Originalets titel: -
Författare: Jan Mårtenson
Översättare: -
Antal sidor: 327
Utgivningsår: 2009
Förlag: Wahlström och Widstrand
Läst: 17/4-23/4
Första meningen: "Mulet, kulet, illa vulet, i de dödas vilorum."
När gräddan av landets konsthistoriker under ett symposium kring familjen Tessin vädrar sina synpunkter är stämningen allt annat än hjärtlig, det får snart antikhandlare Johan Kristian Homan erfara. Och i potten ligger en ledig professur i 1600-talets arkitektur.
Homan har som vanligt ögon och öron öppna under middagen som följer i Tessinska palatsets pampiga salar. Men när han dagen därpå får höra att en av deltagarna blivit strypt i palatsträdgården under natten är han orubbligt bestämd. Den här gången ska han absolut inte bli indragen i någon mordhistoria. Det förklarade han för vännen, tillika chefen för Riksmordkommissionen, Calle Asplund. Och det lovade han även dyrt och heligt sin särbo Francine. Men det var ju innan han fick det där intressanta telefonsamtalet.
Ärligt talat så hade jag nästan inga förväntningar alls på den här boken, men den överraskade mig. Den är väldigt lätt och mysig att läsa och det är trevligt att det inte bara är en massa blod och våld. Jag gillar ju historia och jag blir riktigt glad över att den är fullspäckad med historia.
Jag är också löjligt glad över att katten Cléo finns med i boken.. Tycker det är roligt eftersom jag själv också har en stilig liten kattgubbe. Boken innehåller också mycket mat och jag tycker det är lite småroligt att det i slutet av boken finns recept på avokadosoppa från Kumla.
Ändå så är det några saker jag har svårt för. Det är bland annat att det figurerar väldigt många personer i den här boken och jag har svårt att skilja dem åt. Jag har också svårt att tro på att en "vanlig" antikhandlare blir indragen i så många mord och alltid lyckas komma på lösningen.
Allt som allt är den här boken en smårolig deckare som passar om man vill ha lite lätt läsning.
Boktipsets estimerade betyg var 2.0 men jag ger boken 4.0.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar