Melanie is a very special girl. Dr. Caldwell calls her "our little genius."
Every morning, Melanie waits in her cell to be collected for class. When they come for her, Sergeant Parks keeps his gun pointing at her while two of his people strap her into the wheelchair. She thinks they don't like her. She jokes that she won't bite, but they don't laugh.
Melanie loves school. She loves learning about spelling and sums and the world outside the classroom and the children's cells. She tells her favorite teacher all the things she'll do when she grows up. Melanie doesn't know why this makes Miss Justineau look sad.
Varför jag vill läsa den
Jag tror jag hörde talas om boken första gången i En smakebit på søndag och blev nyfiken på den redan då, men sen glömde jag som bort den. Sen såg jag också en hel del booktubers som recenserade den. Och allra sist så dök filmen upp också och man kan ju inte se en film utan att ha läst boken först. Den översattes ju också till svenska och jag har sett många bokbloggare som har tyckt att den har varit bra, så jag känner att jag också vill läsa den och bilda mig min egen uppfattning.
Sci-fi är en genre som jag inte har läst så många böcker inom, men jag har alltid haft en känsla av att om jag började läsa sådana böcker så skulle de falla mig i smaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar