Den sista vintern

Titel: Den sista vintern
Originalets titel: -
Författare: Åke Edwardson
Översättare: -
Antal sidor: 462
Utgivningsår: 2008
Förlag: Norstedts
Läst: 8/6 - 13/6

Första meningen: "112-samtalet hade kommit in exakt 05.32.18."

En polispatrull kallas till en våning i Vasastan. De finner en man i svår chock. Hans sambo ligger död i dubbelsängen. Inom några dagar sker ett identiskt mord: en kvävd kvinna, hennes man bredvid, en vacker våning i Vasastan. Mot sitt nekande grips också den här mannen. Nu handlar det bra om att förhöra fram sanningen.
   Men en ung polisassistent har sett något i de båda lägenheterna som inte släpper hennes tankar. Något som inte stämmer.

Jag hade inga speciella förväntningar på boken, men ända blev jag besviken. När jag läste baksidan och pressröster fick jag höga förväntningar, men de infriades inte. Jag har liksom svårt för hela boken. Jag tycker språket är krångligt och för mig blir det jobbigt att hela tiden läsa korta meningar, det finns ingen variation. På baksidan har en journalist skrivit "Alla som är intresserade av språkets möjligheter ska läsa Edwardson". Jag håller inte med! Möjligtvis ska man läsa Edwardson som ett avskräckande exempel. Dessutom så innehåller den jättemånga upprepningar och det stör mig att hela tiden läsa "nej, nej, nej! Jag gjorde det inte!". I boken skildras också personernas tankar och frågeställningar och det blir också tjatigt så det var väldigt svårt att hänga med.

Om jag läser en deckare vill jag att utredningen ska ta fart tidigt i boken, men här dröjde det länga, länge innan ens poliserna insåg att det kanske inte var kvinnornas sambos som var skyldiga. Det finns också ett stort persongalleri och i vanliga fall brukar jag inte ha problem med att hålla isär alla personer, men den här gången hade jag ingen koll alls om vem eller vilka de pratade om. Jag saknar också beskrivningar av huvudkaraktärerna och jag får inget grepp om dem.

Kommer jag läsa mer av Edwardson? Kanske i framtiden, när jag glömt den här läsupplevelsen.

Kort sagt är det, enligt mig, en dålig deckare som jag inte ens vill att min värsta fiende ska läsa.

Boktipsets estimerade betyg var 4,6 men jag ger boken 1.5.

Bokbloggsjerka 14-17 juni

Det är fredag och dags för Annikas bokbloggsjerka.

Veckans fråga är: Vilken karaktär önskar du skulle vara din allra bästa vän och varför?

Jag skulle vilja vara vän med många fiktiva personer, men en som jag skulle vilja vara vän med är Hazel i The fault in our stars (Förr eller senare exploderar jag). Jag tycker hon verkar vara en sån härlig person med humor och som inte ger upp.

Dessutom skulle jag vilja vara vän med Illiana från Betvingade. Jag gillar att hon har skinn på näsan och jag skulle säkert lära mig mycket av henne och så kanske man skulle få veta  hur det går för Markus och Illiana senare i livet.

Såklart skulle jag vilja vara vän med många fler, men det är dessa som jag kom på nu.

  Vilka skulle ni vilja vara vänner med?

Tematrio: hembygdsläsning

Lyrans tematrio denna vecka handlar om hembygden. Lyran vill att vi ska berätta om tre bra texter/författare från er hembygd. Definiera hembygd så vitt eller snävt ni vill. Blev bara två den här gången, men författarna kommer från min hembygd, Dikanäs med omnejd i Lappland. 

1. Jag bor ju i en väldigt liten by, men tro det eller ej vi har en författare där också. Nu vet jag inte om han är så jättekänd, men Björn Löfström fick Norrlands litteraturpris 2012 för romanen Babels torn i Bojtikken. Den utspelar sig i just byn som heter Bojtikken, men egentligen är det min hemby Dikanäs som skildras. Mina föräldrar har läst boken och som jag minns det så tyckte de att den var bra. Särskilt min pappa, eftersom han kände igen många personer, även om de hade fått andra namn. Jag har själv inte läst boken, men funderar på att göra det. Boken handlar om delikatessfabrikör Lövgren som är ledare för Bojtikkens kommunistiska arbetarekommun, Sture som 1960 slår rekord i myggjagaråkning efter postbuss och Paulina Påfågel som hamnar i tidningen. Allt detta skildras av den nio-årige pojken som byggt världens högsta koja.

2. Marsfjällets skugga  av Bernahard Nordh. Just denna bok utspelar sig i Vilhelmina, 10 mil från min hembygd. Det är en roman som påminner om Jack Londons äventyrsromaner där vildmarken är i fokus.Bernhard Nordh berättar insiktsfullt och kärnfullt om Lars Pålssons vedermödor. I detalj beskrivs Pålssons strävan efter att överleva i vildmarken. Familjen levde på vad naturen kunde erbjuda. I tider var det inte mycket mat man kunde få av skogen och sjöarna. För att få tag på verktyg och jaktredskap var Pålsson tvungen att jaga vilda djur och sedan bege sig till den närmsta staden Åsele för att idka byteshandel. Bernhard Nordh skrev många böcker, men detta är kanske en av de mest kända i mina trakter. Jag har själv inte läst den, men min pappa försöker tvinga på mig boken så nån dag kanske... 

En smakebit på söndag: Den sista vintern

Den här långhelgen har jag hunnit läsa ganska mycket, åtminstone både i torsdags och fredags. Dessutom har jag hunnit med vedklyvning, lite traktorkörning och tunnbrödsbakning.  Idag ska jag nog sätta mig ute i solen, verkar bli väldigt bra väder idag. Nu längtar, längtar jag till sommarlovet på tisdag. Då blir det läsning!

Nu är det ju söndag och dags för en smakebit på söndag hos Flukten fra virkeligheten. Utmaningen är att man ska dela med sig av vad man läser. HÄR finns fler smakebitar. Igår började jag läsa Den sista vintern av Åke Edwardson och jag kan inte säga att jag är överförtjust än. Jag tycker språket är krångligt att hänga med i, men vi får se hur det hela utvecklar sig.

Det är december i Göteborg, en fruktansvärt vacker december i början av en fruktansvärt vacker vinter. En polispatrull kallas i den tidiga morgonen till en våning i Vasastan efter ett larm. De finner en man i svår chock. Hans sambo ligger död i dubbelsängen. Sannolikt är det han som gjort det. Inom några dagar sker ett identiskt mord: en polispatrull i den tidiga morgonen, en kvävd kvinna, hennes man bredvid, en vacker våning i Vasastan. Mot sitt nekande grips också den här mannen. Nu handlar det bara om att förhöra fram sanningen. 
Men en ung polisassistent har sett något i de båda lägenheterna som inte släpper hennes tankar. 
Någonting som inte stämmer. 
Någonting som komplicerar den i förstone svartvita bilden av offer och gärningsmän. Hon går tillbaka, in i den livsfarliga mardrömmen. 

Smakebiten kommer från det första kapitlet, sidan 20.

De var nere. De gick ut genom portarna. Ljuset steg över Ullevi. Det skulle blir en vacker dag, en vinterdag. De få bilarna närmast entrén var överdragna med frost. Det såg ut som grå hud. Hon ryste till. Det var inte bara kylan. Hon såg kvinnans ansikte framför sig. Madeleine. Det var så fridfullt. Hade hennes död varit fridfull? Hade hon kämpat mot när han tryckte kudden över henne? Hade hon vaknat? Hade hon sovit? 

Tävlingstips!

Hos Books abc kan man tävla om två böcker, nämligen Jellicoe Road och Världskrig Z.
Självklart är jag med i tävlingen!

Nathalie: en delikat historia

Titel: Nathalie: en delikat historia
Originalets titel: La délicatesse (2009)
Författare: David Foenkinos
Översättare: Sofia Strängberg
Antal sidor: 236
Utgivningsår: 2012
Förlag: Sekwa
Läst: 6/6 - 7/6

Första meningen: "Nathalie var ganska tystlåten (och feminin på ett lite schweiziskt vis).

Nathalie och Francois lever lyckliga tillsammans, när Francois plötsligt dör efter bara några års äktenskap. Nathalie är övertygad om att hon aldrig kommer att se åt en annan man och gräver ner sig i sitt jobb på ett svenskt företag. Men en dag kysser hon på ren impuls sin kollega Markus, en nördig och försynt svensk, och en annorlunda romans börjar sakta men säkert spira. En innerlig och humoristisk saga om nyfunnen kärlek.

Jag tycker det känns svårt att beskriva en så bra och annorlunda bok. Det är en vacker historia om kärlek. Språket är vackert, nästan poetiskt och jag låg och läste med ett stort leende på läpparna. Trots innehållet så blir den inte sorglig, jag tycker den är både rolig och sorglig på samma gång och en del gånger fick jag stor lust att bara ruska om Nathalie och Markus!

För övrigt så tycker jag om karaktärerna och jag känner verkligen med de, så på det sättet var den lite jobbig att läsa. Det var så mycket känslor! Det är korta kapitel som varvas med små listor, definitioner och anekdoter så hela tiden tänkte jag "bara ett kapitel till. I anekdoterna så nämns dessutom flera böcker, filmer och pjäser så jag tyckte det var riktigt roligt.

Kort sagt så är Nathalie: en delikat historia verkligen en delikat historia. Den tar inte lång tid att läsa så den går lätt att klämma in i sommarläsningen.

Boktipsets estimerade betyg var 3,5 men jag ger den 5.0. 

Den oskyldige

Titel: Den oskyldige

Originalets titel: The Innocent (2005)

Författare: Harlan Coben

Översättare: Lennart Olofsson

Antal sidor: 394

Utgivningsår: 2006

Förlag: Forum

Läst: 1/6 - 6/6

Första meningen: "Det var aldrig meningen att du skulle döda honom."

Matt Hunter är en helt vanlig kille. Han har precis börjat på college och livet leker. När Matt och en kompis går på fest hamnar de ofrivilligt i ett slagsmål som de försöker avstyra, men en ung man dör. Livet är över för Matt som döms för dråp.

   Men nio år senare har han avtjänat sitt fängelsestraff och gift sig med Olivia. De väntar sitt första barn och Matt vågar känna hopp inför framtiden. Då får han ett bildmeddelande som föreställer Olivia med en annan man - och lyckan slås i spillror.

   En nunna hittas död och samtidigt rapporteras att en före detta polis som skuggat Matt Hunter har mördats. Utredare Loren Muse kopplas in på fallet när FBI plötsligt dyker upp. Agenterna är övertygade om att Matt Hunter är skyldig och de driver den linjen så hårt att Loren börjar ana oråd. Är FBI verkligen där för att hjälpa till? 

   Plötsligt är Matt en jagad man och när han äntligen får veta sanningen om Olivia  förstår han att ingen kan hjälpa dem. Med livet som insats måste de avslöja den riktiga mördaren för att kunna  rädda sin framtid. 

Det här var inte den bästa boken att läsa just efter en riktigt, riktigt bra bok. Boken är en thriller och det är jättemycket action, så jag tror den skulle göra sig ganska bra som film. Den är ruggigt spännande och jag satt och bet på naglarna av spänning. Tempot är rivigt och jag glömmer nästan bort att andas. 

Dessutom är den lättläst, men det är tvära kast och boken är inte över förrän man läst den sista sidan. Boken är fullspäckad och just när man trodde den var slut så tog den nya tag igen. Man kastas fram och tillbaka och inget, absolut inget, är som det först verkar.

En sak som gör att jag inte är helt frälst över boken är att jag aldrig får en riktigt bra beskrivning av karaktärerna, av hur de ser ut och deras personligheter och det är många personer inblandade i boken så bitvis blev det svårt att hänga med ordentligt. Personligen tycker jag boken skulle mått bra av att ha kortats ner lite grann. Ett minus får den också för omslaget som jag tycker är ganska intetsägande och tråkigt. 

Boken är helt okej och om man vill läsa en thriller i rasande tempo ska man verkligen läsa den här.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 men jag ger boken 3.0. 

En smakebit på söndag: Den oskyldige

Den här helgen har jag hunnit läsa ganska mycket så nu har jag läst ut helt fantastiska The fault in our stars. Dessutom har jag hunnit med både övningskörning och potatissättning. Nu är det i alla fall söndag och det är dags för en smakebit på söndag hos Flukten fra virkeligheten. Utmaningen är att man ska dela med sig av vad det är man läser just nu. Klicka HÄR.

Just nu har jag börjat läsa Den oskyldige av Harlan Coben och den är spännande, åtminstone nu i början.

Matt hamnade på fel plats vid fel tillfälle. Han försökte avstyra ett slagsmål men blev själv dömd för dråp. Nio år efter avtjänat straff börjar livet se ljust ut. Matt väntar barn med sin stora kärlek, Olivia, och yrkeslivet är på topp. Men så blir han förföljd av en okänd man och får ett underligt videosamtal på sin mobil. Skärmen visar en suddig bild av hans fru Olivia och en man. I ett slag rämnar hans värld.En nunna hittas mördad och när den mystiske förföljaren också påträffas död riktas misstankarna mot Matt, den f.d. fängelsekunden. Mordutredare Loren Muse tar sig an fallet som blir komplicerat och FBI kopplas in. Men FBI-agenternas underliga beteende gör henne misstänksam. Är de där för att hjälpa eller för att vilseleda?

Smakebiten kommer från början av boken, sidan 9.

Du är skräckslagen. Din vän får stryk, men du oroar dig mest för dig själv. Det får dig att skämmas. Du vill göra någonting, men du är rädd, livrädd. Du kan inte röra dig. Dina ben känns som gummi. Det pirrar i dina armar. Och du avskyr dig själv för det. Vindtygsjackan ger Duff ännu ett slag rakt i ansiktet. Han släpper taget om Duffs huvud. Duff dråsar ihop som en säck med smutstvätt. Vindtygsjackan sparkar Duff på revbenen. 

The fault in our stars

Titel: The fault in our stars
Originalets titel: -
Författare: John Green
Översättare: -
Antal sidor: 318
Utgivningsår: 2012
Förlag: Dutton books
Läst: 28/5-1/6

Första meningen: "Later in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to thinking about death."

 Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon diagnosis. But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at Cancer Kid Support Group, Hazel's story is about to be completely rewritten.

Alla vet väl vad den här boken handlar om, så den behöver inte egentligen någon introduktion. Nu kan jag äntligen samla mig till den stora skaran som har läst boken! Jag var orolig när jag började läsa boken, jag var rädd att den inte skulle motsvara mina förväntningar. Jag menar, förväntningarna var lika stor som Mount Everest och lite till. Men jag började läsa och jag blev förälskad i boken med en gång! Jag älskar allt med boken, så mycket att det gör ont att skiljas från den. 

Jag älskar att det inte bara är nattsvart, att det finns humor men  att den också är sorglig. Den är så vacker! Språket är helt fantastiskt och jag tycker att den på något sätt är väldigt trovärdig. Boken är verkligen en berg- och dalbana i rekordfart. Först skrattar jag, sen gråter, sen skrattar jag igen och så gråter jag igen. Den är så oerhört mäktig! 

I vissa fall påminner den om Innan jag dör, men den här är faktiskt bättre, mycket bättre. Jag kommer verkligen läsa mer av John Green och ser fram emot hans andra böcker. Nu så vill jag verkligen att den kommer som film (vad jag förstår så har filmrättigheterna blivit sålda). 

Jag älskar boken av hela mitt hjärta och detta kan vara det bästa jag har läst i år. Så om ni inte har läst den, tycker jag att ni ska läsa den! 

Boktipsets estimerade betyg var 5.0 och jag ger boken 5+++. 

HÄR kan ni läsa min recension av filmen.

Månadsutvärdering Maj 2013

Lästa böcker i maj:
Flickorna i Villette - Ingrid Hedström
I den innersta kretsen - Viveca Sten
Det lömska nätet - Helene Tursten
Dödsdrogen - Andy McNab, Robert Rigby
Snablar! - Arto Paasilinna
Palatsmordet - Jan Mårtenson
Nattfåk - Johan Theorin

Lånade böcker: 7
Egna böcker: 0

Manliga författare: 5
Kvinnliga författare: 3

Antal lästa sidor: 2130
Medelbetyg: 3,5/5

Bästa första mening: "Mulet, kulet, illa vulet, i de dödas vilorum." (Palatsmordet)

Bästa bok: Nattfåk! Den är riktigt spännande.
Sämsta bok: Dödsdrogen. USCH!

Den här månaden blev bättre än vad jag  trott, faktisk. Jag var säker på att jag skulle ha läst få böcker, men det blev ju faktiskt ganska många för att vara mig. Det här kan jag vara nöjd med!

Nu ser jag fram mot skolavslutning, sommarjobb och massor med läsning!