Hollywood 1927. George Valentin är stumfilmens superstjärna, vars popularitet inte vet några gränser. Peppy Miller är en ung skådespelerska, som försöker få sitt genombrott i den glamourösa, men stumma, filmvärlden. Med lite tur och mycket skicklighet lyckas Peppy få en roll i Georges kommande film och tycke uppstår dem emellan. När ljudfilmen gör sitt intåg i Hollywood skiljs deras vägar dock åt och plötsligt är rollerna ombytta. Peppy är den stora stjärnan och George glöms bort. Ödet vill dock att deras vägar korsas igen.
Filmen är 100 minuter lång och regisserad av Michel Hazanavicius. I huvudrollerna ses bland annat Jean Dujardin och Bérénice Bejo. Filmen hade svensk premiär 9 mars 2012.
The Artist har vunnit fem Oscar, bland annat för bästa film.
Jag såg filmen 29 september
Mina tankar
The Artist är en film som jag har varit sugen på att se ganska länge. Det var kanske inte handlingen i sig som tilltalade mig, det var mer formatet som gjorde det. Det är alltså en stumfilm, något som idag är mycket ovanligt med var dominerande under 20-talet för att senare ersättas med ljudfilmer.
Det är något väldigt vackert och vemodigt över filmen. Det är en fantastisk musik till som verkligen förhöjer upplevelsen. Jag gillar de svartvita scenerna och hur man för följa George Valentin från hans framgångsdagar till hans nedfall.
Det finns en scen närmare slutet som jag kändes ordentligt, som involverar Valentins hund. Den scenen är så vacker, sorglig och man känner huvudpersonens smärta.
Jag vill inte avslöja alltför mycket om filmen, men kan säga att den är väldigt fint gjord och man får en känsla av att är en film som hör hemma under slutet av 20-talet. Miljöerna känns klassiska. Slutscenen är också ett talande exempel på vilken förändring filmindustrin var i under den perioden.
Min stora favorit i hela filmen är hunden, så himla söt och klok hund och han stjäl varje scen han är med i.
Detta är av någon underlig anledning beskrivet som en romantisk komedi, jag kan inte alls hålla med i det. Det är ett drama, förvisso med en del komiska inslag, men framförallt är det en kärleksförklaring till filmkonsten.
Jag kanske inte riktigt förstår alla utmärkelser filmen har fått, men att The Artist är en fin film är det ingen tvekan om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar