Kriget har inget kvinnligt ansikte

Titel: Kriget har inget kvinnligt ansikte
Originalets titel: У войны не женское лицо (1985)
Författare: Svetlana Aleksijevitj
Översättare: Kajsa Öberg Lindsten
Serie: Utopins röster #1
Antal sidor: 447
Utgivningsår: 2012
Förlag: Ersatz
Utläst: 27/5

Handling
De var piloter, stridsvagnsförare, spanare och prickskyttar kvinnorna som stred i Röda armén, sida vid sida med männen. De var också sjukvårdarna som bar de sårade ut ur stridszonen. Men till skillnad från männen betraktades de efter kriget inte som hjältar, utan bemöttes med misstänksamhet och inte sällan med förakt. Så de teg. Tills journalisten och författaren Svetlana Aleksijevitj fyrtio år senare började söka upp dem på fabrikerna och i hemmen och bad dem berätta sin historia.

Den flerfaldigt prisbelönta boken bygger på hundratals djup­intervjuer och ingår i författarens stora livsverk "Utopins ­röster", ett unikt försök att beskriva den sovjetiska erfarenheten utifrån den lilla människans perspektiv. 

Tankar om titel och omslag
En titel som man kommer att komma ihåg. Gillar omslaget och författarnamnet på sidan.

Mina tankar om boken
Från början var det här inte någon bok som jag hade tänkt läsa, men när den skulle läsas i en grupp på Facebook så bestämde jag mig ändå för att försöka läsa den. Att den hade fått nobelpriset avskräckte mig lite i början, då jag trodde att språket skulle vara svårt men till min lättnad så var det lätt.

Trots att Kriget har inget kvinnligt  ansikte är en relativt lättläst bok, så är det bitvis en tung och jobbig bok att läsa på grund av ämnet. Jag ska villigt erkänna att jag inte hade en aning om i hur stor utsträckning kvinnor deltog i 2:a världskriget. Att de tog över männens jobb visste jag, men inte att de gick ut aktivt i kriget.

Under läsningen gång hinner man med mycket känslor. Jag hinner bli imponerad över kvinnorna som så villigt kastar sig in i kriget, blir berörd av deras vittnesmål och förskräckt över hur de behandlas efter kriget då det inte sågs med blida ögon.

Detta är ingen sträckläsningsbok, man ska låta den ta tid att läsas. Under bokens gång får man möta många kvinnor och deras minnen av kriget. Jag har aldrig läst om kriget på detta sätt, hur boken är uppbyggd känns unikt och det bidrar ännu mer till att skapa en oförglömlig bok.

Jag känner att jag inte riktigt har ord för att uttrycka hur bra och viktig denna bok är. Det är en bok som jag skulle önska att alla läste.

3 bra saker med boken: vittnesmålen, lättläst, det kvinnliga perspektivet

Betyg: 5/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Andra som bloggat om boken är t.e.x. C.R.M. Nilsson, Fiktiviteter och Breakfast Book Club.