Originalets titel: The Night Circus (2011)
Författare: Erin Morgenstern
Översättare: Jan Risheden
Serie: -
Antal sidor: 421
Utgivningsår: 2012
Förlag: Pocketförlaget
Utläst: 13/5
Handling
Cirkusen anländer utan förvarning. Den föregås inte av några reklamutrop, inga flygblad på lyktstolpar och anslagstavlor. Plötsligt är den bara där, på en plats där den inte fanns i går. Cirkusen öppnar vid mörkrets inbrott och stänger i gryningen.
Välkommen till Le Cirque des Rêves en cirkus olik alla andra. Inne i de svart- och vitrandiga tälten, i en färglös värld som hör nattens mörkaste timmar till, döljer sig helt unika upplevelser och fantastiska fenomen.
Men bakom rökridåerna och speglarna pågår en tävling - en kraftmätning mellan två unga magiker, Celia och Marco, som sedan barndomen tränats i att använda sina illusionskrafter för att överträffa varandra. Vad spelarna inte vet är att detta spel är en duell intill döden och att cirkusen är skådeplatsen för ett slag som utkämpas mellan fantasins och viljans krafter. Oförtröttligt utövar de unga magikerna sin magi med skäl som deras hemlighetsfulla läromästare, Hector och Alexander, är förtegna om.
Tankar om titel och omslag
Jag gillar verkligen omslaget till boken, färgerna passar perfekt till innehållet. Titeln har ju ändå något fascinerande över sig och fångar mitt intresse.
Mina tankar om boken
Detta är en bok som jag har varit sugen på att läsa hur länge som helst! Inte minst för att jag mest har hört så väldigt bra saker om den. För några år sedan läste jag Stephanie Garbers Caraval och när jag insåg att många jämförde dessa böcker med varandra så blev inte lusten mindre.
Det tog förhållandevis lång tid för mig att komma in i boken. Jag läste den, man jag var inte så intresserad av den men sen så läste jag över halva boken på två dagar när jag väl fastnade i den. Jag tror att det till viss del beror på att jag nog hade förväntat mig att det skulle vara en annan typ av historia.
En annan del som gjorde att det tog tid för mig var nog att jag hade svårt att fastna och känna för karaktärerna. De var intressanta och en hel del av dem hade något av ett magiskt skimmer över sig men jag hade svårt att bry mig om dem.
Den egentligen största och mest intressanta karaktären är ju egentligen själva cirkusen och det är nog den miljön som jag också fastnar allra mest för. Det var dock spännande att följa "spelet" mellan Marco och Celia och hur detta genomfördes genom cirkusen. Cirkusen känns verkligen magisk, med alla olika fantasifulla tält, dofter och människor som bor på den.
Nattens cirkus är egentligen en ganska stillsam fantasyroman. Det är inte några stora omvälvande saker som sker men det finns ändå något magiskt över det hela. Det dröjde egentlige ändå fram till bokens slut innan jag förstod själva spelet och då verkar hela spelet och dess skapare och tävlande ganska tragiskt.
Morgenstern beskriver miljöerna på ett otroligt levande sätt, det är så enkelt att se det hela framför sig och det är nog också det som gör att jag fastnar för boken.
Jag förstår absolut att folk jämför Nattens cirkus med Caraval, det finns en liknande känsla i både böckerna av fantasi och magi. Personligen tycker jag dock att Caraval har ännu mer fantasi där skillnaden mellan verklighet och fantasi suddas ut och där jag också bryr mig mer om karaktärerna.
Nattens cirkus är definitivt läsvärd och om man gillar magiska berättelser är detta en bok som passar perfekt.
3 bra saker med boken: cirkusen, levande miljöer och magisk
Betyg: 4/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar