En nästan sann historia

Titel: En nästan sann historia
Originalets titel: -
Författare: Mattias Edvardsson
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 373
Utgivningsår: 2016
Förlag: Forum
Utläst: 28/5

Handling
I mitten av 1990-talet påbörjar Zackarias Levin en skrivarutbildning på Lunds universitet. Där lär han känna tre personer som kommer att påverka hans liv på oväntade sätt. De är alla på flykt från någonting och delar samma dröm om att få skriva. Men i takt med att de kommer närmare sin lärare, den framstående poeten Li Karpe, och dessutom lär känna den legendariska författarikonen Leo Stark, förändras för alltid deras bild av skrivandet - och kanske av hela livet.

Tolv år senare får Zackarias sparken från sitt mediejobb, flickvännen dumpar honom och han tvingas flytta tillbaka till sin mamma i Skåne. För att försörja sig bestämmer han sig för att skriva en bästsäljare om den där omvälvande tiden då Sveriges stora författarstjärna försvann spårlöst och en av Zackarias närmaste vänner dömdes för mord.

Men minnet är inte alltid pålitligt. Och vad är egentligen viktigast: att förhålla sig precist till sanningen eller att berätta en bra historia?

Mina tankar
Denna fick rätt så goda omdömen i bokbloggarvärlden när den gavs ut och jag blev genast nyfiken på att läsa den. Jag är glad att jag äntligen tog chansen att läsa den nu, för det var verkligen en bra och intressant bok.

Det första som fångade mig med boken var språket och karaktärerna, karaktärerna kändes verkligen levande och det var lätt att se dem alla framför sig. Språket var lättsamt, men ändå väldigt uttrycksfullt. Sättet som En nästan sann historia är skriven på bidrar också till att öka spänningsmomentet och att man får en bok i en bok, där man för följa Zackarias arbete med sin egen roman och hur han självs såg på händelserna som ledde fram till den ödesdigra händelsen.

Som sagt var karaktärerna spännande och intressanta, men på ett sätt tycker jag det är svårt att komma karaktärerna riktigt nära, då vi får lära känna karaktärerna ur Zackarias ögon. Jag upplever honom också som en opålitlig berättare, ett grepp som jag är riktigt förtjust i, och mot slutet är jag inte riktigt säker vad som egentligen hände och vem som egentligen är den skyldige. Jag brukar ofta gilla öppna slut, och här tycker jag det funkar väldigt bra.

Att En nästan sann historia har influenser av verkliga händelser och personer är tydligt och det är intressant att grunna på vilka dessa kan vara. Den är dessutom väldigt svår att sätta i en genre, då den har influenser av många olika, jag skulle helst vilja kalla det för en roman om ett brott. Som sagt är En nästan sann historia en riktigt spännande och tankeväckande roman och jag är nyfiken på att läsa mer av Edvardsson.

3 bra saker med boken: språket, spänningen och berättartekniken

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.