stories from the city och En blogg för bokugglor.

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.