En smakebit på söndag: Palatsmordet

Nu är det söndag och dags för en smakebit på söndag hos Flukten fra virkeligheten. Utmaningen är att man ska dela med sig av vad det är man läser för tillfället. Om du vill läsa fler smakebitar klickar du HÄR.

Just nu läser jag Palatsmordet av Jan Mårtenson och jag har hunnit läsa lite drygt hundra sidor och hittills har den varit bra, den är lite smårolig och det finns inte mycket blod och våld i den. Jag gillar hur han skildrar alla kulinariska upplevelser och att det (åtminstone i den här boken) finns ett recept i slutet.

När gräddan av landets konsthistoriker under ett symposium kring familjen Tessin vädrar sina synpunkter är stämningen allt annat än hjärtlig, det får snart antikhandlare Johan Kristian Homan erfara. Och i potten ligger en ledig professur i 1600-talets arkitektur. Homan har som vanligt ögon och öron öppna under middagen som följer i Tessinska palatsets pampiga salar. Men när han dagen därpå får höra att en av deltagarna blivit strypt i palatsträdgården under natten är han orubbligt bestämd. Den här gången ska han absolut inte bli indragen i någon mordhistoria. Det förklarade han för vännen, tillika chefen för Riksmordkommissionen, Calle Asplund. Och det lovade han även dyrt och heligt sin särbo Francine. Men det var ju innan han fick det där intressanta telefonsamtalet.


Smakebiten kommer från sidan 53.

Jag äter inte kött särskilt ofta, det blir mest lax och annan fisk, men nån gång är det gott. Även om det naturligtvis är förkastligt enligt domedagsprofeterna För varje biff jag åt bidrog till växthuseffekterna och den globala uppvärmningen. Kor släppte ut oanade mängder metangas och transporterna släppte ut koldioxid.