Forensic anthropologist Temperance "Bones" Brennan and her team work with the FBI to solve murders by identifying victims from their remains in a procedural series inspired by real-life forensic anthropologist and novelist Kathy Reichs.In the Season 12 premiere, the team searches for Brennan, who was kidnapped by former intern Zack Addy.
Den sista säsongen hade 12 avsnitt och i huvudrollerna ses Emily Deschanel, David Boreanaz, T.J. Thyne, Michaela Conlin, Tamara Taylor och John Boyd.
Jag såg klart säsongen 29 mars.
Mina tankar
Bones är nog en av mina all-time-favoriter när det kommer till tv-serier och var en av de första som jag blev alldeles besatt av. Jag tyckte det kändes otroligt roligt att serien fick en allra sista säsong för att knyta ihop alla trådar och verkligen få all in på att skapa en bra sista säsong. Det lyckades de med bravur!
För det första så märks det verkligen att de har försökt att skapa många referenser till äldre avsnitt av serien och i varje avsnitt dyker det upp en återkommande karaktär, bland annat Zack, Sully och såklart Brennans pappa Max. Att Zack skulle komma tillbaka var ju en del av cliffhangern i den 11:e säsongen, men sättet som de gjorde det på var fantastiskt. Han var aldrig en av mina favoritkaraktär och sjönk väldigt mycket när man fick veta vad han gjort, men han fick upprättelse till slut.
Den sista säsongen är en berg-och-dalbana och man pendlar verkligen mellan både glädje, sorg och skratt. Under säsongen får man också ett sista undercover-avsnitt med Bones och Booth, men också väldigt intensiva avsnitt där alla liv står på spel.
Tycker det var riktigt kul att Emily Deschanel äntligen fick en chans att regissera ett avsnitt, tycker det är så kul när skådespelarna får chansen att göra det själv och att det var säsongspremiären gjorde det hela mer spännande. Boreanaz fick istället möjligheten att regissera det sista avsnittet och att han är en duktig regissör är det ingen tvekan om.
Hogdins storyline under den förra säsongen var otroligt gripande och Thyne fick verkligen briljera i sin roll. Under den här säsongen fortsätter den att utvecklas och jag är tacksam för att det inte slutade med ett mirakel och att han helt plötsligt kunde gå. Det var en realistisk avslutning, och jag uppskattade att man fick se hans återhämtning från olyckan och att man kan ha ett handikapp och ändå ha ett gott liv.
Alla de 12 sista avsnitten är bra, men det är också något vemodigt över det hela. Det känns att det är sista gången och med alla referenser till tidigare avsnitt gjorde inte saken lättare.
De två sista avsnitten av serien kan nog höra till mina absoluta favoriter, det näst sista avsnittet The Day in the Life, har ett unikt berättarperspektiv och slutar med en gigantisk cliffhanger medan det sista avsnittet The End in the End knyter ihop avsnitten och lämnade mig väldigt nöjd med avslutningen. Sista avsnitt måste vara otroligt svåra att göra, för det är svårt att göra alla nöjda och samtidigt ska det gärna vara en stor avslutning. Det var ett fint avsked och en fin homage till alla fans som troget följt Bones under alla år. De sista scenerna får mig att bli tårögd, men samtidigt hoppfull om framtiden och att Bones någon gång kan återkomma i någon form.
Det finns så mycket mer jag skulle vilja och kunna säga om Bones och vad den serien betytt för mig, men jag har inte riktigt ord för det än. Men att serien lämnar ett stort tomrum hos mig är självklart.
Bones säsong 10
Bones säsong 11
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar