Recensioner: Sagan om Isfolket bok 25-26

Titel: Ängel med dolda horn
Originalets titel: Engel med svarte vinger (1985)
Författare: Margit Sandemo
Serie: Sagan om Isfolket #25
Antal sidor: 254
Utgivningsår: 2010
Förlag: Schibsted förlag
Utläst: 1/1

Första meningen: "Tula Backe var ett sådant där praktbarn, som alla föräldrar önskar sig".









Handling
Redan som barn upptäckte Tula Backe att hon inte var som andra. Att hon inte använde sina medfödda talanger enbart i de godas tjänst, visade att hon var en av Isfolkets drabbade. Men en ond makt som var oändligt mycket starkare än hon, smidde sina djävulska planer. Det var Tengel den onde, som hade utsett Tula till den som skulle väcka upp honom ut hans långa dvala...

Mina åsikter
Det här var också en bra bok i serien. Jag gillade Tula som karaktär, hon var både ond och god. Jag gillade hennes förhållande med Tomas och hur hon verkligen brinner för att hjälpa de hon tycker om. Dock tycker jag att det på slutet gick lite väl fort.

Betyg 3/5

_________________________________________________________________________________
Titel: Huset i Eldafjord
Originalets titel:  Huset i Eldafjord (1986)
Författare: Margit Sandemo
Serie: Sagan om Isfolket #26
Antal sidor: 256
Utgivningsår: 2009
Förlag: Schibsted förlag
Utläst: 4/1

Första meningen: "Högt uppe på en bergskam satt han hopkurad som en rovfågel och såg ned mot bygden som klamrade sig fast innerst i fjorden under de höga fjällen".








Handling
Redan som barn hörde Eskil Lind talas om den otroliga skatten som skulle vara gömd där. Efter det, drömde han alltid om skatten, och när han blev vuxen, gav han sig iväg för att leda rätt på den. Men i Eldafjord fann han girighet, ondska och en mycket olycklig kvinna med en dödssjuk son. Dessutom, alla som hade letat efter skatten, hade gått en ond och bråd död till mötes...

Mina åsikter
Återigen en ganska bra bok, som var väldigt spännande. Dock tycker jag att böckerna brukar vara lite tröga att ta sig in i, men när man väl gjort det så går det väldigt fort att läsa. Jag tycker att Sandemo skildrar de norska fjällmiljöerna på ett väldigt bra sätt och man kan nästan se det framför sig. Den här boken var också lite läskig, men jag tycker att det mot slutet blev lite för mycket övernaturligt som inte riktigt förklarades på ett bra sätt.

Betyg: 3/5

Andra recensioner
Sagan om Isfolket bok 23-24