Läsplanering april

En ny månad börjar närma sig och det är dags att göra ännu en läsplanering, som vanligt kommer den vara alldeles för ambitiös. Jag överskattar alltid hur mycket jag hinner med/vill läsa.

April kommer vara den sista månaden som jag kommer jobba heltid och från och med maj kommer jag gå ner en del i tid. Jag hoppas att det ska leda till att jag kommer ha mer energi över efter jag har jobbat, och att jag ska kunna ha lite mer fritid och må lite bättre.

Jag har en hel del böcker som jag har tänkt läsa tidigare, men som för följa med till april månad också. Jag hoppas att april ska bli en bra månad och att jag ska hinna läsa en hel del.

En bok som jag gärna vill hinna med att läsa är Björnstad av Fredrik Backman. Jag har bara läst En man som heter Ove av honom tidigare och jag har hört så mycket bra om hans andra böcker så nu är det dags att läsa en till. Jag brukar inte tycka om ishockey, men förhoppningsvis handlar den om mer än bara det.

Jag har också tänkt fortsätta min Jo Nesbø-läsning och försöka ta mig ikapp i Harry Hole-serien. Eftersom jag ligger några böcker efter enligt min planering från början ska jag försöka att läsa både Rödhake och Nemesis i april.

Jag vill också ha lite mer lättsmält läsning och den bok jag har valt ut för det är Ceremonin av Kiera, det verkar på papperet som bra underhållning och jag tror att det är en bok i min smak.

När det kommer till böcker som jag har tänkt läsa tidigare får det bli en lista där jag får försöka pricka av så många som möjligt. Samma sak gäller med recensionsexemplaren som ligger och ger mig lite dåligt samvete.

Flora Banks förlorade minne av Emily Barr
Gatukatten Bob av James Bowen
Flickorna av Emma Cline
Mindfulness för losers av Christoffer Holst
Andras vänner av Liane Moriarty
Finns det en, finns det flera av Mhairi McFarlane

Recensionsexemplar
Den röda adressboken av Sofia Lundberg
Sjusiffrigt av Anna Karolina
Hinsides brinner del 1 & 2 av Karin & Albin Alvtegen
Min mammas hemlighet av Nikola Scott
Grejen med kärlek av Julie James
Ragga som du shoppar av Lin Jansson

Nyfiken på: Springfloden

Handling
1987. Under en kall och likgiltig fullmåne begås ett sadistiskt mord på en strand på Nordkoster. Offret är en ung kvinna. Förövarna är tre personer. En ung pojke blir ofrivilligt vittne till mordet.

Mordutredaren Tom Stilton på Rikskrim arbetar i motvind: offrets identitet kan inte fastställas, inget motiv hittas, gärningsmännen går inte att spåra. Till slut hamnar utredningen på hyllan. Över femton år senare får Stilton, via en annan utredning, en ny infallsvinkel på fallet. Men samtidigt börjar hans psykiska hälsa att vackla och efter en uppslitande skilsmässa tappar han helt fotfästet i tillvaron.

2011. Olivia Rönning får i uppgift att skriva ett elevarbete på Polishögskolan om det olösta strandfallet. Hon vaskar fram så mycket hon kan via gamla källor, det svåraste visar sig dock vara att få tag i den som ledde mordutredningen. Tom Stilton är nämligen som uppslukad av jorden.

Varför jag vill läsa den
Denna gick som tv-serie i Svt för et tag sedan, jag såg den inte och enda andledningen till det det är att jag inte har läst boken. För det första så gillar jag verkligen omslaget och sedan så verkar den riktigt spännande och lättläst. Jag gillar också att läsa om gamla olösta fall och att Olivia får i uppgift att skriva om det i skolan gör mig riktigt nyfiken.

Veckoplanering v.13

Förra veckan gick läsningen otroligt bra och det är så skönt att ha avslutat flera böcker som jag hållit på med länge. I helgen läste jag äntligen ut Den eviga elden och jag längtar efter att få läsa några nya böcker. Jag lyckades också med att följa min läsplanering, vilket var roligt.

Den här påsken jobbar jag, men det blir nog bra det också. Har inga direkta planer för veckan, vilket känns ganska så skönt. Däremot vet jag inte hur mycket jag kommer hinna läsa.

I veckan har jag tänkt läsa ut A Court of Mist and Fury av Sarah J. Maas. Har bara den sista delen kvar nu och det ska bli spännande att se vad som händer.

Igår kväll började jag så smått med Flora Banks förlorade minne av Emily Barr. Jag har  verkligen längtat efter att få läsa en ungdomsbok igen, känns som det var alldeles för länge sedan. Dessutom ska det bli intressant att läsa om en huvudkaraktär som har minnesförlust.

Jag har också tänkt börja med Rädda mig inte av Tahereh Mafi, som är den andra delen i hennes Shatter Me-serie. Jag tyckte riktigt bra om den första delen så jag ser fram emot att läsa denna.

Om jag skulle hinna läsa något mer så har jag stor lust att börja med Mindfulness för losers av Christoffer Holst. Jag gillade verkligen hans Mitt hjärta går på och har höga förhoppningar på denna.

Hennes nya namn

Titel: Hennes nya namn
Originalets titel: Storia del nuovo cognome (2012)
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Serie: Neapelkvartetten #2
Antal sidor: 493
Utgivningsår: 2016
Förlag: Norstedts
Utläst: 18/3

Handling
Del två i Elena Ferrantes romansvit om de båda barndomsvännerna Lila och Elena tar vid där den första delen slutade. Lilas äktenskap med charkuterihandlaren Stefano Carracci visar sig redan på bröllopsnatten katastrofalt och Lila försöker att med alla medel ta sig ur det. När hon av hälsoskäl skickas till ön Ischia för en sommarvistelse övertalar hon Elena att följa med som betald sällskapsdam, men vistelsen får oanade följde för dem båda och inverkar drastiskt på deras framtida liv. Den minutiöst skildrade vänskapen mellan Elena och Lila pendlar mellan sårande nonchalans och djupaste samhörighet. 

Tankar om titel och omslag
Varken titel eller omslag säger mig något speciellt, tycker dock det är snyggt att omslagen är gjorda i samma stil genom hela serien.

Mina tankar om boken
Jag hade stora problem med den första delen, men jag hade hört från många håll att den andra delen skulle vara bättre. Jag sällar mig inte till hyllningskören, men jag tyckte ändå att Hennes nya namn var lite bättre än den första boken.

En fördel var nog också att jag läste den ganska tätt inpå den första och jag hade inte hunnit glömma så mycket. Mitt största problem är fortfarande att det är så  mycket karaktärer och att jag har svårt att hålla dem isär. Det blir så väldigt mycket namn, en del gånger nämns de vid förnamn, andra gången vid efternamn, tredje gången vid ett smeknamn och fjärde gången vid sitt yrke eller släktskap.

Jag har också svårt att första den stora vänskapen mellan Elena och Lila och jag har väldigt svårt att tycka om Lila. Jag tycker mest att hon är manipulativ och elak mot de flesta i sin omgivning. Jag har också svårt för männen i denna bok, de allra flesta är idioter och jag tycker det blir tröttsamt att läsa om Nino, Elena och Lila.

Jag irriterar mig på de allra flesta karaktärerna, speciellt Lila. Elena är ändå den karaktär jag tycker bäst om och som jag tycker är mest intressant att följa. Jag önskar att man hade fått läsa mer om hennes studerande och det sätt som hon tar sig ut i världen.

Hennes nya namn tycker jag är mer lättläst än den första boken, man har lite bättre koll på karaktärerna och man kommer in i handlingen lite mer direkt. Jag tycker fortfarande att tempot är segt och det är bara ibland som boken blir spännande och verkligen intresserar mig. Hela delen som utspelar sig under sommarsemestern tycker jag är för utdragen och mitt intresse falnar när man hela tiden läser om hur Lila behandlas och behandlar andra Sen förstår jag inte varför Ferrante måste avsluta boken med en cliffhanger?!

3 bra saker med boken: studerandet, slutscenen och miljön

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Min fantastiska väninna

Andra som bloggat om boken är Mitt bokintresse, Johannas deckarhörna och Enligt O.

Tv-serie: Mord i paradiset säsong 6

Handling

In the sixth series of the murder mystery series, DI Humphrey Goodman and the rest of the Saint Marie police team continue to combine the thrills of the Caribbean life, with the bizarre as more curious deaths lead the team into action.

The death of a scientist at the site of a live volcano proves a difficult case to crack for Humphrey and his team.

Den sjätte säsongen har 8 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Kris Marshall, Danny John-Jules, Joséphine Jobert och Tobi Bakare.

Jag såg klart säsongen 8 mars.

Mina tankar

Mord i paradiset är en serie som jag tycker om att se med jämna mellanrum. Den största lockelsen är såklart miljön och att kunna drömma sig bort till varmare breddgrader. Förutom mord bjuder serien också på en hel del humor och värme. 

Den sjätte säsongen bjuder på flera överraskningar, som inte heller är tills seriens nackdel. Alla avsnitten brukar följa en mall och förklaringen brukar presenteras på ett liknande sätt också, men den här säsongen bjuder på flera avsnitt där upplösningen går till på ett annat sätt. Detsamma gäller det mordfallen, det känns som att de verkligen har försökt hitta något nytt och samtidigt lyckats behålla det som bra med serien.

Den största överraskningen var för mig att två avsnitt faktiskt utspelar sig på både Saint-Marie och i London. Det var verkligen kul att få se alla karaktärerna i en miljö som de vanligtvis inte brukar vistas i. En del hanterar det bättre än andra...

Säsongen har bara 8 avsnitt och varje avsnitt håller en bra nivå, mordfallen är alltid intressanta och jag har i alla fall svårt för att förutse vem/vilka som är de skyldiga. 

Något oväntat så byter Mord i paradiset ut en av huvudrollsinnehavarna och man får göra bekantskap med en ny engelsman som kommer till Saint-Marie. Övergången skedde på ett lite roligt sätt och det var helt annorlunda mot för förra gången de bytte huvudperson. Det hela kändes mest som en introduktion av den nya utredaren Jack Mooney och det ska bli intressant att se vad som händer nästa säsong. 

Mord i paradiset säsong 4

Mord i paradiset säsong 5

Nyfiken på: Kvinnan i svart

Handling
Arthur Kipps är en ung advokat som har rest norr om London till Eel Marsh House för att gå på mrs Alice Drablows begravning och samtidigt reda ut hennes affärer.

Arthur förväntar sig en rad rutinmässiga formaliteter, men dras i stället in i en virvel av mardrömslika händelser och hemligheter: den gungande stolen i den övergivna barnkammaren, det kusliga ljudet av en hästvagn om natten, ett barns skrik i dimman, och otäckast av allt - och för Kripps också det mest tragiska - Kvinnan i svart.

Varför jag vill läsa den
Förutom ett sjukt snyggt omslag, så lockas jag också av handlingen och att det verkar vara en sån kuslig stämning i  boken. Jag brukar inte läsa skräck/spökhistorier men denna verkar riktigt spännande och obehaglig på ett sätt som lockar mig.

Veckoplanering v.12

Läsningen den här veckan har gått riktigt bra, att jag har varit lediga 4 dagar denna vecka hjälper också till. Den här veckan ser hittills relativt lugn ut och jag är ledig även till helgen, vilket känns lyxigt att få vara ledig flera helger i rad.

I helgen har jag fokuserat på att läsa Hennes nya namn av Elena Ferrante (som jag läste ut igår) då den snart ska vara återlämnad till bibblan. Jag har också fokuserat på att läsa Kackerlackorna av Jo Nesbø och jag hoppas jag ska hinna läsa ut den idag.

Sen hoppas jag att jag ska kunna avsluta Den eviga elden av Ken Follett, nu har jag "bara" drygt 200 sidor kvar av boken vilket inte alls känns som speciellt mycket.

Jag fortsätter också att läsa A Court of Mist and Fury av Sarah J. Maas.

Om jag skulle hinna med att läsa något mer så är det Flora Banks förlorade minne av Emily Barr som står näst på tur. Jag längtar verkligen efter att få läsa något mer lättläst och lättsmält, då jag har läst ganska många tunga böcker på sistone.

Veckoplanering v.11

Den här veckan blir nog förhoppningsvis lite mer lättsam, då jag bara jobbar tre dagar och är långledig till helgen. Hoppas att det ska bli bra väder och att jag ska kunna slappna av.

Den här veckan kommer det bli ganska skralt med inlägg, men jag hoppas jag får mycket läst och sett under veckan så att det blir lite fler inlägg nästa vecka. Jag tänker njuta av att vara ledig och vila lite från bloggen.

Läsningen förra veckan gick hyfsat ändå, måste jag säga. För en gångs skull lyckades jag läsa lite varje dag och det är något som jag är riktigt glad över. Jag håller på med samma böcker som tidigare, men har tagit mig en bra bit framåt i dem.

A Court of Mist and Fury av Sarah J. Maas läser jag tillsammans med Camilla och den fortsätter vi läsa till veckan. Tycker den är riktigt spännande så här långt.

Jag håller också på med Den eviga elden av Ken Follett. Har äntligen passerat halva boken och nu börjar den ta ordentlig fart. Jag är fascinerad av författaren och hur väl han lyckas beskriva historien genom sina karaktärers perspektiv. Jag har mindre än 400 sidor kvar nu och jag hoppas att jag kanske ska kunna läsa ut den i veckan.

En annan bok som jag måste läsa är Hennes nya namn av Elena Ferrante, som är den andra delen i hennes Neapelkvartett. Jag blev väl inte så vidare imponerad av den första delen, men ha hört från många håll att den andra delen är bättre så jag håller tummarna.

Jag måste också påbörja Kackerlackorna av Jo Nesbø som snart ska vara återlämnad till biblioteket.

Tv-serie: New Girl säsong 3

Handling
Jess - a bubbly offbeat teacher who is known to burst into spontaneous song - catches her boyfriend with another woman, and needs a new place to live. She moves into a loft with three single guys she's never met before. Nick is a jaded law-school dropout, who usually just wants to be left alone. Schmidt is a flashy businessman, who believes he is a gift to women. Winston is a former athlete who doesn't know what to do, but really needs to win whatever it is. Can this dysfunctional group handle the "adorkable" new girl?

Nick and Jess run off to Mexico to give their relationship a chance to grow without the everyday problems of Schmidt and Winston. Meanwhile, Winston finds out he is color blind, and Schmidt makes a commitment to both Cece and Elizabeth.

Den tredje säsongen har 23 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Zooey Deschanel, Jake Johnson och Max Greenfield.

Jag såg klart säsongen 27 februari.

Mina tankar
Jag har verkligen tyckt om de föregående säsongerna av denna serie, den är lättsam och rolig och perfekt när man vill koppla av en stund. Denna typ av underhållning är precis vad jag behöver just nu.

Den här säsongen upplevde jag som betydligt mer stabil än den andra säsongen, det är inte något avsnitt som känns tråkigt och den håller en jämn kvalitet. Dessutom förekommer det inte lila många pinsamma serier, vilket för mig är ett plus. New Girl bjuder på många skratt och jag kopplar verkligen av när jag ser den.

Säsongen börjar med att Nick och Jess rymmer iväg för att ge sin relation en chans att utvecklas utan att de andra vännerna lägger sig i. Det är roligt att se dem tillsammans, även fast de verkar vara väldigt olika som personer. Säsongen handlar väldigt mycket om deras relation, vilket gör att en del av de andra karaktärerna hamnar i bakgrunden vilket jag tycker är lite synd.

Winston hör till en av mina favoriter och jag kan tycka det är synd att han tillsammans med Cece hamnar i bakgrunden denna säsong. Jag hoppas att de får mer utrymme nästa säsong.

Säsongens sista avsnitt var en av de bästa under hela säsongen, i det avsnittet fick alla karaktärerna ta plats och det var verkligen ett roligt avsnitt. Jag hade förväntat mig att det skulle sluta med en cliffhanger, men till min förvåning så gjorde den det inte. Hursomhelst ser jag fram emot att se nästa säsong.

New Girl säsong 1
New Girl säsong 2

 

Film: Beck - Lockpojken

Handling
En dag råkar en person, som jobbar på förbränningsanläggningen i Stockholm, till sin fasa hitta en kropp på väg in i ugnen bland soporna. Martin Beck får ta hand om det svåra fallet. Han utgår från att ett mycket brutalt mord har begåtts, men han vet inte när, var, eller hur. Hans enda spår är en kodad adress på Internet, från en man som kommer att mörda igen.

Filmen är 94 minuter lång och regisserad av Pelle Seth. I huvudrollerna ses bland annat Peter Haber, Mikael Persbrandt och Stina Rautelin. Filmen hade svensk premiär 25 april 1998.

Jag såg filmen 20 februari.

Mina tankar
Jag har faktiskt aldrig sett Beck-filmerna förrän nu, jag har bara sett små delar av dem så nu bestämde jag mig för att ge den en chans.

Det märks att de första filmerna börjar ha en del år på nacken, speciellt när det kommer till datorerna och liknande. Själva fallet är intressant, även fast jag kanske tycker det hela går lite för fort fram. Det var dock oväntat, och lite kul, att få se Per Morberg i en skådespelarroll.

Det som gör att jag ändå uppskattar filmen är framförallt humorn, speciellt Gunvald. Om man skulle stöta på en sån person i verkligheten skulle det ju vara en mardröm men i filmens värld går det bra. Han sätter färg på filmen.

En fördel är att filmen inte är speciellt lång, kring 1,5 timme, vilket gör att intresset ändå hålls uppe hela tiden. Temat som filmen tar upp är ganska obehagligt, men jag gillar hur de får mördaren att erkänna.

Jag måste ändå säga att jag är lite besviken på filmen, men jag inte riktigt säga vad det är som gör att jag känner så. Jag ska oavsett se några filmer till så får vi se vad jag tycker.