Min bokresa #32 - Dystopier

Camilla på Mitt bokintresse har en inläggsserie som heter min bokresa och som varje vecka har ett nytt tema. Den här veckan är temat dystopier.

Emellanåt gillar jag att läsa dystopier, men det blir ganska långt mellan gångerna. En period för ett tag sedan dominerade dystopiböckerna bland ungdomsböckerna och jag tror jag blev lite mätt på det då.

Jag har inte läst så många dystopier, och en del av de allra populäraste har jag inte ens läst. Däremot läste jag Divergent av Veronica Roth och jag gillade den serien, men jag tyckte allra bäst om första boken. Sedan var det också en av de första serierna som jag läste helt på engelska, så det är också ett speciellt minne.

Jag påbörjade också Legend-trilogin av Marie Lu. Gillade den första boken, men har ännu inte kommit mig för att läsa fortsättningen.

Lite snabbt har jag gått igenom mina recensioner här på bloggen och hittade några serier som jag läst som har dystopiska teman, men ofta har de inslag av science fiction också. Här hittade jag bland annat Shatter me-serien av Tahereh Mafi, The Luncar Chronicles av Marissa Meyer och Sveket av Ursula Poznanski. Dessutom hittade jag en svensk bok som jag tyckte mycket om, Fjärilarnas stad av Ingrid Remvall.

Jag har inte läst många svenska dystopier alls, men en som känns väldigt aktuell och som jag tyckte väldigt bra om var De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. I början tyckte jag den var lite förvirrande,  men när man började förstå hur det hela hängde ihop blev den så bra och intressant.

Klimatdystopier verkar det ju kommer mer och mer av. En som jag blev väldigt förvånad av hur bra den var är Binas historia av Maja Lunde. Jag hade fått för mig att det var en tråkig bok, men det stämde ju inte alls. Den känns ju också väldigt aktuell.

En av de klassiska böckerna jag läst är 1984, och den var ändå ganska bra men jag tyckte den var hemskt seg att läsa. Själva temat var ju intressant och det fanns verkligen inte mycket ljusglimtar, men jag ser kanske inte den där storheten.

Som ni förstå har jag en hel del dystopier kvar att upptäcka. En som jag är väldigt nyfiken på att läsa är Kallocain av Karin Boye och så borde jag ju ta och läsa Hungerspelen också.

Warcross

Titel: Warcross
Originalets titel: Warcross (2017) 
Författare: Marie Lu
Översättare: Katarina Falk
Serie: Warcross #1
Antal sidor: 333
Utgivningsår: 2018
Förlag: Modernista
Utläst: 1/2

Handling
Warcross är inte bara ett dataspel - det är ett sätt att leva. Åtminstone för de miljontals människor runtom världen som loggar in på spelet varenda dag.

I ett desperat försök att få ihop lite pengar bestämmer sig den tonåriga hackertjejen Emika Chen sig för att försöka hacka sig in i spelet mitt under öppningsspelet på det internationella Warcross-mästerskapet - ett drag som leder till att spelets skapare, den tillbakadragne miljonären Hideo Tanaka, vill anlita henne som insiderspion för att hitta en säkerhetsläcka.

Emika tackar ja till erbjudandet och befinner sig snart i en drömtillvaro i Tokyo - ända tills hon gör en farlig upptäckt som hotar att slå sönder hela Warcross-imperiet.

Tankar om titel och omslag
Titeln behöver knappast någon närmare förklaring, gillar dock att de behållit originaltiteln. Omslaget gillar jag verkligen, väldigt snyggt och lite annorlunda.

Mina tankar om boken
Det enda jag läst av Marie Lu är första delen i Legend-trilogin, och den tyckte jag mycket om men ändå så har jag inte lyckats fortsätta med den serien. Denna bok lästes tillsammans med Camilla. Lu är en YA-författare som känns väldigt popular, och Warcross har jag hört mycket om så jag var intresserad av att läsa den.

Boken var ändå lätt att komma in i, även om den av förklarliga skäl handlar mycket om teknik och internet. Världen som Lu bygger upp känns inte så långt ifrån vår, och den får mig i alla fall att fundera över vilken information vi lämnar ut om oss själva varje gång vi använder oss av internet.

Det tog en lite stund innan boken blev spännande, men när den väl drog igång så ville man veta hur det skulle gå för Emika. Jag gillar Emika som karaktär, hon är inte någon som ger upp i första taget och vill göra det som är rätt, även om det kanske inte är så enkelt.

Det blir en del övriga karaktär att hålla reda på, och en del av dem flyter in i varandra. Själva mysteriet kring Zero är kanske inte jättesvårt att räkna ut, men jag gillar verkligen avslutningen på boken och att det hela lämnas öppet inför nästa bok.

Håller nu tummarna att även uppföljaren blir översatt, för nu vill jag ju veta hur det slutar.

3 bra saker med boken: aktuell, spännande och lättläst

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författarere
Legend

Nyfiken på: Macbeth

Handling
Kommissarie Macbeth är stadens främsta polis. När ett tillslag mot en stor knarkleverans förvandlas till ett blodbad blir det hans uppgift att rensa upp. Macbeth tycks ha allt inom räckhåll - makt, pengar och respekt. Men han är även en före detta missbrukare, med ett trasigt förflutet. Plågad av hallucinationer och paranoia kommer han inte att kunna få det som rättmätigt är hans, om han inte dödar för det.

Varför jag vill läsa den
Jag har läst en del böcker om Harry Hole så jag känner ju till författaren. Jag tycker det är roligt att läsa när en författare tolkar en klassiker och gör sin egen version av den. Nu har jag inte så stor koll på vad Macbeth egentligen handlar om, men det känns inte som att det spelar någon större roll. Hursomhelst så verkar den vara riktigt spännande.

Min bokresa #31 - fantasygenrer

Camilla på Mitt bokintresse har en inläggsserie som kallas för min bokresa och som varje vecka har ett nytt tema. Den här veckan är temat fantsygenre.

Fantasy är ju en väldigt bred och stor genre och innehåller ju en mängd subgenrer också. Rent generellt har jag mest läst fantasy riktade till YA, men har läst några fantasyböcker riktade till vuxna också.

Jag har läst väldigt lite high fantasy, men har ändå läst några enstaka som GRR Martin och Brandon Sanderson.

En genre som jag däremot gillar väldigt mycket när det kommer till fantasy är magisk realism, men också urban fantasy. Jag gillar tanken med att det utspelar sig i den värld som vi känner till, men att den innehåller magi eller mytologiska varelser.

Jag har även läst en del paranormal fantasy som ex. Twilight men även Cassandra Clare som både innehåller olika mytologiska varelser.

Efter lite googling hittade jag även fairy tale fantasy som tar avstamp i sagorna. Dit hör exempelvis Marisse Meyers serie som även blandar in scientific fantasy.

Jag hittade även Dying Earth-fantasy, dit tänker jag mig att NK Jemisins böcker hör.

Som sagt är en fantasy en väldigt bred genre, och jag hittade en sida där olika typer av fantasy presenterades.

Askfödd

Titel: Askfödd
Originalets titel: An Ember in the ashes (2015) 
Författare: Sabaa Tahir
Översättare: Ylva Kempe
Serie: An ember in the ashes #1
Antal sidor: 509
Utgivningsår: 2015
Förlag: B. Wahlströms
Utläst: 26/2

Handling
I Krigarnas imperium straffas olydnad med döden. Intellekt slås i bojor och skönhet blir till ruiner. Det som en gång var ett blomstrande rike är nu en värld av aska.

Laias föräldrar är döda, och hennes bror sitter fängslad för landsförräderi. I ett desperat försök att rädda sin bror ber Laia motståndsrörelsen om hjälp och ingår ett ödesdigert avtal.

Elias är den bäste studenten på militärskolan Blackcliff. Han är starkast, snabbast och kommer från en mäktig familj. Men i hemlighet vill han fly från skolan. Han vill inte ägna sitt liv åt att kriga för den brutala överbefälhavaren.

När Laias och Elias vägar korsas inser de att de behöver varandra för att få det de mest av allt vill ha frihet. Deras öden är tätt sammanflätade och tillsammans kommer de att förändra framtiden för hela Imperiet.

Tankar om titel och omslag
Förstår att titeln är svår att översätta, och det är egentligen först mot slutet som man förstår anledningen till den titeln. Omslaget känns ganska typiskt fantasy med två ansikten på omslaget. Men nu är det ju innehållet som är det viktiga.

Mina tankar om boken
Detta är en  bokserie som jag varit nyfiken på ett bra tag, inte minst med att hennes böcker har väldigt bra omdömen på Booktube. Detta är ännu en bok som jag läst tillsammans med Camilla.

Det var lätt att komma in i boken även om jag upplevde det som att det tog ett tag innan själva historien kom igång. Det tog längre tid innan Laia och Elias träffades än vad jag hade förväntat mig bara. Handlingen går snabbt framåt och det är spännande. Längs vägen bjuds man också på några överraskningar. Världen som Tahir skapar är intressant och man ser lätt miljöerna framför sig.

Jag gillar att berättelsen berättas ur både Elias och Laias perspektiv och vissa händelser beskrivs av både Laia och Elias vilket jag tycker gör det hela mer intressant. Det är lätt att känna med karaktärerna och man vill hela tiden veta hur det ska gå. En del karaktärer tycker jag blir väldigt enkla och platta, exempelvis Kommendanten som beskrivs som en genomond människa. Jag hade tyckt den karaktären var mer intressant om den personen även hade haft mildare sidor och att allt inte bara var svart eller vitt.

I övrigt gillade jag verkligen Askfödd och jag ser fram emot att läsa fortsättningen för den gav definitivt mersmak.

3 bra saker med boken: berättarstilen, lättläst och miljöer

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författarere
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Film: The DUFF

Handling
Bianca is a content high school senior whose world is shattered when she learns the student body knows her as 'The DUFF' (Designated Ugly Fat Friend) to her prettier, more popular friends. Now, despite the words of caution from her favorite teacher, she puts aside the potential distraction of her crush, Toby, and enlists Wesley, a slick but charming jock, to help reinvent herself. To save her senior year from turning into a total disaster, Bianca must find the confidence to overthrow the school's ruthless label maker Madison and remind everyone that no matter what people look or act like, we are all someone's DUFF

Filmen är 101 minuter lång och regisserad av Ari Sandel. I huvudrollerna ses bland annat Mae Whitman, Robbie Amell och Bella Thorne.

Boken är baserad på boken med samma namn av Kody Keplinger.

Jag såg filmen 10 mars.

Mina tankar
Vi är redan inne i mars månad och detta är den första film jag sett på hela året. Jag har tidigare läst boken, men det var ett tag sedan så jag har hunnit glömma en del detaljer.

Filmen är betydligt förändrad om man jämför med boken. Filmen känns betydligt lättare och det enda som egentligen är detsamma är karaktärerna. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, en del av det som jag tyckte var intressant i boken såsom pappan finns inte ens med i filmen.

The DUFF är en typisk high school-film, och är förutsägbar, men det behöver inte nödvändigtvis vara något dåligt. Den är underhållande för stunden, och jag gillar bland annat Ken Jeong som gör en av birollerna.

En del av scenerna tyckte jag var otroligt pinsamma och ville nästan hålla för ögonen. Samtidigt kan jag också tänka mig att filmen och boken också för den delen fångar lite av hur tiden i high school kan se ut.

Här kan ni läsa vad jag tyckte om boken.

Nyfiken på: Ord i djupaste blått

Handling
Det är många år sedan Rachel blev förälskad i Henry Jones. En dag innan hon lämnade staden gömde hon ett kärleksbrev i Henrys favoritbok, i hans föräldrars bokhandel.

Rachel väntade. Men Henry hörde aldrig av sig.

Lång tid senare återvänder Rachel till staden – och bokhandeln – för att arbeta tillsammans med samma pojke som hon egentligen aldrig mer vill träffa. Men bara månader har gått sedan hennes bror drunknade, och hon har förlorat förmågan att känna någonting alls. Rachel behöver distraktion.

Omgivna av böcker arbetar Henry och Rachel sida vid sida, och i varandra finner de hopp. Livet går inte att styra och ibland är det outhärdligt.Men tänk om det finns ord, kärlek och andra chanser som gör att allt har mening?

Varför jag vill läsa den
För det första så gillar jag färgen blå och omslaget tilltalar mig verkligen. För det andra så verkar handlingen också riktigt bra. Jag gillar ju böcker som har någon sorts koppling till andra böcker och detta verkar vara en sådan.

Min bokresa #30 - Fantasy (High-, epic-, klassisk-)

Camilla på mitt bokintresse har en inläggsserie som kallas för min bokresa och som varje vecka har ett tema. Den här veckan är temat fantasy.

Jag gillar att läsa blandat och det blir också en del fantasy. Största delen är kanske riktad mot YA-hållet och ungdomar.

När jag var lite yngre läste jag inte alls speciellt mycket fantasy, men jag har börjat läsa mer och mer fantasy.

Fantasy är ju en väldig bred genre, men jag ska försöka plocka fram en del av vad jag läst. Jag har skrivit upp ganska mycket av vad jag läst, men jag har glömt en del av vad jag läste när.

Jag läser mest fantasy som är riktade till YA såsom Stephanie Garber, NK Jemisin, Sarah J Maas, Siri Pettersen och Sabaa Tahir. Alla dessa har skrivit böcker som jag tyckt om och som jag dessutom läst ganska nyligen.

Jag har läst betydligt mindre fantasy som är riktade till vuxna. Jag har läst första delen i Game of Thrones och tyckte den var riktigt bra men jag känner inte riktigt för att läsa böcker av den storleken just nu. Förra året läste jag även en bok av Brandon Sanderson som verkligen föll mig i smaken.

Gemensamt med alla dessa författare är att de har skapat intressanta världar och har en handling som inte blir alltför komplicerad att hänga med i. Sedan är de också duktiga på att beskriva världen och hur exempelvis magin är uppbyggd och hur samhället ser ut. Av dessa författare är det två som verkligen sticker ut, Jemisin och Sanderson. Jemisin för hennes sätt att berätta och Sanderson som förklarar sin värld på ett fantastiskt  bra sätt.

Helgfrågan v.11: Män och kvinnors läsande och motion

Jag hade tänkt svara på helgfrågan igår, men blev så trött på kvällen att jag struntade i det då.

Ser män och kvinnors läsning olika ut?

Kanske, kanske inte. I grund och botten tror jag det är individuellt vad man tycker om. Jag vet inte om det skiljer sig något mellan könen, men här kommer mina fördomar om läsning fram.

Jag tror att kvinnor läser mer relationsromaner och romance.

Männen kanske läser mer facklitteratur om ex. historia, olika krig och biografier. Tror också att många män gillar deckare, men kanske inte så  mycket romance.

Jag tror egentligen att båda könen kan uppskatta deckare och kriminalromaner, kvinnor kanske gillar mer psykologisk spänning och männen mer hårdkokt action.

Bonusfråga: Hur motionerar du?

Nu på vintern gillar jag skidåkning. Jag har åkt mer i år än vad jag gjort tidigare år, men önskar ändå att jag hinner åka mer. Tror jag är uppe i en 6 mil i alla fall, om inte mer.

Det finns säkert de som uppskattar gym, jag är ingen sådan person. Jag tror vardagsmotionen är minst lika viktig och när jag nu studerar hemma försöker jag gå en promenad både mitt i dagen och så på kvällen.

The Obelisk Gate

Titel: The Obelisk Gate
Originalets titel: -
Författare: N.K. Jemisin
Översättare: -
Serie: The Broken Earth #2
Antal sidor: 410
Utgivningsår: 2016
Förlag: Orbit
Utläst: 17/2

Handling
The season of endings grows darker as civilization fades into the long cold night. Alabaster Tenring – madman, world-crusher, savior – has returned with a mission: to train his successor, Essun, and thus seal the fate of the Stillness forever.

It continues with a lost daughter, found by the enemy.

It continues with the obelisks, and an ancient mystery converging on answers at last.

The Stillness is the wall which stands against the flow of tradition, the spark of hope long buried under the thickening ashfall. And it will not be broken.

Tankar om titel och omslag
Inget speciellt att säga vare sig om titel eller omslag. Gillar den lila tonen på omslaget.

Mina tankar om boken
I somras läste jag den första delen i denna serie efter tips av Camilla, och den tyckte jag riktigt bra om. Därför bestämde vi oss för att vi skulle läsa fortsättningen tillsammans.

I början hade jag lite svårt att komma in i boken då jag hunnit glömma en del från den första boken. Jag hittade en bra sammanfattning och sen gick det lättare. Jemisin har en väldigt speciell berättarstil och antingen tror jag man gillar den eller så gillar man den inte alls. Hon skriver delar av boken i du-form, vilket inte är så vanligt. För min del tog det ett litet tag att komma in i det,men när man vande sig gick det bra. Jemisin behärskar det skrivsättet och tillför också en extra krydda till boken.

The Obelisk Gate är kanske inte lika händelsefull som den föregående boken, men däremot får man veta  mer om både den värld vi befinner oss i och framförallt får vi lära oss mer om "stone eaters" och vad Nessuns uppgift är.

De huvudkaraktärer känns i allra högsta grad mänskliga, de är inte några supermänniskor och gör misstag. Det känns lite uppfriskande att läsa fantasy som inte har den stora hjälten. Jag vill inte berätta om handlingen alltför mycket, men det är en stark uppföljare.

Andra delar av boken berättas ur dotterns perspektiv, och med tanke på hur den delen slutade ska det bli väldigt intressant att läsa den avslutande delen.

3 bra saker med boken: berättarstilen, världen och språket

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
The Fifth Season

Tv-serie: Mord i paradiset säsong 8

Handling
DI Jack Mooney and his team solve a host of baffling murders on the beautiful Caribbean island of Saint Marie.

Den åttonde säsongen har 8 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Ardal O´Hanlon, Tobi Bakare och Shyko Amos.

Jag såg klart säsongen 2 mars.

Mina tankar
Precis som tidigare säsonger är det underhållande, gillar blandningen mellan mord och humor. Att serien dessutom utspelar sig i en annan del av världen är också en kul grej, och att få se en annan kultur.

Till skillnad från tidigare säsonger så var det två av huvudkaraktärerna som lämnade serien, men Mord i paradiset lyckas ändå behålla mitt intresse. Vi får istället möta en ny karaktär, som skiljer sig markant från de föregående poliserna men ändå är ganska härlig. Serien är också väldigt fokuserad på mordfallen, vilket kanske gör det lättare att kunna byta ut karaktärer även om det märks att de försvinner.

Fallen är väldigt olika varandra, och jag gillar hur fallen alltid klaras upp mot slutet genom någon sorts magisk uppenbarelse. De 3 sista avsnitten tycker jag var de starkaste och bäst avsnitten.

Mord i paradiset passar perfekt som avkoppling, man behöver inte anstränga sig så mycket och man får också drömma sig bort från det kalla Sverige.

Mord i paradiset säsong 4
Mord i paradiset säsong 5
Mord i paradiset säsong 6
Mord i paradiset säsong 7

Kvinnor och makt

Titel: Kvinnor och makt: Ett manifest
Originalets titel: Women & Power (2017)
Författare: Mary Beard
Översättare: Annika Hultman Löfvendahl 
Serie: -
Antal sidor: 126
Utgivningsår: 2018
Förlag: Norstedts
Utläst: 22/2

Handling
Med kvickhet och briljans återkommer Mary Beard, professor i antikens historia och Storbritanniens mest kända forskare i klassiska studier, till genusfrågorna och beskriver på vilket sätt kraftfulla kvinnor har behandlats genom historien. Med exempel som spänner från den antika världen till dagens samhälle utforskar hon kvinnohatets kulturella bakgrund, reflekterar över kvinnors möjligheter att göra sin röst hörd i offentligheten, belyser vår kulturs tankar om relationen mellan kvinnor och makt, och visar hur ett fåtal starka kvinnor motsätter sig att pressas in i ett maskulint mönster.

Utifrån sina personliga erfarenheter av sexism och könskodad aggressivitet på nätet ställer Mary Beard frågan: Om kvinnorna inte befinner sig helt innanför maktens strukturer, då är det väl makten vi behöver omdefiniera snarare än kvinnorna?

Tankar om titel och omslag
Omslaget har lite oväntat en tydlig koppling till boken, och det finns även en förklaring till omslaget. Titeln känns väldigt kärnfull.

Mina tankar om boken
Denna hittade jag lite på  måfå i bibliotekets katalog och blev intresserad av att läsa den. Samtidigt hade den inte så många sidor och ämnet verkade intressant så jag reserverade den direkt.

Ämnet är som sagt intressant och engagerande. Som historieintresserad är det också intressant hur Beard drar paralleller till antiken och dess kultur och sammankopplar det hela mot dagens samhälle. Många av referenserna känns bekanta även för mig, såsom Homeros och Lysistrate.

Boken handlar om hur kvinnor tar plats i offentligheten och hur kvinnliga ledare behandlas av andra och hur de förändrar sig själva för att få en mer maskulin framtoning.

Kvinnor och makt är skrivet på ett lättillgängligt sätt och har endast två kapitel. Ytterligare ett plus får den också för illustrationerna som förhöjer läsningen.

3 bra saker med boken: lättläst, intressant, antiken

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Nyfiken på: Med hälsning från Båstad

Handling
Äntligen är det dags. Linda ska lämna sina konspirerande kollegor och flytta till London för att börja ett nytt jobb på ett av Europas största livsstilsmagasin. Hon har jobbat hårt för att nå hit och även hennes annars så svårimponerade mamma verkar nöjd. Men när jobberbjudandet dras tillbaka i sista stund står hon plötsligt utan jobb i både London och Stockholm. Linda drabbas av fullständig panik och berättar inte för någon vad som har hänt, utan fortsätter låtsas att hon ska flytta. Bara hennes pojkvän Frank och hennes bästa vän Helena får veta sanningen. Men vart ska hon ta vägen? Ett litet hörn av ett födelsedagskort visar räddningen. Hennes moster i Båstad! Visserligen en moster som hon inte känner och som hennes mamma brutit kontakten med tjugofem år tidigare, men vem kommer att hitta henne där? Planen är perfekt.

I Båstad står tennisveckorna för dörren och Linda dras med i festligheterna. Men ju mer hon lär känna sin moster och sina nyfunna vänner desto mer går det upp för henne att allt inte är riktigt lika härligt som det verkar.

Varför jag vill läsa den
Feelgood är en genre som jag gillar att läsa, fast läsandet av den genren går i perioder. Detta tycker jag låter som en perfekt feelgood, men som kanske har lite allvarliga undertoner om man ska tro beskrivningen. I början får jag annars känslan av att det är lite komedi och feelgood á la Sophie Kinsella, som jag ju gillar mycket.

Min bokresa #29 - Historiska romaner

Camilla på Mitt bokintresse har en inläggsserie som kallas för min bokresa och som varje vecka har ett nytt tema. Den här veckan är temat historiska romaner.

Historiska romaner är en genre som jag tycker om, men som jag kanske inte läser så ofta längre. Det går lite i perioder. Jag är dessutom intresserad av historia så det hjälper nog också till. Jag gillar både att läsa renodlade historieböcker, men gillar även när det finns en nutidshistoria parallellt.

Jag har redan tipsat om romaner som handlar om 2:a världskriget då de kommer inte nämnas här.

För några år sedan läste jag Tiden är inte än av Elin Boardy som jag tyckte om väldigt mycket.

Jag har också läst en del historiska romaner av Ken Follett. De är riktiga tegelstenar, men väl värda att läsas ändå.

Jag har också  läst första delen i Outlander av Diana Gabaldon. Har inte kommit mig vidare i den serien dock.

Jag har också läst Ewa Klingbergs härliga bok med namnet Manglade dukar och vikta servetter.

Förra året läste jag även Darktown av Thomas Mullen. Den var väldigt intressant ur ett historiskt perspektiv, även om jag kanske inte gillade språket.

Under förra året läste jag även Koka björn av Mikael Niemi, som även den var riktigt bra.

Jag har även läst några av Frida Skybäcks romaner, som har varit väldigt välskrivna.

Katherine Webb har skrivit en del historiska romaner som också har någon parallell handling som utspelar sig närmare nutid. Böckerna brukar ta lite tid att komma in i, men de är väldigt läsvärda.

Varför jag inte längre pratar med vita om ras

Titel: Varför jag inte längre pratar med vita om ras
Originalets titel: Why I'm No Longer Talking to White People About Race (2017)
Författare: Reni Eddo-Lodge
Översättare: Karin Lindqvist
Serie: -
Antal sidor: 192
Utgivningsår: 2018
Förlag: Modernista
Utläst: 20/2

Handling
För några år sedan började journalisten Reni Eddo-Lodge blogga om sin frustration över debatten om rasism i Storbritannien. I ett inlägg med rubriken Varför jag inte längre pratar med vita om ras skrev hon ut sin ilska över det faktum att det offentliga samtalet formuleras och kontrolleras av dem som aldrig själva direkt påverkats av rasism: vita människor. Hennes text slog an en känslosträng, och läsare från hela världen strömmade till för att bidra med egna erfarenheter.
Reni Eddo-Lodge bestämde sig för att gräva efter de utsatta känslornas kärna. I Varför jag inte längre pratar med vita om ras utforskar hon den så ofta utraderade svarta historieskrivningen. Och skärskådar den benhårda länken mellan klass, kön och ras. Resultatet är en brännande och nödvändig studie i strukturell rasism på 2000-talet.

Tankar om titel och omslag
Gillar det enkla stilrena omslaget. Titeln är medvetet provocerande och väcker intresse.

Mina tankar om boken
Från början var jag inte så intresserad av att läsa denna bok, men när jag hade fått den rekommenderad till mig så bestämde jag mig för att läsa den ändå, den är ju inte speciellt lång heller.

Ras och rasism är ett känsligt ämne, och efter att ha läst Varför jag inte längre pratar med vita om ras så har jag väl kanske fått en tydligare bild av hur rasism påverkat allt i vårt samhälle och är också mer medveten om de priviliegier jag har som vit.

Boken är stundtals lite obekväm att läsa, den tvingar en att stanna upp och fundera. De delar som jag tyckte var mest intressanta var kapitlet som handlade om strukturell rasism och feminism och ras.

Av förklarliga skäl handlar denna bok om Storbritanniens förhållande till ras och rasism, men dessa mönster är nog inte helt unika bara för det landet.

Varför jag inte längre pratar med vita om ras är en intressant och engagerande bok och som utmanar min egen syn på ras och rasism, och det kan man ju säga är ett gott betyg.

3 bra saker med boken: utmanande, intressant och informativ

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Legend

Titel: Legend
Originalets titel: Legendary (2018) 
Författare: Stephanie Garber
Översättare: Carina Jansson
Serie: Caraval #2
Antal sidor: 444
Utgivningsår: 2018
Förlag: B. Wahlströms
Utläst: 9/2

Handling
Caraval är över för den här gången, och Scarlett och Tella är äntligen redo att lämna ön. Systrarna borde känna sig lättade - de har kommit bort från deras far och lyckats häva Scarletts arrangerade äktenskap. Men Tella är inte fri än: hon har en skuld att betala till en mystisk välgörare som gett henne ovärderlig information. För att stryka skulden måste hon göra något som ingen har lyckats med: avslöja Direktör Legends riktiga namn.

Det enda sättet att komma i närheten av svaret är att vinna Caraval, så än en gång måste Tella kasta sig in i spelet. Och nu står ännu mer på spel: om hon inte lyckas få reda på Legends identitet förlorar hon inte bara Caraval, utan också sitt eget liv. Om hon däremot lyckas vinna kommer inte bara skulden betalas: Direktör Legend och Caraval förgörs för gott.

Tankar om titel och omslag
Gillar omslaget, men tycker inte spadertecknet passar ihop med själva handlingen. Titeln funkar, men känns lite förvirrande då det redan finns en bok på svenska som heter samma sak.

Mina tankar om boken
Jag tyckte väldigt mycket om den första boken när jag läste den i höstas, även fast tidpunkten kanske inte var den bästa. När jag såg att mitt bibliotek hade fått in uppföljaren skyndade jag mig att reservera den och läsa den.

Allt som jag gillade med Caraval fortsätter i uppföljaren. Det är spännande, underhållande och allt känns väldigt fantasifullt och magiskt. Jag gillar Garbers beskrivningar, det är inte bara färger utan hon använder sig även av dofter och smaker. Språket flyter på lätt, men en del gånger tror jag det blir lite konstigt i översättningen då det på svenska handlar om nornor och mina tankar går till den nordiska mytologin och den engelska beteckningen är the fates.

I Legend är Tella huvudpersonen, även om systern Scarlett också förekommer. Jag uppskattade att lära känna Tella mer och de utmaningar hon ställs inför. Att följa Tellas sökande efter vem legend kan vara är spännande och man får också lära sig mer om hans ursprung och vad som faktiskt står på spel.

Boken är inte heller förutsägbar, eller så blundar jag helt enkelt för det. Överlag tycker jag att denna bokserie är så underhållande och medan man läste ville jag hela tiden ha mer.

Nu håller jag alla tummar och tår att även dan avslutande delen kommer översättas, så att jag kan få veta hur allt slutar för Scarlett och Tella. Slutet känns ju minst sagt öppet.

3 bra saker med boken: underhållande, spännande och fantasifull

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Caraval

Månadsutvärdering februari 2019

Lästa böcker i februari:
1. Till alla killar jag har gillat - Jenny Han
2. Lilla Berlin 3: Leva life - Ellen Ekman
3. Spökstaden - Ransom Riggs
4. Legend - Stephanie Garber
5. Lilla Berlin 4: Cute Overload - Ellen Ekman
6. The Obelisk Gate - N.K. Jemisin
7. Varför jag inte längre pratar med vita om ras - Reni Eddo-Lodge
8. Kvinnor och makt - Mary Beard
9. Askfödd - Sabaa Tahir

Manliga författare: 1
Kvinnliga författare: 7

Amerkanska författare: 5
Engelska författare: 2
Svenska författare: 1


Antal lästa sidor: 2795
Medelbetyg: 3,3

Snyggast omslag: Spökstaden

Månadens bästa bok: Kvinnor och makt
Månadens överraskning: Askfödd
Månadens besvikelse: -

Kommentar
Blev trots allt en hel del böcker i februari, är riktigt nöjd med det. I och för sig var det några seriealbum också men de räknas. Alla böckerna var också riktigt bra, underhållande och intressanta.

Läste dessutom två icke-skönlitterära böcker, båda väldigt intressanta men på helt olika sätt.

Läste inte lika mycket som jag hade hoppats på, men är ändå nöjd.


Om månadens bästa: Väldigt intressant om kvinnor, makt och det historiska perspektivet
Om månadens överraskning: Väldigt underhållande och spännande

Filmer och Tv-serier:
The Big Bang Theory S12E14 - S12E16
The Blacklist S3E11 - S3E13
Brooklyn Nine Nine S6E4 - S6E7
Mord i paradiset S8E4 - S8E7
Once Upon a Time S1E1 - S1E5
Orphan Black S1E1 - S1E5
Riverdale S3E12 - S3E13
Unbreakable Kimmy Schmidt S4E10 - S4E12 (serieavslutning)
Young Sheldon S2E14 - S2E16

Månadens bästa: Orphan Black
Månadens överraskning: Orphan Black
Månadens besvikelse: -

Kommentar
Det fortsätter att gå bra med serietittandet, framförallt är de flesta av serierna riktigt bra. Har varit lite lugnare med serier den här månaden, flera har haft lite uppehåll. Är ännu en gång så glad över att ha Brooklyn Nine Nine tillbaka och ännu gladare att serien är förnyad ytterligare en säsong.

Såg också klart Unbreakable Kimmy Schmidt, den var ändå helt okej men jag tyckte de första säsongerna var bäst även om några avsnitt i den avslutande säsongen var riktigt vass.

Började också se två nya serier, Orphan Black och Once Upon a Time. Orphan Black är den som överraskade mig mest, väldigt intressant och spännande med fantastiska skådespelare

Om månadens bästa och överraskning: Jätteduktiga skådespelare och riktigt spännande.

Nyfiken på: Blodlokan

Handling
Efter att Saras pappa dör i en mystisk eldsvåda flyttar hon från Örebro till Stockholm för att starta ett nytt liv. Till en början går allt nästan för bra: kaféjobbet byts mot en anställning på pr-byrå och det torftiga rummet i förorten ersätts av en lyxig lägenhet på Östermalm. 

Men snart utsätts hon för märkliga och obehagliga händelser, och hotet mot Sara och hennes familj känns alltmer påtagligt. Det blir uppenbart att någon tror att hon har den avgörande nyckeln till något viktigt men vem? Och till vad? 

Varför jag vill läsa den
Jag har inte läst något av Louise Boije af Gennäs tidigare, men när hennes deckare har kommit ut och fått många fina recensioner är jag såklart nyfiken på att läsa dem själv och få en egen uppfattning.  Handlingen låter riktigt spännande och jag är ju en sucker för psykologiska thrillers.

Utvärdering v.9 & Planering v.10

Måndag 25/2 - 45 sidor ur Askfödd
Tisdag 26/2 - 57 sidor ur Askfödd (utläst)
Onsdag 27/2
Torsdag 28/2
Fredag 1/3 - 73 sidor ur Warcross
Lördag 2/3 - 58 sidor ur Warcross
Söndag 3/3 - 58 sidor ur Warcross


Utlästa böcker i februari: 9
Utlästa böcker i mars: 0


Har inte blivit så mycket läst den här veckan, har inte haft så jättestor lust till det heller. Har läst en del kurslitteratur och då har jag inte varit så intresserad av att läsa vanliga böcker sen. Den här veckan hoppas jag ska bli lugn. Vi har ett grupparbete på distans, vilket känns ganska annorlunda men det kommer nog gå bra.

Jag håller fortfarande på  med Carrie av Stephen King. När jag sätter mig ner och läser den så gillar jag det jag läser, men  har saknat lite sug.

Tillsammans med Camilla läser jag nu Warcross av Marie Lu och den är riktigt intressant och såhär långt ganska spännande.

I veckan har jag tänkt försöka börja med Fruktan: Donald Trump i Vita Huset av Bob Woodward. Jag hörde först talas om den i USA-podden och blev lite nyfiken på den och när jag såg att den skulle komma på svenska så blev jag ännu mer nyfiken på den.

Min bokresa #28 - om läsning

Den här dagen har ägnats åt att se Vasaloppet och senare även fem-milen från VM, men nu tänkte jag att den skulle handla lite om böcker. Camilla på mitt bokintresse har en inläggsserie som kallas för min bokresa och som den här veckan har temat läsning.

Även jag är bekant med de olika videos där booktubers berättar  bokfakta om dem själva, så jag ska också göra ett försök även om jag inte tror att jag har så många.

🔺Detta är knappast någon nyhet, men jag är urusel på att avsluta serier. Kan påbörja en serie och så dröjer det ÅR innan jag avslutar den och hinner glömma väldigt mycket mellan böckerna.

🔺Lånar majoriteten av böcker jag läser, på senare år har jag bara köpt böcker på engelska som jag vill läsa och som inte blivit översatta.

🔺Tidigare läste jag nästan alltid bara en bok åt gången, men har blivit mer av en slalomläsare.

🔺Älskar att planera min läsning, men är inte bra att på att hålla mig till planen.

🔺Jag kan bli väldigt anti mot en hypad bok, men många gånger så slutar det med att jag ändå gillar boken.

När det kommer till ord eller typ av handlingar som får mig att dras till en bok så har jag nog en del preferenser.
🔺Böcker med personnamn i titeln.
🔺Gillar böcker med antingen långa och krångliga titlar men också titlar med bara ett ord.
🔺Gillar opålitliga berättare och psykologisk spänning

När det gäller vad som får mig att inte plocka upp en bok är det svårare, jag försöker läsa ganska brett. Det finns säkert böcker som jag undviker, men det är sällan jag gör ett aktivt val. Jag vet vad jag gillar och inte. Det enda som jag kan komma på är norska evighetsserier som aldrig tar slut.

Spökstaden

Titel: Spökstaden
Originalets titel: Hollow City (2014)
Författare: Ransom Riggs
Översättare: Jan Risheden
Serie: Miss Peregrine's peculiar children #2
Antal sidor: 432
Utgivningsår: 2014
Förlag: Rabén och Sjögren
Utläst: 6/2

Handling
Efter att ha klarat sig från Miss Peregrines ö, flyr Jacob med sina nya vänner till den märkliga staden London. Där träffar de en farlig galning som heter Caul. Han visar sig vara bror till Miss Peregrine och han är ute efter barnens krafter. Jacob är den enda som kan rädda sina vänner från en säker död.

Tankar om titel och omslag
Älskar omslaget! Så vackert och spöklikt på samma gång. Lite mer fundersam till titeln, tycker inte den har så mycket med själva boken att göra. Kan tänkta mig att det är översättningen som ställer till det.

Mina tankar om boken
Jag tycker oerhört mycket om den första delen, Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, men det är flera år sedan jag läste den. Man vad är det man brukar säga, bättre sent än aldrig...

Av förklarliga skäl har jag glömt en del från den första boken, men det gick ändå snabbt att komma in i boken. Ett plus var också att det fanns ett persongalleri med bilder och vilka förmågor de olika barnen hade. Man hamnar verkligen mitt i äventyret och det är ett ganska högt tempo i boken.

Karaktärerna gillar jag, framförallt att barnen håller ihop och hur alla har användbara förmågor. Samtidigt som de är rädda så är de ändå väldigt modiga och försöker hjälpa varandra, även om det självklart uppstår konflikter. Sättet som vänskapen skildras på är nog en av de saker jag tycker bäst om med boken.

Man färdas verkligen i tid och rum när man läser Spökstaden. Huvuddelen av boken utspelar sig i London och under blitzen. Miljöskildringarna känns levande och är lätta att se framför sig. Självklart hjälper alla fotografierna till, de förhöjer verkligen boken.

Jag hade inte riktigt väntat mig den vändningen som kom på slutet så nu ser jag fram emot att läsa den sista delen i den ordinarie trilogin. Förhoppningsvis dröjer det inte flera år innan dess.

3 bra saker med boken: spännande, fotografier, vänskapen

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Miss Peregrines hem för besynnerliga barn