Den femte årstiden

Titel: Den femte årstiden
Originalets titel:-
Författare: Mons Kallentoft
Översättare:-
Serie: Malin Fors #5
Antal sidor: 456
Utgivningsår: 2011
Förlag: Natur & Kultur 
Utläst:22/1

Första meningen: "Jag förstår inte varför".









Handling
Det är tidigt i maj när en barnfamilj på skogspromenad utanför Linköping hittar det svårt sargade liket. Kvinnokroppen är otäckt välbevarad och spåren efter tortyr är tydliga. Kriminalinspektör Malin Fors tycker sig omedelbart se likheter med Maria Murvall, den unga kvinna som sitter stum och okontaktbar på Vadstena sjukhus efter att ha hittats våldtagen och brutalt misshandlad i skogen för flera år sedan. Av en slump träffar Malin en läkare från S:t Lars i Lund som berättar om ett liknande fall, och plötsligt tycks Maria bara vara en liten pusselbit i något mycket större. Men vilken ondska är så fruktansvärd att den inte går att tala om? Malin, som länge varit närmast besatt av att få veta vad som hände Maria, är fast besluten att ta reda på sanningen, oavsett var den kan föra henne.

Mina tankar
Jag har hållit på med att försöka läsa ikapp serien om Malin Fors, men jag vill inte läst böckerna alltför nära varandra. Jag tycker att böckerna är uppbyggda på ungefär samma sätt, med döda som "talar" och liknande.

Jag känner mig lite kluven när det gäller karaktärerna, speciellt poliserna. Jag har svårt för den väldigt våldsamme polisen Waldemar, men ibland antar jag att ändamålet helgar medlen. Jag har också väldigt svårt får Malin, jag blir så less av att hela tiden läsa om hennes begär efter spriten, besattheten av Maria Murvall och hur hon är mot sin dotter.

Den här boken tyckte jag var väldigt hemsk! Tyvärr tror jag också att vissa delar av handlingen inte är helt tagen ur luften. Vissa gånger tyckte jag det var väldigt obehagligt att läsa om vad som hände. Boken tycker jag är ganska svårläst, det är inte det enklaste språket och ibland tycker jag att meningarna blir alltför korta. Det störde min rytm lite grann. Handlingen väger dock upp för det.

 Jag hoppas nu att Malin kan släppa allt som har med Maria Murvall att göra. Jag har lånat hem fortsättningen i serien, men det känns som att jag kan behöva några böcker emellan för att orka tamig igenom den.

Betyg: 3/5



Tidigare läst av denna författare
Midvinterblod
Sommardöden
Höstoffer 
Vårlik

Jag kan stryka punkt 10 i Kaosutmaningen.

Bokbloggsjerka 30 januari - 2 februari

Tack vare schysta lärare och bra schema så lyckades jag komma hem redan på torsdag kväll, vilket jag tycker var riktigt bra! Säger inte nej till en ledig dag! Nu är det fredag och dags för helgens bokbloggsjerka hos Annika. Helgens fråga lyder: Ewa K skrev för en tid sedan ett inlägg om upprepningar. Vad tycker du, fungerar upprepningar eller ser du helst att de lyser med sin frånvaro?

Jag tycker att detta är en ganska svår fråga. Det enkla svaret skulle vara nej, men det känns som att jag skulle vilja utveckla det lite mer. Jag tycker inte om när samma sak upprepas om och om igen. Vanligtvis brukar jag ändå inte reagera så mycket på nån upprepning om det bara är någon gång ibland, men när jag läste Fossildrottningen av Michael Mortimer så stördes jag rejält av upprepningarna. Det blir så tradigt att i princip läsa samma sak om och om igen.

Många böcker av de jag läser ingår i serier och något som jag tycker fler böcker borde innehålla är resuméer av de tidigare böckerna. Det tycker jag underlättar läsningen, med tanke på att jag oftast brukar hinna glömma lite saker från de tidigare delarna. Egentligen handlade ju inte detta om upprepningar, men men...

Vad tycker ni om upprepningar?  

American History X

Derek Vinyard är en tickande bomb av hat och ledare för ett nynazistiskt gäng. Men med tiden och de händelser den för med sig börjar han förändras. Han hamnar i fängelse för dråp och när han kommer ut har han omvärderat sitt gamla liv. Nu vill han göra allt för att hålla sin yngre bror borta från den onda cirkeln av våld och hämnd. Men kanske är det redan för sent.

Filmen är regisserad av Tony Kate och är 119 minuter lång. I huvudrollerna ses bland annat Edward Norton, Edward Furlong, Ethan Suplee, Stacy Keach och Elliott Gould. Filmen spelades in 1998. 

Mina tankar
Den här filmen har vi sett i skolan i vår kurs om etik och människans livsvillkor. Vi har jobbat mycket mer rasism, diskriminering, fördomar och terrorism. Jag skulle nog själv aldrig ha kommit på att se den här filmen själv, jag brukar föredra lite mer lättsamma filmer. 

American History X är en väldigt tung och berörande film. Filmen är från 1998 och tyvärr så känns de ämnen som filmen tar upp (bland annat nynazism) väldigt aktuella. För att vara ett drama så tycker jag att det är väldigt spännande och det är intressant att man får historien berättad både i då- och nutid. Jag blir väldigt imponerad av skådespelarna, speciellt Edward Norton, som gör ett bra arbete med att porträttera Derek, 

Filmen visar verkligen hur lätt man kan hamna i fel sällskap och hur svårt det kan vara att ta sig ur, om det ens är möjligt. Den visar upp rasismen mellan den svarta och vita befolkningen i USA på ett verkligt bra sätt.

Jag gillar flashbackarna som visas i svartvitt och det som gör att filmen verkligen griper tag i mig är när man får veta mer om Dereks fängelsevistelse och hans förändring till en förhoppningsvis bättre människa. 

Slutet är verkligen inte som att jag vill att det ska vara och det är det som ger filmen ett så stort intryck på mig. Jag brukar inte tycka om filmer som har olyckliga och förvånande slut, men samtidigt så förstår jag att vissa filmer inte riktigt kan ha eller behöver ha det. 

Sammanfattningsvis så är det en riktigt bra film och jag har glad över att ha sett den! Filmen berör verkligen. Om ni inte har sett den, så tycker jag att ni ska göra det! 

Not that kind of girl

Titel: Not that kind of girl
Originalets titel: Not that kind of girl (2014)
Författare: Lena Dunham
Översättare: Annika Ruth persson & Johanna Karlsson
Serie:-
Antal sidor: 309
Utgivningsår: 2014
Förlag: Norstedts
Utläst: 18/1

Första meningen: "Jag är tjugo år och jag hatar mig själv".









Handling
Lena Dunhams tv-serie Girls, där hon själv spelar huvudrollen, har gjort succé världen över och i sin bok återkommer hon till och spinner vidare på de teman som gjort serien så omåttligt populär. "Den här boken innehåller berättelser om underbara nätter med vidriga killar och vidriga dagar med underbara vänner, om ambitioner och de två livskriser jag genomgick före tjugo års ålder. Om mode och dess många tvångströjor. Om att visa upp sin kropp offentligt, vara tvungen att hävda sig på ett möte med en massa femtioåriga män och de hälsobetingade rädslor (tinnitus, lampdamm och infertilitet) som håller mig vaken om nätterna. Jag förbereder mig redan på den skam jag förmodligen kommer att känna över att jag någonsin trodde mig ha något att erbjuda dig med denna bok, men också på den glädje som lika gärna kan drabba mig över att jag lyckats hindra dig från att testa en dyr juicefasta eller ha sex med skorna på. Nej, jag är ingen sexpert, psykolog eller legitimerad dietist. Jag är inte en gift trebarnsmor och jag äger ingen framgångsrik underklädeskedja. Däremot är jag en tjej med ett passionerat intresse för självförverkligande, en tjej som skickar hoppfulla rapporter från fronten i denna kamp."


Mina tankar
Jag har aldrig sett hennes tv-serie Girls, men jag tror att jag kommer att se åtminstone något avsnitt framöver. Jag brukar inte läsa sådana här böcker alltför ofta och jag hade inte heller några speciella förväntningar på den. Jag blev positivt överraskad!

Jag gillar hur boken är uppdelad i olika kapitel och områden, och vissa av hennes texter griper verkligen tag i mig! De texter som gjorde störst intryck på mig var "Vem har flyttat på min livmoder?" och "Rymningsguide". De andra texterna är också bra, men jag känner inte riktigt att de berör mig på samma sätt.

Den är lättläst och jag gillar de små anekdoterna, men ibland var det lite svårt att hålla isär alla namn. Dessutom gillar jag de små illustrationerna som finns i boken.

Jag brukar inte reagera på hur de har översatt böckerna, men jag tyckte att det kändes som ett hafsverk och det fanns flera, flera meningar som inte var formulerade på ett bra sätt. Det drar faktiskt ner betyget lite grann. Nu när jag tänker efter hade jag hellre velat läsa denna bok i originalspråket, för att riktigt ta in Dunhams ord på ett annat sätt.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare

Med denna bok kan jag pricka av punkt 23 i Kaosutmaningen.
HÄR finns en smakbit ur boken.

Topp Tio Tisdag 27 januari

Det är tisdag och den här gången är ämnet Top Ten Books I'd Love to Read With My Book Club/If I Had A Book Club. Jag är ju inte med i någon bokklubb, men om jag var det så är detta  några v de böcker jag skulle vilja läsa. En del har jag läst tidigare, andra inte.

The fault in our stars/ Förr eller senare exploderar jag av John Green

Livet efter dig av Jojo Moyes

Projekt Rosie av Graeme Simsion

Svindlande höjder av Emily Brontë

Kodnamn Verity av Elizabeth Wein

Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson

Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper

Alfahannen av Katarina Wennstam

Vilka böcker skulle ni vilja läsa i en bokklubb?

Shetland säsong 1

Handling
Serien Shetland bygger på Ann Cleeves böcker om polismästare Jimmy Perez som har återvänt till ön efter ett antal år på fastlandet. Shetland är ett litet samhälle där människor håller ihop och att anklaga någon för mord kan vara mer än ett praktiskt problem, vilket polismästare Perez snabbt inser. Poliskommissarie Jimmy Perez utreder mordet på Shetlandsbon Mima Wilson, en äldre kvinna, som hittats skjuten utanför sin bostad. Kort innan har ett mänskligt kranium blottlagts vid en arkeologisk utgrävning på Mimas mark.

I huvudrollerna ses bland annat Douglas Henshall, Steven Robertson och Alison O´Donnell.

Säsong 1 hade 2 avsnitt och sändes i SVT.

Mina tankar
Den första säsongen hade bara två avsnitt och var baserade på Ann Cleeves Rött stoft/Red bones som var den tredje boken i Shetlandskvartetten om jag inte minns inte fel. Jag har själv läst boken för länge sedan och jag tyckte den var riktigt bra. När jag såg filmatiseringen så kände jag igen vissa delar, t.ex. Shetlandsbussen, men jag hade glömt vem som var mördaren. 

Jag tycker att Shetland var riktigt bra, jag gillade stämningen och framförallt landskapet, även om jag inte direkt skulle vilja bo därute.  Jag tyckte att landskapet påminde lite grann om Island, just med det där karga och lite ogästvänliga.Jag gillade det lite långsamma tempot, den var väldigt trevlig att se på och tiden fick väldigt fort. 

Det som jag kanske gillade mest var människorna på ön och karaktärerna. Jag var väldigt svag för dialekterna, tycker att de låter lite roliga och trevliga. Dialekten är väldigt annorlunda och det kan kanske vara en sak till att jag fastnade för serien. 

Jag har lite svårt för att de har ändrat en del saker kring Perez, om jag nu minns boken rätt så hade Perez till exempel ingen kvinnlig partner. Sen tycker jag inte heller att Douglas Henshall riktigt motsvarade min bild av hur Perez syntes ut. 

Jag har bara läst två av böckerna i Shetlandserien, Rött stoft och Blå gryning. Jag har väldigt stor lust att läsa om serien från början, men det kommer jag tyvärr inte hinna innan andra säsongen som är baserad på de övriga böckerna i Shetlandskvartetten. Nackdelen är då att jag kommer hinna spoila de böcker som jag inte läst.

Shetland är en riktigt bra kriminalserie som jag rekommenderar! 

En smakebit på söndag: The Girl In The Clockwork Collar

Det är söndag igen och dags för en smakebit på söndag på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Utmaningen går ut på att man delar med sig av några meningar ur boken man läser just nu. HÄR kan ni läsa fler smakebitar. 

I slutet på veckan började jag läsa lite grann i en engelsk bok, det var ganska länge sedan jag läste på engelska men det går faktiskt riktigt bra. Det är en steampunk-bok och jag läste den första delen i serien förra sommaren. Den handlar om en liten grupp "misfits" och de är på väg i ett luftskepp till New York för att rädda en utav sina vänner. HÄR kan ni läsa mer om handlingen. 

Smakebiten kommer från början av boken, sida 9.

"What are you doing?"Finley Jane smiled in the darkness. She should have known Griffin would come looking for her. Gripping the slender prow with both hands, she glances over her shoulder and saw him standing just inside the dirigible´s softly lighted observation deck. The wind blew strands of hair into her face. "Finding out how it feels to fly," she replied.  

Pepparkakshuset

Titel: Pepparkakshuset
Originalets titel:-
Författare: Carin Gerhardsen
Översättare:-
Serie: Hammarbyserien #1
Antal sidor: 324
Utgivningsår: 2011
Förlag: Pocketförlaget 
Utläst: 13/1

Första meningen: "Den bruna sekelskiftesvillan är ståtlig där den står på toppen av den gräsbevuxna kullen, omgiven av högresta tallar."







Handling
En måndag i november, klockan är fyra, det mörknar och blöt snö faller över Stockholm. Mannen sätter sig tillrätta på tunnelbanan. Han undrar om det syns utanpå att han är lycklig. Om det stör? Tåget bromsar in och han kliver av. För upptagen med sina tankar för att se den dystra figur som följer efter honom. På kort tid inträffar flera bestialiska mord i Mellansverige. När kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen börjar ana att de hör ihop blir han iskall inombords. Den finns en människa därute vars drivkrafter är mycket personliga och som inte kommer att backa undan för något.

Mina tankar
Det här boken var faktiskt mycket bättre än vad jag trodde, även om jag störde mig på vissa delar. Pepparkakshuset är väldigt lättläst och ganska spännande och jag gillar hur poliserna arbetar, även om vi som läsare anar vem som är mördaren ett bra tag innan de själva gör det.

Jag tycker om att poliserna är vanliga människor, att de inte har en massa problem och att de jobbar tillsammans. I början hade jag lite svårt att hålla reda på poliserna, jag tyckte först att de var ganska många. Jag tycker att själva mordhistorien är bra, även om den var lite förutsägbar. Dock tycker jag att Petra Westmans historia inte tillförde så mycket till boken.

Vissa stunder tycker jag att boken blir väldigt grym, t.ex. det som handlar om vad barnen gör mot sina mobboffer och det är väldigt hemskt och berör mig ganska illa. Annars tycker jag inte att boken var speciell våldsam och blodig.

Boken innehåller väldigt många vardagsskildringar och ibland tycker jag nästan att det blir alltför detaljerat, till exempel när Sjöberg ska laga mat och Gerhardsen beskriver in i minsta detalj hur han lagar den.

Jag är väl inte så ytlig när det gäller omslag, men just det här omslaget tycker jag var väldigt passande och lite obehagligt.

Pepparkakshuset är trots sin mordhistoria en trevlig och realistisk deckare och jag tycker om den och ser faktiskt fram emot att läsa några andra delar. Jag tycker att titeln är ganska passande och just på grund av den kommer jag nog komma ihåg boken ett tag.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Pepparkakshuset var min januari-bok i Spänningsutmaningen och med i min Boktolva. 
Dessutom kan jag pricka av punkt 26 i Kaosutmaningen.

HÄR finns en smakbit ur boken.

Filmen Beautiful Creatures

Handling
Ethan Wate drömmer mardrömmar om en flicka som han aldrig har träffat. När Lena Duchannes flyttar till hans lilla stad Gatlin, dras Ethan oförklarligt till henne. Han beslutar sig för att ta reda på varför det finns ett band dem emellan, även om det innebär att avslöja en hemlighet som kan förändra allt.

I huvudrollerna ses bland annat Alice Englert, Alden Ehrenreich, Emmy Rossum, Jeremy Irons och Emma Thompson.

Filmen regisserades av Richard LaGravenese och är 124 minuter lång. Filmen spelades in 2012.

Mina tankar
Jag har ju tidigare läst boken Beatiful Creatures och jag kan väl säga att det är stora skillnader mellan boken och filmen. Jag minns att jag tyckte själva boken var bra, men jag är lite mer tveksam till filmen. Jag tycker inte att filmen följer boken särskilt väl och det irriterar mig att de har ändrat flera, viktiga saker från boken. Jag tycker inte heller om att de har helt tagit bort vissa karaktärer. Jag tycker inte heller att skådespelarna påminner om mina egna bilder av t,ex Ethan och Ridley. 

Jag vet och förstår att man inte kan få med allt som händer i en bok när man gör en film, men jag tycker att skillnaden blev för stor. Filmen är spännande, men jag vet ju hela tiden på ett ungefär vad som ska hända.  Jag kan tänka mig att de som inte har läst boken, har större behållning av filmen.

Jag vet inte om de kommer göra några fler filmer av Beautiful Creatures, men det är ju verkligen ett öppet slut. Om det nu kommer en till film så kommer jag nog att se den för det kan bli intressant.

Som många andra gånger så föredrar jag boken över filmen.

HÄR kan ni läsa min bokrecension av Beautiful Creatures.

Topp tio tisdag 20 januari

Det är tisdag och dags för Topp Tio Tisdag, som startades hos The Broke and the Bookish. Idag är det freebie som gäller och då får man själv välja ämne. Jag har valt ett gammalt ämne från Top Ten Tuesday och anpassat det lite grann. Jag valde att lista 10 kvinnliga författare (levande och döda) som jag skulle vilja träffa.

JK Rowling för att prata om hur hon egentligen kom på Harry Potter och hela hans värld. 

Moa Martinson för att prata om hennes liv och uppväxt vid sekelskiftet. Mor gifter sig grep verkligen tag i mig. 

Astrid Lindgren för vem skulle inte vilja möta Sveriges sagotant?

Agatha Christie för att prata om mord och alla hennes karaktärer som Miss Marple och Poirot. 

Kerstin Gier för att prata om hennes Ädelstenstrilogi och om tidsresor.  

Marissa Meyer för att prata om hennes retellings av Askungen, Rödluvan, Rapunzel och Snövit och hur hon kom på idén.

Emily Brontë och Jane Austen om hur det var att leva som kvinna och vara författare under deras tid. 

Nora Roberts för att prata om hennes otroliga utgivning och hennes värdshus.

Marian Keyes för att prata om chic-lit och Irland.