Bridget Jones Dagbok

Titel: Bridget Jones dagbok
Originalets titel: Bridget Jones´s Diary (1996)
Författare: Helen- Fielding
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Bridget Jones #1
Antal sidor: 295
Utgivningsår: 1998
Förlag: Richters
Läst: 7/7 - 8/7

Första meningen: "60,7 kg (obs efter jul), alkohol 14 enheter (egentligen på två dagar eftersom 4 tim av festen var nyårsafton), cigaretter 22, kalorier 5424."







Handling
Du är inte ensam om att oroa dig för baddräktsfiguren, falla för skitstövlar, äta för mycket choklad och dricka för mycket vin. Bridget Jones gör det också. I årets (1998) mest omtalade dagbok berättar Bridget om livet som 30-årig singeltjej i London. Om helvetet att aldrig hitta den rätte, eländet när hon väl träffar Honom, kampen att nå idealvikten, duster med besvärliga chefer, vänner hon inte skulle överleva utan. Ja, livet är ett elände; men härligt roligt i alla fall! 

Vad jag tycker

Jag lånade boken på ren impuls. Efter att ha läst en massa mörka berättelser, kände jag för något med lättsmält och då föll valet på ”Bridget Jones dagbok”. Boken är lättläst och galet rolig! Jag skrattade högt och levde mig verkligen in i boken. Bridget hamnar i väldigt skruvade situationer och jag vågade nästan inte läsa då, för jag var så orolig för hur det skulle gå för henne.

Språket är rappt, vasst och roligt, även fat jag kan ha lite svårt för alla förkortningar, ”blää” och ”yyyyl”. Jag vet att det är ett medveten val av Fielding, eftersom det ska vara en dagbok men jag stör mig ändå lite grann på det.

Boken är som gjord för sträckläsning. Om jag hade haft möjlighet hade jag suttit hela kvällen och natten för att läsa ut den, men det hade jag inte möjlighet till. ”Bridget Jones dagbok” har filmatiserats och jag skulle gärna vilja se filmen och jämföra den med boken.

Dessutom kan jag säga att jag verkligen är glad över att inte ha Bridgets mamma som min mamma! Hon verkar väldigt jobbig på så många sätt (lite grann som Janice i ”Vänner”).

Detta är en perfekt bok om man vill ha bra underhållning för stunden och skratta.

Jag ger boken 4.9.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Bokbloggsjerka 12 - 15 juli

Nu är det helg och jag har gjort mina tre veckor på äldreboendet. I helgen kommer vi att resa på en minisemester till Jämtland,men innan vi far måste jag ju hinna svara på Annikas bokbloggsjerka.

Denna helg är frågan: Känner du till en karaktär i en bok som har fått ett annat namn i filmatiseringen av densamma? Vad tycker du i så fall om det?

Det var en mycket svår fråga! På rak arm kommer jag bara på en. När jag började tänka efter minns jag att vi i skolan läste "Den osynlige "av Mats Wahl för att senare se den urkassa filmen där de hade ändrat allting. I boken hette huvudpersonen Hilmer, men i filmen heter han Niklas. Det var det enda jag kom på.

Själv tycker jag inte om när det blir så. Om filmen bygger på en bok så tycker jag att man borde försöka efterlikna boken så bra som det går. Så därför gillar jag inte när de byter namn på karaktärer, då känns det som att boken och filmen inte hör ihop.

5 frågor om Nattvägen

Hur många kapitel har du läst i boken?
Just nu är jag på kapitel 13.

Vad var den första meningen i boken?
"Hon står vid hårnålskurvan på Night Road."

Vad var den sista meningen du läste i boken?
"Jag måste få träffa honom, moster Eva."

Hur tycker du att boken verkar?
Det verkar som en riktigt fin berättelse om kärlek, sorg och vänskap. Just nu är den väldigt sorglig.

Vilken händelse är din favorit hittills?
Utan tvekan skolbalen.

En liten fundering

Jag är inte en person som tycker om att läsa långa serier, men jag har ju heller aldrig riktigt testat det heller. Min mamma älskar att läsa norska "evighets"-serier som till exempel böckerna om Hanna, Tre Systrar med flera.

Nu funderar jag på att läsa Sagan om Isfolket av Margit Sandemo. Den serien består av 47 (!) böcker och nu funderar jag på att läsa de böckerna. Varje bok har ju ungefär 250 sidor och det är ju inte så värst mycket....

Hur ska jag göra? Tycker ni att jag ska läsa Sagan om Isfolket? 

Världskrig Z

Titel: Världskrig Z: en muntlig historik över zombiekriget
Originalets titel: World War Z: An Oral History of the Zombie War (2006)
Författare: Max Brooks
Översättare: Niklas Darke
Serie: -
Antal sidor: 417
Utgivningsår: 2012
Förlag: Modernista
Läst: 3/7 - 7/7

Första meningen: "Det finns många namn på det som hände 'Krisen', 'De mörka åren', 'Den vandrande pesten', eller nyare och mer 'hippa' benämningar som 'världskrig Z' eller 'första Z-kriget'."





Handling
För bara tio år sedan hade Zombiekriget varit nära att utplåna hela mänskligheten.
En namnlös författare, driven av behovet att bevara de överlevandes erfarenheter från de apokalyptiska åren, bestämde sig för att resa över USA och resten av världen.
Världskrig Z består av hans intervjuer med de människor han mött: smugglare och militärer som varit aktivt involverade i kampen, men också vanliga civila som en gång stått ansikte mot ansikte med den här tidens levande - eller snarare odöda - helvete.
Vittnesmålen sträcker sig från den ökända byn Nya Dachang i Förenade Kinesiska Federationen, där pandemispåret tog sin början med tolvårige »Patient Noll«, via de namnlösa skogar i norr där otaliga människor sökte tillflykt i kylan, till ett Sydafrika där Redekerplanen ingav mänskligheten hopp - till ett outsägligt pris.

Vad jag tycker
Jag har aldrig läst något som ens liknar den här boken hittills. Det är en typ av dokumentärroman om kriget mot zombies. Jag har aldrig varit särskilt förtjust att läsa om övernaturliga varelser, om nu zombies kan kallas det, men jag tycker det var intressant och det var inte alls som jag hade föreställt mig. Jag gillar hur den namnlöse författaren reser världen runt och pratar både med vanliga människor som överlevt och med personer som spelade en stor roll i kriget, till exempel flera militärer.

Boken är ganska läskig tycker jag, eftersom jag tycker att Brooks skriver så trovärdigt och det känns verkligen som att man är med honom när han träffar personerna. Visserligen kan jag tycka att en del personer är mer intressanta än andra, men det är ju bara naturligt. Den är spännande och har ett väldigt bra flyt så jag tycker inte att den blir särskilt svår att läsa. De militära benämningarna kan vara lite jobbiga, tycker jag. Boken känns aktuell idag, när man tänker på hur världen ser ut och hur politiker agerar och det är kanske det som är mest skrämmande.

I början tyckte jag boken var förvirrande och det var lite svårt att komma in i historien, eftersom berättaren hela tiden ändrades. Jag var orolig att det bara skulle bli en massa lösa trådar, men Brooks knöt ihop det på ett imponerande sätt. En sak som jag minns från  boken väldigt väl är hur en politiker säger att "vi sitter alla i samma båt, så hugg i och gör ditt jobb". Jag tycker att detta kan kopplas direkt till hur vi lever idag och för att till exempel bekämpa miljöproblemen måste vi jobba tillsammans.

Det som jag hade lite svårt för var hur han skildrade skador och liknande. Det var blodigt och man fick ganska otrevliga bilder framför sig. Men överlag är det en bra, engagerande bok som väcker eftertanke om hur vi lever idag.

Jag ger boken 4.3.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

En smakebit på söndag: Bridget Jones Dagbok

I helgen reste vi bort och hälsade på släkt, vänner och bekanta. Det var trevligt och trots att det var ganska stressigt, hann jag i alla fall läsa ut en bok och börja på Bridget Jones dagbok av Helen Fielding. Hittills är den galet rolig! Nu är det söndag kväll och dags för en smakebit på söndag hos Flukten fra virkeligheten. Utmaningen är att man ska dela med sig av vad man läser, det räcker med några meningar. HÄR finns fler smakebitar.

Du är inte ensam om att oroa dig för baddräktsfiguren, falla för skitstövlar, äta för mycket choklad och dricka för mycket vin. Bridget Jones gör det också. I årets (1998) mest omtalade dagbok berättar Bridget om livet som 30-årig singeltjej i London. Om helvetet att aldrig hitta den rätte, eländet när hon väl träffar Honom, kampen att nå idealvikten, duster med besvärliga chefer, vänner hon inte skulle överleva utan. Ja, livet är ett elände; men härligt roligt i alla fall! 







Jag har valt ett stycke som jag tycke är väldigt roligt och jag kan se bilden framför mig. Det kommer från sidan 52.

11.00. Herregud, de får inte komma på samma gång båda två! Rena sängkammarfarsen. Tänk om hela den här lunchgrejen bara är ett förälderligt practical joke orsakat av alltför många vulgära TV-program osv. Tänk om mamma gör entré med en levande lax nervöst sprittande i koppel och tillkännager att hon ska gå ifrån pappa och flytta ihop med den. Tänk om pappa hänger upp och ner utanför fönstret i folkdräkt och kastar sig in med ett  brak och börjar slå mamma i huvudet med en fårblåsa - eller plötsligt rasar framstupa ut ur garderoben med en skämtkniv i ryggen. Det enda som hjälper i det här läget är en Bloody Mary. Det är ju faktiskt nästan eftermiddag.  

5 frågor om Världskrig Z

Hur många kapitel har du läst i boken? 
Boken har inga numrerade kapitel, men jag läser kapitlet som heter Vostokstationen: Antarktis.

Vad var den första meningen i boken?
Det finns många namn på det som hände: "Krisen", "De mörka åren", "Den vandrande pesten", eller nyare och mer "hippa"benämningar som "Världskrig Z" eller "första Z-kriget.

Vad var den sista meningen du läste i boken?
Han har inte lämnat den sedan Stora paniken.

Hur tycker du att boken verkar?
Jag tycker att den verkar trovärdig på ett skrämmande vis. Det känns som att detta verkligen skulle kunna hända i verkligheten. Den är olik allt annat jag läst tidigare.

Vilken händelse är din favorit hittills? 
Det är nog det som Saladin Kader berättar om flykten från Kuwait till Israel för att undkomma "rabies".

Fågelbarn

Titel: Fågelbarn
Originalets titel: -
Författare: Christin Ljungqvist
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 284
Utgivningsår: 2013
Förlag: Gilla Böcker
Läst: 1/7 - 3/7

Första meningen: "Den dagen var hela familjen med, det var pappa, mamma, Jens, Samuel och Hanna."








Handling
Från början hade Hanna två bröder, Samuel och Jens. Det skiljde bara ett år mellan dem, men medan Samuel var känslig och försiktig, var Jens hans raka motsats. Nu är de borta, båda två. Och allt är Jens fel. Och kanske Hannas också, hon visste ju vad som skulle hända, kanske kunde hon ha stoppat det. Är det därför Jens har kommit tillbaka, för att hämnas?

Vad jag tycker
Jag måste börja säga att jag gillar omslaget på boken, det är snyggt och stilrent. Innehållet är inte så tokigt det heller. Det är en nagelbitande, spännande, hemsk och kolsvart berättelse om en familj med stora problem. Kapitlen är korta och lättlästa och det gillar jag. Språket är vackert med ett väldigt bra flyt och jag ville hela tiden veta mer, mer, mer. Den är väldigt oförutsägbar, det var inte förrän mot slutet som jag förstod vad som hade hänt egentligen. Jag tycker om de vackra miljöbeskrivningarna och jag tycker boken är väldigt levande.

I centrum står en rik familj som vid första anblicken verkar vara en normal familj, men efter ett tag inser man att den är allt annat än normal och att problemen trängs under ytan. Jag gillar hur Ljungqvist har beskrivit karaktärerna och jag gillar verkligen Hanna, bokens huvudperson. Hon är djuriskt stark, modig, tuff och envis och fast besluten att ta sig ur familjens och stå på egna ben. Hanna ser spöken och jag fullkomligt älskar hur Ljungqvist beskriver deras närvaro, det är nästan så att jag själv känner dem.

Boken väckte många tankar hos mig, som tyvärr känns väldigt aktuella. Bland annat om hur barn dödar barn och hur poliser, föräldrar, psykologer och barnen själva hanterar det. Det är skrämmande!

Fågelbarn grep verkligen tag i mig och släppte inte taget förrän den sista sidan var utläst. Jag tycker att boken var mycket läsvärd och jag uppmanar alla att ge boken en chans, den känns väldigt aktuell.

Jag ger boken 5.0.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Om du får det här brevet

Titel: Om du får det här brevet
Originalets titel: The Postmistress (2010)
Författare: Sarah Blake
Översättare: Gabriella Andersson
Serie: -
Antal sidor: 335
Utgivningsår: 2013
Förlag: Bazar
Läst: 24/6 - 1/7

Första meningen: "Det var flera år efter att det hände, efter att jag hade återvänt från den lilla staden och kommit tillbaka hit till storstadens myllrande tomhet, som någon slängde ur sig en kommentar om andra världskriget och hur det hade gått - någon idiotisk anmärkning om klarhet och syfte - och jag stod emot frestelsen att fimpa min cigarett och få middagen att stanna upp."


Handling
Året är 1940. Europa slits i stycken av kriget, i USA lovar presidenten att inga amerikanska pojkar ska sändas till striderna.
Iris James, postmästare i den lilla staden Franklin på Cape Cod, levererar nyheter om kärlek och sorg, glädje och förluster till ortsbefolkningen. Hon känner till deras hemligheter, och hon bevarar dem. 
Den föräldralösa Emma Trask gifter sig med den unge läkaren i Franklin, och ser framför sig ett liv där hon aldrig mer behöver vara ensam.
Den till synes orädda radiotjejen Frankie Bard rapporterar från blitzens London. Hennes röst når över Atlanten, och försöker få de motvilliga lyssnarna att uppmärksamma bomberna som faller över London, natt efter natt. 

Vad jag tycker
Jag hade höga förväntningar på boken och hade hade föreställt mig boken som en fin kärleksroman utspelad under andra världskriget. Mina förväntningar infriades inte. Andra världskriget är en intressant tidsperiod och jag tror det är svårt att försöka leva sig in i hur vanliga människor levde då.

Jag tycker att omslaget är väldigt vackert, och i ärlighetens namn kanske det som lockade mig till att läsa boken. Jag är inte särskilt förtjust i språket, det går trögt, sakta och är riktigt tungläst. Början var riktigt seg och slutet likaså, men mitten var riktigt fängslande att läsa. Boken är väldigt sorglig,men förvirrande och jag tycker att kapitlen är på tok för långa.Jag gillar inte Frankie Bard, jag tycker hon är alltför modig och "på" och ibland tycker jag att hon är ganska dum.

Jag vill sååå gärna tycka om boken, men det går bara inte. Jag har en känsla av att boken kanske skulle passa bättre som film.

Boktipset hade inget estimerat betyg på den här boken, men jag ger boken 2.0.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Månadsutvärdering Juni 2013

Lästa böcker i juni:
The fault in our stars av John Green
Den oskyldige av Harlan Coben
Nathalie: en delikat historia av David Foenkinos
Den sista vintern av Åke Edwardson
Boken om Joe av Jonathan Tropper
De dödas bok av Patricia Cornwell
Nick & Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn, David Levithan
Jane Austen-klubben av Karen Joy Fowler
Tid att dö av Anne Cassidy

Lånade böcker: 9
Egna böcker: 0

Manliga författare: 6
Kvinnliga författare: 4

Antal lästa sidor: 2974
Medelbetyg: 3.8/5

Bästa bok: The fault in our stars
Sämsta bok: Den sista vintern

Juni började bra, men jag kände att det blev lite mindre läst mot slutet av månaden. Det kan bero på att jag började sommarjobba och då fick jag ju helt enkelt mindre tid till att läsa. Jag läste två fler böcker i juni och jag har läst fler sidor än förra månaden, så det tycker jag är riktigt bra. Överlag så har jag läst många bra böcker i juni och jag hoppas att det blir ännu fler i juli.

Den bästa boken var helt klart The fault in our stars. Helt fantastisk!

Månadens sämsta behövde jag inte fundera särskilt mycket över. Boken passade inte mig och så var det del i en serie så jag hade dålig koll på karaktärer och tidigare händelser. Om jag ska läsa mer om Winter så bör jag nog börja med den första boken.