Hank har ett toppenjobb som läkare, han är förlovad med drömkvinnan samt populär bland kollegor. En dag dör sjukhusets styrelseordförande på Hanks operationsbord och han får sparken, samt blir bannlyst från stan. På semester i Hamptons upptäcker Hank att fler än en person behöver honom som läkare. De flesta av hans nya klienter vill hålla sina åkommor hemliga, då de tillhör den riktiga gräddan i USA.
Den första säsongen hade 12 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Mark Feuerstein, Paul Costanzo, Jill Flint och Reshma Shetty.
Jag såg klart säsongen 6 februari.
Mina tankar
Jag har sett några avsnitt här och där av serien när den gick på tv. Det som fick mig intresserad av Royal Pains från början var nog det att det är en form av läkarserie, men den är betydligt mer lättsam och humoristisk än många andra liknande serier. Vet dock inte riktigt vad jag tycker om den första säsongen, den sticker inte ut på något sätt och jag har sett många andra riktigt bra serier nu också. Men jag kan garantera att om jag hade sett serien några år tidigare, så hade jag nog tyckt den var en av mina favoriter.
Den första säsongen har bara 12 avsnitt, det känns inte riktigt som att det är tillräckligt många för att man ska få en tydlig bild av karaktärerna och deras relationer till varandra. Speciellt den mellan bröderna Hank och Evan och deras komplicerade relation till sin far. Under säsongens gång så får Hank också ett kärleksintresse i form av Jill, som jobbar på Hamptons lokala sjukhus och det tycker jag kändes rätt onödigt, jag hade klarat mig lika bra utan det och triangeldramat som följer.
Det som jag däremot uppskattar med serien är interaktionerna mellan Hank, Evan och Divya. De är riktigt roliga och det blir tydligt att de har olika mål med verksamheten. Att Hank börjar jobbar som doktor för de rika är en intressant utveckling, även om jag kanske inte köper alla åkommor och sjukdomar och en del fall känns lite osannolika. Köper inte heller hur Hank hanterar medicinska kriser och använder helt vardagliga föremål för att stabilisera patienterna. Trots det så är det underhållande. Serien driver flera gånger med de rika och sättet som de uppträder på, bland annat en rik kvinna som ska anordna en bat mitzvah för sin hund.
Vissa gånger tycker jag att Royal Pains blir väldigt stereotypisk, bland annat när det gäller hur Divya framställs som en rik indisk sjukvårdsutbildad kvinna som ska bli bortgift. Jag vet inte om det görs medvetet eller inte. Om de använder sig av det för att belysa det ämnet och kan jag ha förståelse för det.
Royal Pains är en lättsam serie där man inte behöver anstränga sig för att hänga med i svängarna, jag gillar också den miljö som den utspelar sig i. Den första säsongen hade en intressant avslutning så det ska bli spännande att se den andra säsongen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar