4 juli 2015

Svarthuset

Titel: Svarthuset
Originalets titel: The Blackhouse (2013)
Författare: Peter May
Översättare: Charlotte Hjukström
Serie: Isle of Lewis-trilogin #1
Antal sidor: 362
Utgivningsår: 2015
Förlag: Pocketförlaget
Utläst: 26/6

Första meningen: "De är bara barn".

Handling
På Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna, har människorna sedan urminnes tider fört en ojämn kamp mot elementens raseri; den outtröttliga vinden, det piskande regnet, havets skummande vrede. Det är en hård värld där tron på en allsmäktig Gud kommit att bli den enda ledstången genom tillvarons många prövningar.

När ön skakas av ett brutalt mord skickas kriminalkommissare Fin Macleod till platsen för att undersöka om brottet möjligen kan ha koppling till ett liknande mordfall i Edinburgh. För Fin, som själv är född och uppvuxen på ön, innebär utredningen en resa tillbaka till ett för flutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar och med Marsaili MacDonald, hans första stora kärlek. Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta, och att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp en andra gång.


Mina tankar
Jag hade väldigt höga förväntningar på Svarthuset och det beror nog på att väldigt många har läst den och tyckt att den har varit väldigt bra. Därför var jag nog lite rädd för att den inte skulle motsvara mina förväntningar när jag började läsa den.

Språket i boken tycker jag är väldigt effektfullt och May är väldigt duktig på att fånga stämningen i boken. Jag tycker också det är intressant att man får följa både den pågående utredningen och Fins barndom på ön. Den karga miljön och vädret återkommer väldigt ofta i boken och det tycker jag bidrar till stämningen.

Fin är nog den karaktär som jag upplever att man får lära känna bäst, och det är väl inte så konstigt egentligen. Jag tycker att May tecknar Fins känslor av att komma tillbaka till ön väldigt bra och verklighetstroget.

Själva mordutredningen tyckte jag fick förhållandevis lite utrymme i boken och jag tyckte faktiskt att det inte var jättesvårt att räkna ut vem som var mördaren. Däremot hade jag inte förväntat mig det som uppdagades när de var på på An Sgeir.

På tal om An Sgeir tyckte jag det var väldigt roligt att May vävde in gamla gaeliska ord i texten, det bidrog verkligen till att skapa en känsla av att man verkligen var på ön.

Boken är riktigt spännande och jag tyckte om de paralella handlingarna. Svarthuset gav definitivt mersmak och levde upp till mina förväntningar.

Svarthuset är den första delen i en trilogi och jag ser fram emot att läsa mer om Fin och lära känna honom ännu bättre.

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Kaosutmaningen: Läs en bok vars omslag är till största del grått (16).
Peter May ingår också i min Boktolva.

HÄR kan ni läsa en smakbit ur boken.   

10 kommentarer:

  1. Andra boken i serien, Lewismannen är ännu bättre :) rekommenderar dig att läsa den :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har tänkt läsa vidare i serien! :) När jag får lite tid över ska jag läsa Lewismannen :)

      Radera
  2. Har läst både Svarthuset och Lewismannen och wow vilka bra böcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svarthuset håller jag verkligen med dig om! Ska försöka läsa Lewismannen snart :)

      Radera
  3. Jag säger som Zelly andra boken är bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu blir jag ju jättesugen på att läsa den delen också :)

      Radera
  4. Låter som en bok i min smak, den får ingå i höstens läsning. :)

    SvaraRadera
  5. Jag gillade oxå den och ser fram emot att läsa nästa bok i serien!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ser också fram emot att läsa den andra delen! Har lånat den på biblioteket, men jag är inte säker på att jag hinner läsa den.

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...