Den sista vintern

Titel: Den sista vintern
Originalets titel: -
Författare: Åke Edwardson
Översättare: -
Antal sidor: 462
Utgivningsår: 2008
Förlag: Norstedts
Läst: 8/6 - 13/6

Första meningen: "112-samtalet hade kommit in exakt 05.32.18."

En polispatrull kallas till en våning i Vasastan. De finner en man i svår chock. Hans sambo ligger död i dubbelsängen. Inom några dagar sker ett identiskt mord: en kvävd kvinna, hennes man bredvid, en vacker våning i Vasastan. Mot sitt nekande grips också den här mannen. Nu handlar det bra om att förhöra fram sanningen.
   Men en ung polisassistent har sett något i de båda lägenheterna som inte släpper hennes tankar. Något som inte stämmer.

Jag hade inga speciella förväntningar på boken, men ända blev jag besviken. När jag läste baksidan och pressröster fick jag höga förväntningar, men de infriades inte. Jag har liksom svårt för hela boken. Jag tycker språket är krångligt och för mig blir det jobbigt att hela tiden läsa korta meningar, det finns ingen variation. På baksidan har en journalist skrivit "Alla som är intresserade av språkets möjligheter ska läsa Edwardson". Jag håller inte med! Möjligtvis ska man läsa Edwardson som ett avskräckande exempel. Dessutom så innehåller den jättemånga upprepningar och det stör mig att hela tiden läsa "nej, nej, nej! Jag gjorde det inte!". I boken skildras också personernas tankar och frågeställningar och det blir också tjatigt så det var väldigt svårt att hänga med.

Om jag läser en deckare vill jag att utredningen ska ta fart tidigt i boken, men här dröjde det länga, länge innan ens poliserna insåg att det kanske inte var kvinnornas sambos som var skyldiga. Det finns också ett stort persongalleri och i vanliga fall brukar jag inte ha problem med att hålla isär alla personer, men den här gången hade jag ingen koll alls om vem eller vilka de pratade om. Jag saknar också beskrivningar av huvudkaraktärerna och jag får inget grepp om dem.

Kommer jag läsa mer av Edwardson? Kanske i framtiden, när jag glömt den här läsupplevelsen.

Kort sagt är det, enligt mig, en dålig deckare som jag inte ens vill att min värsta fiende ska läsa.

Boktipsets estimerade betyg var 4,6 men jag ger boken 1.5.